Mitt liv, min vardag, längtan efter att bli förälder, upprepade missfall

Den här veckan kommer förhoppningsvis bli väldigt skön. Ledighet är aldrig
fel och vädret valde verkligen rätt tillfälle att bättra på sig. Blev en tidig morgon
för mig idag, samma buss som jag alltid brukar åka med till jobbet, fick jag
utnyttja även idag. Jag var på mitt andra samtal på fertilitetskliniken. Det bör-
jade med att de hade glömt att boka in mig. Jag blir inte förvånad längre, satt
bara leendes och väntade tills de skulle ordna till det. Turligt nog var ingen
annan inbokad, det löste sig den här gången.
I början av samtalet ville jag bara gå därifrån. Kändes inte som att person-
kemin var den bästa och ska man gå på samtal, bör det stämma till hundra
procent, annars finns det ingen mening med att fortsätta. Jag berättade att jag
har bestämt mig för att inte börja med någon medicin, utan vill gärna försöka
samtala mig ur min oro och min stress, som jag sakta men säkert har byggt
upp till ett enormt berg av negativitet.
Till slut var vi någorlunda överens om en del saker i alla fall och därför tänkte
jag ge det en chans ett par gånger till och se om det fungerar för mig. Proble-
met är att det inte finns någon annan expert inom just detta område, därför har
jag inte så mycket till val. Skulle jag vilja gå till någon annan, skulle jag snällt
få vänta ett halvår-år på att få bli mottagen. Och det har jag verkligen inte nerver
för. Nu ska jag ut i vårsolen och ta en fika med mami och reklamera min nya
leksak, i-phonen som plötsligt inte ville vara med och leka längre, efter att jag
har haft den i lite mer än en vecka. Tråkigt.

C ya.