Mitt liv, min vardag, längtan efter att bli förälder, upprepade missfall

En sen frukost efter vovvepromenaden och ett inflikat "längdinlägg" kommer här.
Ni som känner mig, vet att jag är en ganska lång tjeja =) Jag är dessutom smal,
alltid varit det och min kropp har på något sätt vägrat att lägga på sig. Det går helt
enkelt inte att gå upp i vikt oavsett vad jag äter och vilken mängd det handlar om.
Det händer väl förhopnningsvis lite mer när jag äntligen får ta mig igenom en hel
graviditet. Märkte nämligen de tre gångerna jag var gravid förra året, att det i alla
fall fanns en liten tendens till att kunna lägga på mig några kilon.

Men det var inte riktigt det jag skulle prata om... I mitt pass står det att jag är 187 cm
lång, därför säger jag att jag är 187 cm när någon frågar. Varenda gång jag får den
frågan och svarar, tittar folk på mig som om jag inte kunde läsa av måttbandet
ordentligt. De som inte riktigt tror på mig är förstås män =) ...för de är minsann 190
långa och verkar ändå vara kortare än mig =) Efter att ha varit med om detta ett par
gånger, har jag tänkt "so what?" Då är jag väl 2 m om det känns bättre för de
stackars krakarna... Men vet ni vad? =) En gång för alla (och jag slutade växa helt
för snart 10 år sedan) mätte jag mig i veckan och hamnade på 186,7 cm för att vara
riktigt noga =)
Så killar, kanske dags att mäta sig? ;) ...och lägg inte på en massa cm nu, ni blir
inte längre för det ;)