Mitt liv, min vardag, längtan efter att bli förälder, upprepade missfall

Måndagkväll och helgen är ett minne blott, men här kommer en återblick som
utlovat, för att avslöja lite om den trasiga hakan... Jag var trött, riktigt trött när vi
var på väg upp i lördags. Jag sa inte ett ljud på hela resan, sov bort största
delen av den. Strax innan vi var framme upptäckte jag med fasa i blicken att
jag glömt all min kosmetika hemma, i alla fall den som är avsedd för ansiktet.
Fick klara mig så gott det gick med lite hjälp av något nytt inköp på Ica Maxi.
Kvällen började ganska lugnt. Trodde jag ja. Redan under de första timmarna
kunde inte bröderna hålla fingrarna borta från varandra. De tycker om att slåss
de "små" liven :) och en liten knuff för dem kan innebära en trasig haka i verklig-
heten :) F blev den drabbade, han tappade balansen (obs, inte pga alkohol,
kvällen var ung), och föll ner med hakan före rakt över en lagom vass stolsrygg.
Han tyckte inte det var någon fara och sambon skulle han inte lyssna på, det
räckte med lite plåster och tejp. Ett par timmar senare kom han tillsammans
med några fler fram till att det var dags att besöka det obemannade sjukhuset.
F svor för första gången över den svenska sjukvården och den lilla stadens
möjligheter till vård nattetid. Vi skickades till grannstaden ca 5 mil bort, varifrån
de inte kunde garantera någon färdtjänst tillbaka. Då svor han ännu mer :)
Istället fick E (F:s brors flickvän) som pluggar till sjuksköterska väcka sin
mamma mitt i natten för att ordna lite sjukhustejp (strips) och plåstra om den
stackars kraken som efter det prompt skulle tillbaka och ha lite mer roligt.
Tack E för att du ställde upp på min stackars älskling mitt i natten :)
Trots att jag under stora delar av kvällen var på botten och gick ifrån för att
hämta lite krafter tyckte jag som vanligt att det var en rolig, galen och turbulent
kväll med många skratt och galenskaper.  Vi kom i säng ca kl 04:00.



Bild på hakan har jag, men vill inte utsätta känsliga läsare för den obehagliga
synen :)