Mitt liv, min vardag, längtan efter att bli förälder, upprepade missfall

Igår var det sista dagen med elever på plats på skolan. Vi hade tur med vädret
och kunde vara ute och spela kubb och slippa bli blöta på väg till och från av-
slutningslunchen. Det kändes riktigt sentimentalt att släppa hem tjejerna efter
maten. Jobbar man så tätt ihop och så intensivt med en liten grupp, blir man
som en stor familj. Och när några av eleverna bestämmer sig för att testa sina
vingar och flyga vidare till nästa steg i sina liv, blir det extra sorgligt. Jag satt
dagen innan nästan hela dagen och ordnade med skivor innehållande bilder
från det gångna året, så att tjejerna skulle få en liten present. Trots att många
av dem flyr fältet när kameran plockas fram, tror jag nog att det kan vara roligt
för dem att få ett litet minne.

Jag fick också något som jag blev otroligt glad av. Två av tjejerna hade med sig
blommor. Lika glad varje gång blir jag! Tack så mycket! Det var gulligt av er! =)