Mitt liv, min vardag, längtan efter att bli förälder, upprepade missfall

Tre år har gått sedan våra blickar möttes för första gången. Det jag inte visste då,
var att jag skulle älska denne F så otroligt mycket. Igår när jag precis hade somnat,
väcktes jag av F:s väckarklocka, jag svor lite för mig själv för att något störde min
Törnrosesömn, men när jag fick en mjuk puss på munnen av den jag älskar allra
mest, kom jag på varför jag en liten stund skulle vara vaken.
Det var midnatt, datumet hade precis slagit om till den 4/3 och F hade ställt klockan
för att kunna viska i mitt öra: "Grattis på 3-årsdagen älskling".
Lyckan genomströmmade varenda cell i kroppen, jag log och besvarade den fina
gesten med detsamma. Idag fick jag en bukett vackra rosor (bakgrunden till fotot
nedan) och vi tillbringade en fin kväll tillsammans...
Vi är så olika... men ändå så lika... =)