Mitt liv, min vardag, längtan efter att bli förälder, upprepade missfall

Kom precis hem från simhallen. Skönt att mami och jag äntligen kom iväg.
Det är alltid så svårt att ta sig dit, men känns alltid lika skönt efteråt. F är inte
hemma, han bestämde sig för att ta en tur och returresa till Karlstad för att
se sitt hjärtelag spela semifinal. Tungt nog ligger de under för tillfället, men
jag lovade att hålla tummarna nu när LHC ändå är ute ur spelet. Känns lite
tomt och tyst, hör bara ett par akvariepumpar brumma i bakgrunden och
hunden Bella som sussar sött på sin plats. Snart är det dags att lägga sig
raklång i soffan och se ännu ett avsnitt Grey's Anatomy... får väl se om jag
lyckas hålla tårarna borta för en gångs skull... mina känslor är verkligen
inte att leka med just nu...
Måste även fundera ett par dagar (riktigt noga) på hur jag ska göra med all
min framtida medicinering...
Dags att förflytta sig.