Mitt liv, min vardag, längtan efter att bli förälder, upprepade missfall

Jag försöker verkligen att inte skriva så mycket om hur jag egentligen mår, men
ibland går det inte att låta bli. När jag kom hem idag, sov jag i två timmar. Är helt
utmattad av mig själv, av allt som har varit, ibland känns det bara som att jag inte
orkar mer. Vill bara skita i allt barnagörande och hitta något annat stort att glädja
mig åt. Men vad? Säg mig om det finns något större och mäktigare en kvinna kan
uppleva än att föra ett barn till världen tillsammans med den hon älskar? Tror inte
det finns något mer fantastiskt att klamra sig fast vid. Och så är det denna ständi-
ga väntan. Varför måste det ta "100" år att få ett provsvar? Jag vill ha det nu för att
kunna slappna av eller bryta ihop. Helst det förstnämnda. Nu har jag installerat
mig själv i sängen och ska somna omfamnad av min andra hälft och hoppas på
att få vakna på rätt sida imrogon.