Akuten
tom på ord... vet inte vad jag ska säga. Vet inte om jag orkar gråta mer än jag redan
har gråtit och vet inte om jag bara ska sitta här helt apatisk tills smärtan har lämnat
mig eller om jag bara ska låtsas som att ingenting har hänt och bara gå vidare...
Vet ingenting. Helt blankt är det. Någon som känner igen den känslan?
Fick mitt fjärde missfall bekräftat för en liten stund sen. Varför? Vad har jag gjort för
fel för att behöva få de här j-a smällarna gång på gång? Rättvisa? Vad är det? Jag
förstår inte. Förstår ingenting ='( Det enda positiva är att det den här gången hände
så tidigt...
inga ord jag säger kan hjälpa dig just nu. men skickar stora styrkekramar
='(
säger inte att jag förstår dig, för det kan jag verkligen inte göra. inte ens försöka förstå.
kan bara säga att jag är ledsen för din/er skull.
mängder med kramar till er båda två
Hej, du känner inte mig, och jag inte dig, men ville bara skriva en sak. Jag vet hur det känns, och ingenting någon säger dig, kan hjälpa. även om det känns omöjligt att kunna gå vidare, så gör man det. och livet kommer se ljusare ut!
Kramar
:( jag hoppas och ber att du en dag ska få behålla ett barn, en stor kram
Ida: Tack för dina kramar, de värmer. Kram
Linda: Tack för dina ord, jag hoppas också att livet kommer se ljusare ut snart... men jag hoppas att det kommer göra det tillsammans med en egen frisk bebis i vår famn... Kram
Elca: Tack så mycket tjejen. Kram
Hittade till din blogg nyss. Skummat igenom några inlägg, sådär. Någon dag, kommer ni få världens sötaste bebis. Sluta inte hoppas o försöka. =)
Gulligt skrivet av dig =) Jag ska inte sluta hoppas och vi ska bara lyckas!
Snygg blogg du har!
Då är vi två som är tomma, två som gråtit förr, två som får vara med om det om och om igen.
Fattar seriöst inte vad jag gör för fel. Förtjänar jag inget barn, förtjänar jag inte att få gnälla över sparkarna mot rev benen som man hör alla "klaga" på när miraklet rör på sig. Förtjänar jag inget?
// En som vet exakt hur det är
