Mitt liv, min vardag, längtan efter att bli förälder, upprepade missfall

Måste bara dela med mig av min glädje, en glädje jag måste vara väldigt
försiktig med! Det handlar om ett mycket känsligt ämne, nämligen att min
F har bestämt sig för att sluta snusa(!) Jag är otroligt stolt över honom, för
att han ända sedan vi träffades hela tiden sagt att han inte ens vill fundera
på att sluta. Och så en vacker dag för ett par veckor sedan sa han apropå
ingenting över en fika med mamma och pappa, att han har börjat fundera
på det. Det såg jag som något väldigt stort och frågade inte mer om när,
hur eller varför. När vi hade varit hemma från Bratislava i ca 24 timmar
kommer en mycket lugn men samtidigt hispig F och säger med en väldigt
entonig röst och speciell blick (som jag aldrig hört eller sett förut) att: "Jag
har inte tagit någon snus på 24 timmar, därför måste du vänja dig vid att
vara mycket överseende med mitt humör och korta stubin de kommande
veckorna."

Ååå tack gode Gud för att jag inte ligger under någon hormonbehandling
just nu var det första jag tänkte och ååå vad duktig min karl är dök upp i
tankeverksamheten i samma veva.

Nu har det snart gått fem dygn gott folk och det kräver en eloge! Efter att
ha snusat i 20 år och aldrig varit utan mer än ett par timmar, till att nu sluta
såpass abrupt är beundransvärt!

Så. Nu vet i alla fall ni som läser min blogg och som känner F att han inte
är en gringubbe när ni möter honom, utan har en väldigt bra anledning till
att ha en liten manlig PMS-kris! =)