Mitt liv, min vardag, längtan efter att bli förälder, upprepade missfall

Som ni säkert redan vet är min käre F väldigt intresserad av allt som
har med akvaristik att göra. Han pysslar noga om alla akvarier vi har
och idag kom han hem med ett litet tillskott till vår stora fiskfamilj, en
röd kampfisk till vårt runda väggakvarium som under en lång period
har varit obebott. Nu skiner det vackert på väggen igen =)

Har precis bokat och betalat den första av tre resor till Bratislava i sommar.
Den 20/6 till 23/6 är kompisen J och jag där för en nostalgitripp till 2005, då
vi senast var där och härjade. Kan tänka mig att det inte blir så mycket sömn
den här gången heller. Nu sitter jag och väntar på att den sista av F:s bröder
ska höra av sig för att bekräfta om jag ska boka flygbiljetter till 13 personer
11/7-14/7 också. Nästan hela släkten A ska bege sig söderut till min kära
stad. Mellan den 23/7 och 8/8 är jag där för tredje gången, den här gången
med hela min familj. Men sitter och funderar över om jag kanske ska stanna
där den 14/7 och vänta in de övriga inklusive min karl och ägna lite kvalitets-
tid åt mormor och morfar och mina vänner. Det vore inte helt tokigt faktiskt.


Var även tvungen att lägga in en rolig bild från förr, tagen hemma hos kompi-
sen A. Vännerna J och A in action. Fäktningskurs nästa? =)

Måste bara dela med mig av min glädje, en glädje jag måste vara väldigt
försiktig med! Det handlar om ett mycket känsligt ämne, nämligen att min
F har bestämt sig för att sluta snusa(!) Jag är otroligt stolt över honom, för
att han ända sedan vi träffades hela tiden sagt att han inte ens vill fundera
på att sluta. Och så en vacker dag för ett par veckor sedan sa han apropå
ingenting över en fika med mamma och pappa, att han har börjat fundera
på det. Det såg jag som något väldigt stort och frågade inte mer om när,
hur eller varför. När vi hade varit hemma från Bratislava i ca 24 timmar
kommer en mycket lugn men samtidigt hispig F och säger med en väldigt
entonig röst och speciell blick (som jag aldrig hört eller sett förut) att: "Jag
har inte tagit någon snus på 24 timmar, därför måste du vänja dig vid att
vara mycket överseende med mitt humör och korta stubin de kommande
veckorna."

Ååå tack gode Gud för att jag inte ligger under någon hormonbehandling
just nu var det första jag tänkte och ååå vad duktig min karl är dök upp i
tankeverksamheten i samma veva.

Nu har det snart gått fem dygn gott folk och det kräver en eloge! Efter att
ha snusat i 20 år och aldrig varit utan mer än ett par timmar, till att nu sluta
såpass abrupt är beundransvärt!

Så. Nu vet i alla fall ni som läser min blogg och som känner F att han inte
är en gringubbe när ni möter honom, utan har en väldigt bra anledning till
att ha en liten manlig PMS-kris! =)

Igår hade mamma och jag verkligen en typisk mor- och dotterdag. På dagen fika
och lite shopping...



...och på kvällen gjorde vi oss iordning för att gå ut och äta, men även ta en liten
bar- och dansrunda. Det var inte riktigt meningen att vi skulle bli kvar tills sista
bussen hade passerat vår hållplats, men som tur är har jag en väldigt snäll (och
trött) sambo som kom och hämtade oss strax efter 2.

Idag låg jag och drog mig i sängen till kl 10:30, nu har jag ätit frukost, pratat med
en nyvaken mamma och ska bara ta det väldigt lugnt. En hård arbetsvecka väntar,
med personalfest som avslutning. Efter det är det inte alls långt till sommarlov! =)

Jag somnade och vaknade som Pippi med fötterna på huvudkudden och huvudet vid
F:s fötter. Hade så ont i ryggen och revbenen när jag skulle sova, att det tog ett bra tag
innan jag hittade en position som kändes någorlunda rätt för att kunna somna. Skum
person är jag, jag vet... men det hjälpte faktsikt! I alla fall rent psykologiskt! När jag vak-
nade visste jag inte riktigt var jag befann mig, men lyckades efter en stund lokalisera
mig. Sitter nu med en kopp te i handen, har precis varit ute i solen med Bella och ska
snart  träffa mamma över en fika på stan. F borde komma hem från jobbet alldeles
snart, men får nöja sig med en hund när han kommer hem. Om han inte redan hittat
på något annat kul en härlig lördag som denna.
Ses sen.

Det är så skönt att sova, men nu får det vara nog. Sov 10-11 timmar inatt
och känner att jag måste få ut något mer än bara sömn av de lediga da-
garna. Försöker boka och betala två resor till Bratislava innan själva hu-
vudresan i slutet av juli. Vår lägenhet som vanligtvis är uthyrd, står nu tom
till mitten av augusti och det vore dumt att inte utnyttja den sålänge det går.
Första resan blir förhoppningsvis den 20:e juni med kompisen J och den
andra den 4:e juli med F:s släkt. Båda resorna varar lördag till tisdag. Efter
det tror jag att hela min sommar är välplanerad. Hoppas bara att det fina
vädret där nere håller i sig, för det vi har här är outhärdligt. Regn, kyla, regn
och åter regn. Det är ju juni snart för Guds skull!

Igår tog jag en liten kvällspromenad med Bella och plockade med mig
en liten bukett syrener som nu står på vardagsrumsbordet och sprider
en härlig doft. Älskar den doften. Påminner mig om min barndom, då vi
alltid hade en vas framme med dessa enkla men ack så vackra blommor.

Kan inte hjälpa det, men tycker att det är riktigt tråkigt att det här paret inte gick
vidare från semifinalen. De var suveräna! Har bakvägen hört att de blev erbjudna
lite extra propaganda för deras bidrag från bland andra Finland och Polen, men
Slovakien tackade nej för att de inte skulle ha råd att skicka dem vidare... skumt,
men tror tyvärr att det kan vara sant...
Här är den engelska versionen.

Som rubriken lyder, idag är jag väldigt slapp och seg. Har fortfarande lite ont i halsen
och nu även nästäppa och hosta som känns i hela bröstkorgen. Vill inte bli sjuk när
jag är långledig. Har ändå tvättat och grejat lite idag, men mest tagit det väldigt lugnt
faktiskt. F däremot har sprungit runt här hemma som en oljad blixt, diskat, rengjort
vardgasrumsbordet, dammsugit och sist men inte minst ordnat till min garderob ge-
nom att såga bort ett par hyllplan och sätta in spotlights. Jag blir alltid lika imponerad
av hans händiga sida och speciellt den extrema farten han har när han gör det =) Nu
väntar det jobbiga arbetet som jag förväntas att göra, nämligen att få in alla kläder i
garderoben. De ligger överallt i hela sovrummet just nu. Känns mycket trevligare att
sitta här, äta choklad och skriva lite trivialt nonsens, men tror att det är dags för mig
att ta tag i klädhögarna ändå, innan F kommer hem från matchen.
vs

När vi var på morfars kalas, dök även doktorn som har gjort utredning på mig upp.
Han var helt förtvivlad över vår situation och över att jag än en gång hade fått miss-
fall. Vi kom fram till att jag skulle ge en eventuell provrörsbefruktning en chans (be-
roende på hur mina provsvar kommer att se ut). Han föreslog även en lugnande
tablett som mormor sedan skrev ut och morfar hämtade ut åt mig. Doktorn sa att
det nästan är ett mirakel att jag ändå är såpass pigg och glad utåt sätt efter det
senaste året. Han bad mig även att skaffa mig en sjukvårdsförsäkring i Slovakien
som går på 30 Euro i månaden. En provrörsbefruktning kostar då ca 1000 Euro
(11000 SEK) vilket är betydligt billigare än hemma i Sverige.

Egentligen förstod han inte varför IVF överhuvudtaget var ett alternativ, då mitt
problem ju inte är att bli gravid, utan att behålla det lila livet i magen. Men han
förstod att jag ville prova på alla tänkbara möjligheter och det ökar ju på chan-
serna en aning att de faktiskt väljer ut de bästa äggen och de bästa spermierna.
Det som även kan vara ett alternativ är att ta ytterligare ett steg till Tjeckien, där
man dessutom innan IVF tar reda på ifall det lilla ägget har ärft min blodpropps-
benägenhet eller inte. Det är nämligen 50%:s risk att barnet i min mage ärver
min Trombofili och därmed "förgör" sig själv, eftersom det lågmolekylära hepa-
rinet inte går över till fostret genom placentan. Det heparinet som gör det, är
skadligt för fostret. Warfarin är ett sådant exempel. Det vi alltså "strävar" efter är
att barnet inte ska ärva min Trombofili, då ökar chanserna till att lyckas. Han fors-
kar vidare i detta ämne och försöker med hjälp av sina kollegor hitta en lösning
på hur man skulle kunna tillföra ett lågmolekylärt heparin till fostret utan att det tar
skada av det. Men det är förstås en forskning som antagligen sträcker sig ett
antal år framåt i tiden.

Min tredje graviditet utvecklades som den skulle, vilket antagligen innebar att
barnet inte hade ärft Trombofilin av mig, men istället fick jag ett hematom som
kvävde graviditeten. Snacka om otur. Med andra ord är det bara att fortsätta
försöka tills man lyckas pricka rätt. Jag föddes ju frisk och kry trots att jag antag-
ligen hade trombofilin redan i mammas mage. Allt går, bara man fortsätter att
kämpa!

Den här gången var doktorn väldigt noga med att jag nästa gång SKA ta Proges-
terontillskott oavsett vad de här säger åt mig att göra och jag SKA lägga mig rak-
lång i sängen. Här vägrar de mig nämligen Progesterontabletter, för det ingår inte
i deras rutin, de struntar i hur det fungerar i andra länder och de tar helt enkelt inte
till sig någon kunskap utifrån. Lite tråkigt och konservativt tycker jag, speciellt då de
inte har någon vettig förklaring till varför. Och då måste jag förtydliga att det är lands-
tinget som vägrar mig tabletterna, inte den privata vården... kan det återigen handla
om ekonomi kanske? Bara en tanke...

Att jag håller mig fast vi landstinget är för att det är där specialisterna finns och
det är där IVF-behandlingen kommer att göras om allt går som det ska... det
negativa är ju bara det, att det inte går att påverka dem åt något håll alls! De måste
följa sina regler till punkt och pricka även om de själva kanske tycker att en del regler
inte är något att jubla över.

Allt detta bör man göra (sålänge man inte har några bevis på negativ effekt) för att
prova allt man inte har provat tidigare, oavsett hur små, stora, obefintliga eller be-
fintliga chanserna är för att lyckas.

Ytterligare en underbar långweekend i min kära hemstad avklarad. Vi kom hem
igår kväll efter att ha varit i Bratislava för att först och främst fira morfar som fyllde
85 år! Första dagen bestod alltså av en ordentlig fest med en massa god mat,
dryck och trevligt sällskap med en stor del av släkten. Av F och mig fick morfar en
digital fotoram fullspäckad med en massa bilder. Han var så tacksam över att vi
alla var där och det syntes att han verkligen menade det från djupet av sitt hjärta.



1. Mamma, mormor, morfar och moster
2. En liten del av kvällens mat, kakor och tårtor.
3. Mormor nöjd i F:s knä.
4. Överblick. Kusinen M i bakgrunden och morfar närmast.
5. Kusinen D in action.
6. Födelsedagsbarnet.
7. Ett litet videoklipp på morfars favoritsyssla och kusinen D:s gitarrspelande.

Dagen därpå blev morfar uppringd av sin vän, herr skådespelare som jag satt
och pratade med på festen föregående dag. En herre som är känd både inom
film- och teaterbranschen i Slovakien. Jag följer en slovakisk serie på nätet där
han spelar och jag berömde honom för hans skådespeleri. Han ringde till mor-
far för att säga att han hade ordnat platser till den utsålda teaterföreställningen
"Amadeus" på Operahuset i Bratislava. Vi fick gå in bakvägen, skådespelarin-
gången och platserna vi fick var suveräna. En helt fantastisk föreställning! F för-
stod inte mycket, men han fick uppleva den härliga atmosfären, se vårt vackra
Operahus inifrån och lyssna på vacker musik. Jag försökte även så gott det gick
att återberätta handlingen i pausen över ett glas Champagne. Efter 3 timmar och
10 minuter var det slut och vi fick möta vår stjärna igen när han försökte tränga
sig förbi alla fans som applåderade och ville fånga honom på bild. En härlig
upplevelse, som jag ofta fick erfara på den tiden då vi bodde i Bratislava. Den
här dagen var mycket speciell för mig eftersom det var F:s och min årsdag
sedan vår romantiska förlovning på restaurang U.F.O. F följde med mig på tea-
tern för att han visste att det skulle göra mig otroligt lycklig. Efter föreställningen
gick vi till vårt favoritmatställe och beställde ett och annat smått och gott =) En
perfekt solig och varm dag helt enkelt... tillsammans med en perfekt man! =)

1. En liten glimt av Operahuset före föreställningen.
2. En delikat korvbricka.
3. F och jag på middag efter föreställningen.

Nu har jag berättat om ett trevlig släktkalas och om en underbar kulturkväll på
vår ettårsdag. Sista kvällen då? En spontan kväll med en massa vänner på en
trevlig bar i närheten av Operahuset. En varm försommarkväll med trevligt säll-
skap på en uteservering är aldrig fel. Vi blev kvar "ett par" timmar =)


1. Bror M och jag
2. Kompisen R med F.
3. Bror L, bror M och kusinen J.
4. Tjejgänget: L, D, B och B.
5. F och jag utanför Operahuset.
6. Efter midnatt: Fortfarande varmt efter dagens 30-gradiga värme.

I övrigt finns det så mycket annat att fylla ut tiden med. Shopping, matätning och
bara att strosa omkring på Bratislavas gator och torg är något jag gärna gör när
jag är där. Och just nu räknar jag dagarna tills jag får åka dit igen. Om allt går
enligt min planering, kommer jag åka dit två gånger till innan huvudsommarse-
mestern =)




1. Bröderna och F på spårvagnen på väg in till stan
2. F, bröderna och pappa. En paus över en öl.
3. Mamma och jag.
4, 5, 6. Exempel på priser. Fortfarande billigt trots Euro.
7, 8, 9. Schnitzlar med kroketter, ost- och salamipall och slovakisk
specialité: gnocchi med getost, crème fraiche och stekt bacon/fläsk.
10. Pojkbråk...
11. ...i väntan på spårvagn
12. En uppiggande Latte på ett köpcenter före hemresan.

Längtar redan tillbaka!

Jag spolar tillbaka tiden nästan en hel vecka. Jag var som jag tidigare nämnt på
Liseberg med mina elever i torsdags. Min nya kollega E följde med och alla såg
verkligen fram emot den dagen. Väderprognosen visade regn, men vi hade mira-
kulös tur och solen sken nästan hela dagen. E och jag köpte inte åkband utan
tog en sväng på stan med de tjejerna som var shoppingsugna. Vi fikade, inspek-
terade parfymerierna på NK och hade det väldigt trevligt. När vi kom tillbaka till
parken kände vi för att åka något kul ett par gånger i alla fall. Jag övertalade E till
att åka Uppskjutet. En härlig känsla tycker jag, att ha hela Göteborg under sina
vinglande ben. Konstigt att jag kalarar av att ge mig på den, eftersom det tydligen
är en skräck för de flesta "storåkarna".
Klockan 1:15 var vi tillbaka vid skolan efter en lyckad dag. F stod redan på plats
och väntade på mig.

Nu är vi hemma igen. Ska uppdatera så mycket jag bara kan imorgon
efter det lilla uppehållet. Liseberg och Bratislava blir det. Nu ska jag
faktiskt dyka rätt ner i sängen.

Natti

Sitter på bussen som tar mig till jobbet. Har inte varit kapabel att utföra någon typ
av konstruktivt arbete de senaste dagarna, men nu var det tydligen dags att börja
igen tyckte jag. På torsdag bär det av till Göteborg och Liseberg med hela tjejska-
ran ihop med en kollega. Ser verkligen fram emot den dagen. Måste ha små ljusa
punkter i tillvaron som förgyller vardagen för att sudda ut de oönskade tankarna.
Nu ska jag av snart...

Helgen blev någorlunda bra trots omständigheterna. Vet inte hur bra det är för mitt
psyke, men jag har försökt att packa in mina känslor i en liten låda och gjort en hård
knut med ett tjockt rep runtom för att inte riskera att oväntat behöva drabbas av allt det
negativa. Det förändrar inte något egentligen, men att jag redan har haft tre missfall
och att det fjärde skedde så tidigt, gör det hela lite lättare för mig.. känns lite skräm-
mande faktiskt, att känna sig så "lugn" som jag ändå gör nu. Det är nog bara kroppen
som försöker skydda sig från ett nytt sammanbrott, för att inte negativt påverka chan-
serna för en ny graviditet. Jag har bestämt mig för att vi kommer att få ett mirakel, även
om resan dit är lång och svår...

I lördags efter akutbesöket kände jag inte för att sitta hemma och låta tankarna förgöra
mig. Det var då jag tog fram "lådan" och slängde den längst in i garderoben. Jag före-
slog för F att vi skulle ta oss in till stan, umgås lite och ha folk runtomkring. Det var en
bra idé. Skönt att skingra tankarna något...


Dagen efter spelade F match för andra gången samma helg och jag kände inte för att
sitta ensam. Mamma och pappa åkte jag till, där en festmåltid väntade serverad. Oxfilé,
pommes, bearnaisesås och sallad. Smaskigt var det =) F blev lite ledsen över att han
missade en rejäl köttmåltid. Menmen, det blir nog åtminstone ett par goda middagar
i Bratislava till helgen, inte minst på morfars 85-årskalas på lördag =)


Idag har jag varit på samtal på fertilitetskliniken och tagit blodprov inför ett eventuellt
beslut om en IVF-behandling... nu är det bara att hoppas att mina provsvar kommer
vara ok. Är så otroligt rädd...

Idag är det fem dagar sen mitt missfall satte igång och jag har väldigt ont i magen.
Hoppas att det går över snart... de bad mig annars att komma in akut igen... hur mycket
jag än tycker om sjukhus, börjar jag bli så otroligt trött på allt det här... speciellt då det
aldrig för något gott med sig. Men jag kommer kämpa ända till dagen D, kämpa tills
vi lyckas!

Precis hemkommen från akuten. Jag känner mig helt tom just nu. Tom på känslor,
tom på ord... vet inte vad jag ska säga. Vet inte om jag orkar gråta mer än jag redan
har gråtit och vet inte om jag bara ska sitta här helt apatisk tills smärtan har lämnat
mig eller om jag bara ska låtsas som att ingenting har hänt och bara gå vidare...
Vet ingenting. Helt blankt är det. Någon som känner igen den känslan?
Fick mitt fjärde missfall bekräftat för en liten stund sen. Varför? Vad har jag gjort för
fel för att behöva få de här j-a smällarna gång på gång? Rättvisa? Vad är det? Jag
förstår inte. Förstår ingenting ='( Det enda positiva är att det den här gången hände
så tidigt...

Är trött, matt, har ont och har legat i soffan hela dagen.
Blir inte mer skrivet idag heller. Orkar inte just nu... =(

Precis lagat färdigt Spagetti Carbonara och F kommer hem vilken sekund
somhelst. Har varit så skönt att bo hos mamma och pappa hela helgen
och slippa laga mat utan bara vara. Igår åkte vi till stan runt lunch och tog
en fika hela familjen. Jag stannade kvar ett par timmar till och tog en fika
med A och efter en stund kom även K förbi från ingenstans.
Idag var vi istället ute i naturen och grillade korv. Kändes som förr i tiden
när vi nästan varje helg hittade på något trevligt tillsammans. En lyckad
helg helt enkelt.
Imorgon kommer jag nog sitta på sjukhuset nästan hela dagen. Hoppas
att allt går som jag önskar. Snälla.

 

Kom för ett par timmar sen hem från en mysig helg hos
mamma och pappa. Har legat i soffan och sovit och ska
nu till affären och handla lite inför kommande vecka till
jobbet, men även något gott till kvällen till oss eller mig
beroende på när min "naturmänniska" kommer hem.

Skriver mer lite senare...

Ciao

Vaknade med sprängande huvudvärk och den verkar inte vilja ge med
sig. Ska nog ta tag i dagen och gå ut i det fina vädret medan det håller
i sig. F åkte på en nostalgiresa tidigt imorse och lämnar mig alldeles
ensam hela helgen, därför tänkte jag åka hem till familjen och umgås
lite. Han tog med sig en sovsäck, lite kläder, öl och whiskey och ska
tillsammans med sina två barndomsvänner umgås i en liten fäbod i
norr, fiska, snacka skit, spela kort och ta det lugnt. Tycker det var en
väldigt trevlig idé, även om jag saknar honom massor.

Jag längtar så mycket efter riktig värme. Har de senaste dagarna fun-
derat kring hur vi ska ha semester i sommar F och jag. För mig är det
inte så svårt då jag har sommarlov i och med att jag jobbar inom skola,
men det är lite mer komplicerat för F. Efter att ha vridit och vänt på det
hela, kom vi fram till att han ska ha sammanhängande semester i lite
mer än två veckor, då vi kommer åka till Bratislava och Kroatien med
min familj. Underbara Kroatien som jag har varit i nästan varje år sen
jag var ett par år gammal. Tänk så underbart att få ta med sig sin
käraste till sina barndomsminneplatser =)

Igår tog vi en fika på stan och hälsade på mamma på jobbet en kort
sväng för att bestämma hur resten av dagen skulle se ut. Pizza hela
familjen på kvällskvisten, brasan vi aldrig gick till då det var ca 5 gra-
der ute och ingen hade lust att frysa. För en del "flickor" på stan var
det tydligen högsommar, en intressant och skrattretande syn. Inte
mig emot, jag gillar komik. Vi åkte hem tillsammans hela familjen
och drack te, det kändes mer passande.

Trevlig helg!

Precis hemkommen från jobbet. Avslutade dagen med en fika på stan
med en av mina elever. Det blev en jordgubbsbakelse och Café Latte
för min del. Tror att jag behövde lite koffein efter en dag i fullständig
dimma. Varför ska jag behöva vara så trött hela j-a tiden? Varför kan
jag inte få sova utan att vakna 20 gånger per natt? Samma gamla visa.



Nu är det i alla fall dags för mig att göra en köttfärspaj och någon god
sallad till. En "god dag" trots allt med andra ord... och snart är det lång-
helg! =)



Ser ni fisken som parkerade sin "rumpa" på den lilla krukan? Den satt
orörlig där och trivdes ett bra tag =)