Hemma

Den här veckan kommer förhoppningsvis bli väldigt skön. Ledighet är aldrig
fel och vädret valde verkligen rätt tillfälle att bättra på sig. Blev en tidig morgon
för mig idag, samma buss som jag alltid brukar åka med till jobbet, fick jag
utnyttja även idag. Jag var på mitt andra samtal på fertilitetskliniken. Det bör-
jade med att de hade glömt att boka in mig. Jag blir inte förvånad längre, satt
bara leendes och väntade tills de skulle ordna till det. Turligt nog var ingen
annan inbokad, det löste sig den här gången.
I början av samtalet ville jag bara gå därifrån. Kändes inte som att person-
kemin var den bästa och ska man gå på samtal, bör det stämma till hundra
procent, annars finns det ingen mening med att fortsätta. Jag berättade att jag
har bestämt mig för att inte börja med någon medicin, utan vill gärna försöka
samtala mig ur min oro och min stress, som jag sakta men säkert har byggt
upp till ett enormt berg av negativitet.
Till slut var vi någorlunda överens om en del saker i alla fall och därför tänkte
jag ge det en chans ett par gånger till och se om det fungerar för mig. Proble-
met är att det inte finns någon annan expert inom just detta område, därför har
jag inte så mycket till val. Skulle jag vilja gå till någon annan, skulle jag snällt
få vänta ett halvår-år på att få bli mottagen. Och det har jag verkligen inte nerver
för. Nu ska jag ut i vårsolen och ta en fika med mami och reklamera min nya
leksak, i-phonen som plötsligt inte ville vara med och leka längre, efter att jag
har haft den i lite mer än en vecka. Tråkigt.

C ya.

Nostalgikväll

Gårdagens kväll började hemma hos min kära vän A. Vi spelade alla gamla
dängor vi brukade lyssna på en gång i tiden, när vi fortfarande bodde hemma
hos våra föräldrar och ordnade att telefonräkningarna nådde en gräns som inte
längre kunde accepteras. A bytte kläder 300 gånger som förr och vi fnittrade
hysteriskt som om vi plötsligt befann oss i sena tonåren igen.

Steg två var att besöka min vän R där även J och G skulle vara, för att slut-
ligen förflytta oss till nattens festligheter i stan. Planen ändrades dock någon-
stans på vägen och vi hamnade 200 meter bort, hemma hos A:s kollega, där
många för mig kända ansikten från förr hade samlats. Vännen J var också på
plats och det blev en trevlig dans- och pratstund innan vi äntligen hamnade i
nattvimlet på ett ställe som vi inte hade räknat med att hamna på från början.
Men nu var vi där och det var en trevlig avslutning på kvällen. F satt vid ett bord
med M och hade H på språng någonstans i lokalen. Jag pratade en stund med
en gammal klasskompis från mellan- och högstadiet som kom och pratade en
liten stund innan det var dags att bege sig hemåt i taxin. Alltid trevligt att prata
gamla minnen och höra sig för hur livet har sett ut de senaste tio åren.

Vi måste umgås oftare A. Alltid roligt med dig!

Forskning

Jag har ständig kontakt med kunniga doktorer, doktorer jag litar på och doktorer som
verkar veta vad de pratar om. De kan svara på mina frågor och svaren är konkreta.
Men hur lätt är det att bli hjälpt hela vägen på minst 150-mils avstånd? Jag känner inte
att jag får den hjälp jag behöver här. Jag får bara vänta och vänta och när jag väl har
väntat färdigt, får jag inga vettiga svar i allla fall. Med tanke på det, har jag oerhörd tur att
vi inom släkt- och bekantskapskrets har "tillgång" till dessa kapaciteter, även om det är
på håll. Den dagen vi har provat allt kommer vi prova ytterligare lite till, genom att förflytta
oss för en tid. Vi ska bara lyckas på ett eller annat sätt. Vi kommer att lyckas.
Jag fick äntligen efter ett halvår börja med samtal hos en specialist på fertilitetskliniken
för att ventilera mina tankar någon merstans än hos min familj, mina vänner, här och hos
min älskade F (tack för att du står ut med mig). Första samtalet varade i 20 minuter. Jag
fick ett recept i min hand, sömntabletter för att slippa vakna 20 gånger per natt. Man fun-
gerar inte som människa efter att ha haft det så i ett halvår. Tabletterna var i princip ound-
vikliga, men 20-minuters samtalstid, är det ett skämt? Nästa samtal är imorgon och vi ska
"prata" vidare om min situation och med allra största sannolikhet kommer jag att lämna
rummet med ett nytt recept i handen. Medicin som hon redan vid första mötet nämnde
och tyckte att jag skulle må bra av. Jag rådfrågade en expert i Tyskland via min moster.
Han tyckte att det var ett stort nonsens att skriva ut sådan medicin när man är i full gång
att försöka skaffa bebis och det här är medicin man skriver ut på rullande band till gravida
kvinnor i Sverige. Det fanns så otroligt mycket negativa aspekter med denna medicin, att
jag hade hört tillräckligt när han hade kommit halvvägs. Skillnaderna är så groteskt stora
vad gäller forskning kring behandlingar, receptbelagda mediciner och så vidare. Jag
förstår att forskning kan skilja sig åt beroende på var man befinner sig, men att det ska
vara en skillnad stor som natt och dag, det verkar inte riktigt ok. Elller är jag ensam om att
tycka det?
Vad gör jag nu då? Jag väntar på svar från den tyska experten (doktor/forskare/farma-
kolog) för att se om det finns någon medicin som kan lindra min ständiga oro, utan att
det ska påverka bebisen jag förhoppningsvis inom en snar framtid kommer att bära på.

Vi älskar varandra, vi kämpar tillsammans och vi kommer att lyckas.

En tidig morgon

Jag vaknade klockan 5 imorse av oerhörd smärta. Låg och grät ett par timmar
och insåg att jag inte kommer kunna ta mig till jobbet en dag som denna. När
jag fick i mig smärtstillande, lyckades jag somna om och nu sitter jag här. Nu
känns det lite bättre, men det gör fortfarande ont i själen. Jag vill inte låta så
dramatisk. Jag skäms över att göra det. Jag vet att det finns de som upplever
så mycket värre ting än mina missfall, mina små sorger, min oerhörda längtan,
mina löjliga hormonkurer och mina ständiga besvikelser... men vem är det som
sätter gränserna för hur man ska må och känna i olika situationer? Det är alltid
bara man själv.

Ingen annan.

Guld

Jag är ett riktigt lejon. Många av egenskaperna som tillskrivs detta
stjärntecken i astrologins värld stämmer väldigt bra på mig. Tyvärr
måste jag säga att det innefattar både positiva och negativa egen-
skaper. Varför rubriken fick bli "guld", är att denna metall hör till just
detta stjärntecken och när jag häromdagen satt i ett väntrum, insåg
jag att jag nog har en viss förkärlek för denna färg... =)
Förlovningsring, fjärilshalsband, örhängen, nagellack, sjal och till
och med knapparna på skjortan har en svag nyans av guld.

Träning

Jag vet att jag borde röra på mig för mitt psykiska välbefinnandets skull,
men jag har bara inte orkat på senaste tiden. Tycker att det är så skönt
att komma hem och bara vara, inte behöva packa ihop väskan och bege
mig ut i världen igen efter en lång arbetsdag.
Det börjar äntligen bli ljusare ute, vårvärmen smyger sig på och glass-
baren har (redan!) öppnat. Jag tror Sverige är det enda landet där uteser-
veringarna öppnar när det fortfarande är minusgrader om nätterna och
shortsen flyger på när det är lite sol och 12 plusgrader =) Måste säga att
jag var en aning road när jag betraktade det vintertrötta folket som lapade
sol på stan idag som om det vore högsommar.
Till saken... fler ljustimmar kommer förhoppningsvis medföra en piggare
mig och därmed mer frekvent utnyttjande av träningskortet som verkligen
är redo att dammas av efter vintern.

En självklarhet för mig...

...och en positiv överraskning för andra. Bratislava, även kallat Pressburg en
gång i tiden, ligger mig (som ni redan vet) varmt om hjärtat. För mig har den
staden funnits i många år och alltid varit lika vacker, trots att den stylas om
mer och mer för varje år som har passerat sedan kommunismens hårda tider,
medan detta är en nyupptäckt pärla för svenska turister.
Jag tycker att det är lika roligt varje gång jag läser en artikel om hur trevligt och
billigt det är, som om det inte alltid har varit det. Jag tror att det i åratal har han-
dlat om att många svenskar inte vågat upptäcka nya platser, speciellt inte "de
där gråa öststatsstäderna". Visst, det finns ett och annat grått höghus i föror-
terna, men vilken huvudstad består av bara pastellfärgade fasader, röda tak
och rosa skorstensrök? =)
Att jag skriver det här, beror på att flera personer jag har stött på, som aldrig
tidigare hade besökt Bratislava, hade en väldigt förvrängd uppfattning om hur
det egentligen ser ut. Fortsätt gärna att sprida info, precis som någon gjorde i
denna tidning förra veckan... annars gör jag gärna det =)



-Ur tidningen Extra-

Lördagkväll

Gårdagens föreställning var inte så bra som jag hade väntat mig. Första akten var
mestadels tråkig och grå, bisarr på sina håll, helt enkelt inte någon färgsprakande
uppsättning som jag hade hoppats på. Andra akten däremot fick lite fart och satte
igång mina korslagda ben i gungning, men det var långt ifrån Cabaret som jag
kopplar ihop med bl a Liza Minelli. Men en kulturell kväll är alltid en kulturell kväll,
något som alltid har legat mig varmt om hjärtat och när jag dessutom delar kvällen
med F, kan det aldrig bli misslyckat.
Efter föreställningen begav vi oss mot stadskärnan och hade totalt glömt bort att
det var lönehelg, det stället vi hade riktat in oss på var fullständigt fullspäckat. Vi
hade tur och lyckades prata till oss ett bord på en annan trevlig restaurang/nattklubb,
då de ordinarie gästerna inte hade dykt upp. Att boka bord kan vara en bra idé när
man ska ut i nattvimlet en lönehelg. Väl på plats fick vi sällskap av våra kära vänner
A och B, men lyckades stöta på ett helt gäng kända ansikten. T och J satt vägg i vägg
och åt en bit mat, en trevlig överraskning.
Ikväll har F match ute i kylan, därför blev det en ganska tidig hemgång, men alldeles
lagom för den här helgen. Vi börjar bli äldre helt enkelt =)


En utsökt förrätt och en delikat pizza


B koncentrerad på fotbollen efter maten och F på
restaurangdelen.


A och jag


Och så min F när vi väntade på bussen hem... =)
Du är så fin, älskar dig.

Lördagmorgon

Ligger i sängen. Solstrålarna har hittat en liten springa mellan väggen och gardinen för
att kunna nå mitt sömndruckna ansikte. F sover fortfarande sött bredvid mig. Det verkar
som att jag inte kommer kunna somna om, hur bra det än vore inför sommartiden som
träder in inatt. Kommer som vanligt ha svårt med att behöva övertyga kroppen om att
klockan är 6:20, när den i ett halvår har varit 5:20 vid samma tidpunkt enligt min hjärna.
Dagen kommer tyvärr bestå av en hel del måsten som städ och tvätt, men avslutas med
den efterlängtade musikalen Cabaret. Jag hade som tusentals andra människor tänkt
att släcka ner ikväll, men måste ursäkta mig med att jag då sitter mitt i föreställningen.
Efter det omtalade spektaklet, ska vi eventuellt möta upp ett par goda vänner för ett glas
rött och lite prat.
Ha en trevlig lördag och gå ut och ta vara på den sällsynta solen (som förövrigt har gömt
sig bakom molnen på den här korta stunden).

Simhallen

Kom precis hem från simhallen. Skönt att mami och jag äntligen kom iväg.
Det är alltid så svårt att ta sig dit, men känns alltid lika skönt efteråt. F är inte
hemma, han bestämde sig för att ta en tur och returresa till Karlstad för att
se sitt hjärtelag spela semifinal. Tungt nog ligger de under för tillfället, men
jag lovade att hålla tummarna nu när LHC ändå är ute ur spelet. Känns lite
tomt och tyst, hör bara ett par akvariepumpar brumma i bakgrunden och
hunden Bella som sussar sött på sin plats. Snart är det dags att lägga sig
raklång i soffan och se ännu ett avsnitt Grey's Anatomy... får väl se om jag
lyckas hålla tårarna borta för en gångs skull... mina känslor är verkligen
inte att leka med just nu...
Måste även fundera ett par dagar (riktigt noga) på hur jag ska göra med all
min framtida medicinering...
Dags att förflytta sig.

Ny leksak

Igår blev jag övertalad att förlänga mitt mobilabonnemang med två
år och få en perfekt leksak. Men om jag ska vara riktigt ärlig tog det
ca 30 sekunder att fundera. Abonnemangsformen lönar sig för mig,
såg därför inte någon anledning att inte nappa på erbjudandet =)

Ja, det hade de rätt i =) Synd att de inte hade rätt om våren på köpet...

Vår vs vinter

Nu kämpar verkligen den stackars solen hårt för att utplåna alla
de fallande snöflingorna. Igår härjade vårvärmen och den typiska
doften spred sig i det strålande solskenet. En konstig känsla är
då att idag vakna till enorma snöflingor som sakta och elegant
svävar ner mot marken.


Helgen är snart över (igen!) och mina föräldrar och deras vänner
är hemma från en kryssning. Därav F:s och mitt barnvakteri åt lille-
bror och hans kompis. I fredags blev det för mig helkväll med
killarna, Let's Dance och lasagne. F tillbringade större delen av
kvällen med kompisen H, jag mötte senare upp dem på stan. Det
blev en drink för min del och därefter raka vägen hem till sängen.
Dagen därpå blev det relax i simhallen, pizza på det och slutligen
film. Ungdomarna somnade som stockar efter en fullspäckad dag.
Jag likaså. Sussade gott runt 22:30. Idag vaknade jag med en
förvärrad förkylning, men bet ihop och åkte buss en bit för att se
lillebror spela bandymatch. Kul att se honom spela för första
gången, de vann dessutom med 9-1, medan F:s fotbollslag gjorde
succé de med och vann med 7-0. F inledde matchen med första
målet =) Efter det var det dags att leka husmor och laga ihop en
snabb och enkel lunch för att orka med en shoppingrunda med
ungdomarna. Stora lillebror följde med och var smakråd ihop med
övriga bunten karlar =)
Jag fick med mig en påse hem och är väldigt nöjd.


Förövrigt var det nog inget mer tror jag... förutom att jag lägger
in ett recept på den lasagne jag alltid gör. Lilla gästen (lillebrors
kompis) konstaterade idag att jag skulle bli en väldigt bra kock.
Tackar för komplimangen! =)

Lasagne ca 4 personer.
- 1 kg blandfärs
- 1-2 påsar Tacokrydda Original
- 1 pkt Ostsås (Kelda)
- 2-3 tomater
- Lasagneplattor
- Riven ost

Stek färsen, tillsätt Tacokrydda. Börja med att fördela färsen
jämnt i en ungnssäker form. Lägg lasagneplattor över färsen
och häll ostsås över. Lägg på ny färs, skiva tomaterna och lägg
skivorna över färsen. Häll över ostsås och täck allt med lasagne-
plattor igen. En sista omgång färs, ostsås och plattor ska fördelas
i formen en sista gång. Täck allt med ytterligare ostsås och strö
över den rivna osten. Ugnen ska vara förvärmd till 175 grader
och lasagnen är färdig när osten fått en gyllenbrun färg.

Smaklig måltid!

...och finn lilla mig ;)


Helg

Hemma från jobbet nu. Tur att helgen är här. Mitt dåliga mående börjar
verkligen bli olidligt. Jag är så trött att kroppen inte riktigt hänger med.
Igår somnade jag på ca en minut efter att F och jag hade pratat med va-
randra en bra stund... en timme senare väcker jag mig själv med att jag
nyser ljudligt, tittar förskräckt på F, säger hej och undrar när han kom och
la sig... jag kommer knappt ihåg att jag pratade med honom innan jag
somnade... vad vi pratade om, har jag ingen aning om...

Snart ska jag bege mig hem till familjen där jag ska vara barnvakt, laga
lite mat och umgås. F ska träffa en kompis på stan för att killsnacka över
några öl.

Imorgon och på söndag ska både F och jag vara barnvakt genom att åka
till simhallen, äta pizza, se på film, se bandy och fotboll... och ja, det blir
säkert en hel del dataspel däremellan. F kommer att vara i sjunde himlen
ihop med 14-åringarna =)

Nu ska jag hämta en del av vår tvätt så den slipper bli inlåst...

C ya

Dåligtdåligt

Verkligen inte acceptabelt att inte uppdatera på en hel arbetsvecka...
Nu låter jag besatt, men jag lovar, jag är inte det. Det är bara det att
skrivandet får mig att slappna av, det är skönt att få ur sig lite tankar
på pränt...
Har den här veckan ens varit? Vet inte vad som hände med den...
men nu är det fredag i alla fall och jag ska skynda mig till bussen.
Jobbet kallar.

Vill hitta filmen...

Jag har verkligen letat överallt, i alla fall känns det så. Men jag kan
inte hitta det gamla dammiga videobandet med filmen jag spelade
i som liten. Blir så ledsen. Får nog tillbringa en hel helg i vårt förråd
och sen förflytta mig till mamma och pappa och börja om med letan-
det där... Tänk så liten jag var, en av mina elever ropade högt när hon
såg bilderna: "Men det är ju du! En mini-B! Vad konstigt att se dig så
kort!" =) Som kortaste tjejen i klassen när året var 1987, trodde jag
inte att jag 22 år senare skulle bli 186,7 cm (för att vara exakt). =)


Melodifestivalkväll

Igår satt vi bänkade framför teven, såsom stora delar av övriga landet gjorde.
Det var Melodifestival, något som mer och mer verkar bli en äkta svensk tra-
dition. Skulle först bara bli F och jag, men plötsligt var soffan fullsatt och det
blev en helkväll med goda vänner. Avslutningsvis hamnade vi ute i nattvimlet.
Jag personligen hade svårt för den skönsjungande operadamen till en bör-
jan, men börjar nu vänja mig och tycker faktiskt att detta bidrag är riktigt bra!
Även om jag allra helst hade sett de vitklädda Broadwayinspirerade "herrarna"
som vinnare... brukar inte vara så förtjust i pojkband, men gillade gunget och
de små men snygga detaljerna. En annan favorit var Sarah Dawn Finer med
den otroligt mäktiga rösten och melodin.





En vårdag

Det är just det jag behöver. En dag då vårsolen värmer min rygg, medan
jag hör mina steg tydligt mot den nysopada asfalten. Inte ett gruskorn
kvar efter den långa  vintern, ljuvlig fågelsång hörs från trädet som precis
börjat knoppa och som ser så otroligt ståtligt ut med den klarblåa himlen
som bakgrund...
Jag är trött på vintern, trött på mörkret och trött på människors allvarliga,
sammanbitna och frusna miner när man möter dem i det snöblandade,
ständigt återkommande regnrusket...
Människan behöver få en nypa sol, värme och mängder av leenden som
ger kroppen en euforisk känsla.
Jag drömmer mig bort...
Läggdags.

Vi = bra

Som rubriken lyder... det är vi det. Bra. Bra för varandra.
Och jag hoppas att det förblir så, i 200 år till... ;)
Jag är stolt över att få gå bredvid dig och presentera dig
som min.
Puss på dig.


En konstig dag

Idag är jag hemma hela dagen. Tjejerna har studiedag och personalen jobbar
med annat. Allt har bara varit för mycket de senaste dagarna. Har knappt fått nå-
gon sömn. Sjukvården gör det inte lättare för mig, de försvårar det bara genom
att ständigt låta mig vänta. Behövde lite time out från omvärlden idag och jag
sitter nu och jobbar hemifrån med en rad olika uppgifter.

Samtidigt händer det en hel del konstiga ting runtomkring mig... vad händer med
alla människor egentligen? Det känns som att det vilar ett gigantiskt, aggressivt
åskmoln över den här staden för tillfället och gör människor ledsna och låga...

När F åkte hemifrån tidigare idag, tog han med sig Bella för att överlämna henne
till min familj. Vi har delad vårdnad om henne, om jag nu kan överföra ett sådant
uttryck på en hund =) Pratade senare med min bror M och fick mig ett gott morgon-
skratt. Sömndrucken öppnade han sovrumsdörren imorse och välkomnades av en
grimaserande och viftande nöjd hund. Han hade ingen aning om att hon skulle vara
hemma just denna morgon, han blev skrämd till vettet! Vår hund är dessutom så
otroligt charmig att hon lyfter hela överläppen och ger ifrån sig ett fnysande ljud när
hon är glad. Detta ger ett intryck av ett hysteriskt skratt, vilket verkligen får en att rea-
gera om man inte känner den här lilla primadonnan =)

Inte så intressant, jag vet, men jag var så sugen på vitlöksbaguetterna från Lidl vi
har i frysen, så fort jag öppnade ögonen imorse, att det blev en baguettefrukost
och rött the tidigare idag...

-En del av min frukost-
"Intresseklubben antecknar" =)

Belladonna

En inflikad bild mellan allt skrivande och all text
är aldrig fel och den här lilla donnan ville också
vara med på bild...

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0