Tysta dagar
Nu är det ett par dagar sedan jag skrev sist... min ledighet lider sakta men säkert mot
sitt slut... nu överdrev jag lite som F skulle säga, det är trots allt nästan 5 dagar kvar.
Måste säga att det känns lite tomt på ord i huvudet just nu... mår inget vidare, inte min
älskade F heller, han har sina bekymmer och med den kombinationen har stämningen
en tendens att bli lite låg.
Nu har vi gjort vad vi har kunnat på en front i alla fall. Mer kan vi inte göra.
Kommer på mig själv att skriva väldigt kryptiskt ibland... borde nog skärpa mig, inte kul
att läsa då...
sitt slut... nu överdrev jag lite som F skulle säga, det är trots allt nästan 5 dagar kvar.
Måste säga att det känns lite tomt på ord i huvudet just nu... mår inget vidare, inte min
älskade F heller, han har sina bekymmer och med den kombinationen har stämningen
en tendens att bli lite låg.
Nu har vi gjort vad vi har kunnat på en front i alla fall. Mer kan vi inte göra.
Kommer på mig själv att skriva väldigt kryptiskt ibland... borde nog skärpa mig, inte kul
att läsa då...
Önskar alla...
en mysig Alla Hjärtans Dag!
...ni som tycker att den här dagen
är överskattad, gör något trevligt
av den ändå :)
Jag älskar den här dagen...
och jag älskar Dig plutt!
...ni som tycker att den här dagen
är överskattad, gör något trevligt
av den ändå :)
Jag älskar den här dagen...
och jag älskar Dig plutt!
Två sjuklingar...
Eller kanske dumt att säga att jag är sjuk, för det är jag inte, men jag springer
hos doktorn flera gånger i veckan och det känns som att jag blir tömd på blod
varje gång... tur att jag är van vid nålar av allt stickande jag måste utöva på mig
själv... men min historia kan ni redan, F däremot brukar aldrig behöva gå till
doktorn, bara om han är riktigt dålig och det är just det han är nu. Stackars plutt
har ont i övre delen av magen, stressmage om jag får gissa, inte att leka med,
men de ska forska vidare med hjälp av ultraljud om ett par veckor för att förhopp-
ningsvis få ett vettigt svar. Ganska komiskt faktiskt, "om ett par veckor..." Vänta lite
nu, hur vet de att han kommer att ha ont då, eller att han inte redan sökt akut hjälp
vid den tidpunkten? Han söker väl hjälp för att han har ont NU! Inte om två veckor!
Blir inte förvånad längre...
Nästa vecka är alltså min arbetsmyra sjukskriven. Hoppas det hjälper att få vila
ut och dra ner smärtan med hjälp av tabletter. Jobbigt för honom. Han trivs verk-
ligen med sitt arbete, trots att förutsättningarna kan vara något hårda ibland med
långa och intensiva dagar.
Häromkvällen när jag var extra ledsen och inte ens orkade hålla ögonen öppna
efter allt gråt, hade jag fått veta ytterligare en negativ faktor som sätter käppar i
hjulet på vår redan tillräckligt krokiga resa mot det efterlängtade målet.
Bara att fortsätta hoppas...
Ska försöka sova nu... tårarna är på väg igen... samma tid nästan varje kväll...
varför kan jag inte få stopp på dem? Jag försöker tänka på att det finns människor
med värre problem... men jag kan inte förhindra tårarna att rinna...
hos doktorn flera gånger i veckan och det känns som att jag blir tömd på blod
varje gång... tur att jag är van vid nålar av allt stickande jag måste utöva på mig
själv... men min historia kan ni redan, F däremot brukar aldrig behöva gå till
doktorn, bara om han är riktigt dålig och det är just det han är nu. Stackars plutt
har ont i övre delen av magen, stressmage om jag får gissa, inte att leka med,
men de ska forska vidare med hjälp av ultraljud om ett par veckor för att förhopp-
ningsvis få ett vettigt svar. Ganska komiskt faktiskt, "om ett par veckor..." Vänta lite
nu, hur vet de att han kommer att ha ont då, eller att han inte redan sökt akut hjälp
vid den tidpunkten? Han söker väl hjälp för att han har ont NU! Inte om två veckor!
Blir inte förvånad längre...
Nästa vecka är alltså min arbetsmyra sjukskriven. Hoppas det hjälper att få vila
ut och dra ner smärtan med hjälp av tabletter. Jobbigt för honom. Han trivs verk-
ligen med sitt arbete, trots att förutsättningarna kan vara något hårda ibland med
långa och intensiva dagar.
Häromkvällen när jag var extra ledsen och inte ens orkade hålla ögonen öppna
efter allt gråt, hade jag fått veta ytterligare en negativ faktor som sätter käppar i
hjulet på vår redan tillräckligt krokiga resa mot det efterlängtade målet.
Bara att fortsätta hoppas...
Ska försöka sova nu... tårarna är på väg igen... samma tid nästan varje kväll...
varför kan jag inte få stopp på dem? Jag försöker tänka på att det finns människor
med värre problem... men jag kan inte förhindra tårarna att rinna...
Godmorgon
Dags för ett till läkarbesök.
Ha en bra dag!
Ha en bra dag!
Första mötet
Tiden rinner iväg, precis som Donau gör det under våra fötter när vi står
på en av min vackra födelsestads alla broar. Dagen då vi träffades för
tre år sedan börjar närma sig och jag vill därför komma med en något
förkortad version av F:s och mitt första möte. Ni som känner mig och har
följt min gamla blogg, kan ju låta bli att läsa om det är för tjatigt... :)
på en av min vackra födelsestads alla broar. Dagen då vi träffades för
tre år sedan börjar närma sig och jag vill därför komma med en något
förkortad version av F:s och mitt första möte. Ni som känner mig och har
följt min gamla blogg, kan ju låta bli att läsa om det är för tjatigt... :)
Det var en vacker och kall vinterdag. Jag hade varit sjuk i nästan två
veckor och kände mig allmänt låg och sliten. Kände inte för något alls,
men blev övertalad att gå ut på lördagskvällen... en liten stund kunde ju
inte skada... Ett par drinkar med tjejkompisarna skulle säkert liva upp
stämningen lite i alla fall. Visst är det oftast så, att när man har för höga
förväntningar, blir det sällan som man tänkt sig... men när man känner
sig som risigast och humöret är på botten och lyckas trots allt pallra sig
ut i vimlet, blir allt genast mycket roligare? :)
Med andra ord, man borde bara leva och ta allt som det kommer... inte
planera alldeles för mycket, utan lära sig något mer om vad spontanitet
innebär... Seg och yr som jag var, gick jag virrigt omkring på en av stans
innekrogar med någon god drink i handen. Jag såg en och samma kille
glida förbi ett par gånger, men mer med det var det inte... var inte riktigt
på det humöret... satte mig ner en stund för att prata med en killkompis
och plötsligt, bums, sitter den där omtalade killen mitt framför näsan på
mig. Han satt på ett litet sidobord, och sa: "Ursäkta att jag stör din flickvän"
till vännen som satt bredvid mig... och fick ett artigt svar tillbaka: "Det är
ingen fara, vi är bara vänner" :)
Det var där det hela började... dagen då jag träffade min nuvarande
sambo och fästman... Han dök upp från ingenstans, helt oväntat...
F, den charmige killen från Värmland, världens mest godhjärtade och
underbara människa. Att han dessutom har en dragningskraft som jag
sugs med av, som av en kraftfull vind, gör inte saken mindre perfekt.
Den långe mörkhårige killen med den perfekta kroppen som tittade på
mig med de blå mystiska ögonen under luggen... luggen som lätt föll ner
i hans fina anlete... jag var inte mottaglig för mycket den kvällen, men den
här personen tog mig med storm... från första stund... Vem kunde den
kvällen ha anat att vi idag skulle sitta här tillsammans, bo i samma stad,
äga en lägenhet tillsammans, vara förlovade och jobba på att bli en liten
familj? Han gör mig så glad "bara" genom att finnas...
Som med allt annat här i världen, kan man inte ta något för givet... utan ta
vara på det fina i nuet och hoppas på att få behålla lyckan för all framtid...
Och så ska det bara förbli...
Den där första kvällen skiljdes vi åt väldigt abrubt, utan att bestämma något..
Han hade fått mitt nummer tidigare under kvällen. Jag gav honom det för att
han skulle kunna hitta mig om jag hade varit en av de tjejerna som kommer
med den klassiska bortförklaringen: "jag kommer snart, jag ska bara..." och
sen går de sin väg... men det ingick definitvt inte i mina planer... det va något
med denne F från första början, som jag drogs till... något väldigt storartat...
kunde inte sluta tänka på honom... men gjorde inte något åt det, då jag håller
fast vid mina principer... :) ...och så en dag, en alldeles vanlig vardag, när jag
precis hade svalt sista biten av den goda pizzan på favoritpizzerian, hörde han
av sig... :)
Det känns som att det var meningen att vi skulle träffas... ni som känner till
hela hostorien vet vad jag menar :)
Älskar dig
veckor och kände mig allmänt låg och sliten. Kände inte för något alls,
men blev övertalad att gå ut på lördagskvällen... en liten stund kunde ju
inte skada... Ett par drinkar med tjejkompisarna skulle säkert liva upp
stämningen lite i alla fall. Visst är det oftast så, att när man har för höga
förväntningar, blir det sällan som man tänkt sig... men när man känner
sig som risigast och humöret är på botten och lyckas trots allt pallra sig
ut i vimlet, blir allt genast mycket roligare? :)
Med andra ord, man borde bara leva och ta allt som det kommer... inte
planera alldeles för mycket, utan lära sig något mer om vad spontanitet
innebär... Seg och yr som jag var, gick jag virrigt omkring på en av stans
innekrogar med någon god drink i handen. Jag såg en och samma kille
glida förbi ett par gånger, men mer med det var det inte... var inte riktigt
på det humöret... satte mig ner en stund för att prata med en killkompis
och plötsligt, bums, sitter den där omtalade killen mitt framför näsan på
mig. Han satt på ett litet sidobord, och sa: "Ursäkta att jag stör din flickvän"
till vännen som satt bredvid mig... och fick ett artigt svar tillbaka: "Det är
ingen fara, vi är bara vänner" :)
Det var där det hela började... dagen då jag träffade min nuvarande
sambo och fästman... Han dök upp från ingenstans, helt oväntat...
F, den charmige killen från Värmland, världens mest godhjärtade och
underbara människa. Att han dessutom har en dragningskraft som jag
sugs med av, som av en kraftfull vind, gör inte saken mindre perfekt.
Den långe mörkhårige killen med den perfekta kroppen som tittade på
mig med de blå mystiska ögonen under luggen... luggen som lätt föll ner
i hans fina anlete... jag var inte mottaglig för mycket den kvällen, men den
här personen tog mig med storm... från första stund... Vem kunde den
kvällen ha anat att vi idag skulle sitta här tillsammans, bo i samma stad,
äga en lägenhet tillsammans, vara förlovade och jobba på att bli en liten
familj? Han gör mig så glad "bara" genom att finnas...
Som med allt annat här i världen, kan man inte ta något för givet... utan ta
vara på det fina i nuet och hoppas på att få behålla lyckan för all framtid...
Och så ska det bara förbli...
Den där första kvällen skiljdes vi åt väldigt abrubt, utan att bestämma något..
Han hade fått mitt nummer tidigare under kvällen. Jag gav honom det för att
han skulle kunna hitta mig om jag hade varit en av de tjejerna som kommer
med den klassiska bortförklaringen: "jag kommer snart, jag ska bara..." och
sen går de sin väg... men det ingick definitvt inte i mina planer... det va något
med denne F från första början, som jag drogs till... något väldigt storartat...
kunde inte sluta tänka på honom... men gjorde inte något åt det, då jag håller
fast vid mina principer... :) ...och så en dag, en alldeles vanlig vardag, när jag
precis hade svalt sista biten av den goda pizzan på favoritpizzerian, hörde han
av sig... :)
Det känns som att det var meningen att vi skulle träffas... ni som känner till
hela hostorien vet vad jag menar :)
Älskar dig
En omgjord helg
Jag är för trött för att ens sitta här egentligen, men försöker få ner några
rader om gårdagen ändå. Helgen blev inte alls som den var planerad,
men minst lika rolig för det. Förutom att stackars älskling ligger hemma
och mår inget vidare. Han har haft ont i kroppen i några dagar och igår,
när han gick runt på Whiskeymässan med J, bröt det ut totalt. Vi fick ställa
in allt vi hade planerat för kvällen då det visade sig att han hade över 38-
graders feber. Eftersom han fick sällskap av kompisen M, kunde jag med
gott samvete hitta på något annat på egen hand. Jag var så inställd på att
göra något den här kvällen, då det var ett bra tag sedan sist, att jag ringde
A och följde med henne o B hem till deras vänner som hade Smålands-
besök. Det var inte meningen att jag skulle hamna ute i vimlet eftersom A
inte skulle göra det, men när C ringde och kände sig lite rastlös, bestämde
vi oss för att göra stan en liten stund ändå. Av någon konstig anledning
hamnade vi på helt olika ställen till slut ändå, vilket var mindre lyckat, men
vi verkade ha roligt på varsitt håll ändå =) Får bli en annan gång C =)
Dags för en ny arbetsvecka med start imorgon kl 8:00... sen har jag ju den
underbara förmånen att ha lov eftersom jag jobbar i skolvärlden. Ska bli
skönt att sova ut lite... och på lördag bär det av till BA... hoppas F ordnar att
han kan åka ifrån jobbet ett par dagar...
Och jag får inte glömma att gratta lillebror! Jag är en stolt storasyster =)
M blev igår utsedd till ordförande i MUF! Stort =)
Dags för lite välbehövlig sömn.
rader om gårdagen ändå. Helgen blev inte alls som den var planerad,
men minst lika rolig för det. Förutom att stackars älskling ligger hemma
och mår inget vidare. Han har haft ont i kroppen i några dagar och igår,
när han gick runt på Whiskeymässan med J, bröt det ut totalt. Vi fick ställa
in allt vi hade planerat för kvällen då det visade sig att han hade över 38-
graders feber. Eftersom han fick sällskap av kompisen M, kunde jag med
gott samvete hitta på något annat på egen hand. Jag var så inställd på att
göra något den här kvällen, då det var ett bra tag sedan sist, att jag ringde
A och följde med henne o B hem till deras vänner som hade Smålands-
besök. Det var inte meningen att jag skulle hamna ute i vimlet eftersom A
inte skulle göra det, men när C ringde och kände sig lite rastlös, bestämde
vi oss för att göra stan en liten stund ändå. Av någon konstig anledning
hamnade vi på helt olika ställen till slut ändå, vilket var mindre lyckat, men
vi verkade ha roligt på varsitt håll ändå =) Får bli en annan gång C =)
Dags för en ny arbetsvecka med start imorgon kl 8:00... sen har jag ju den
underbara förmånen att ha lov eftersom jag jobbar i skolvärlden. Ska bli
skönt att sova ut lite... och på lördag bär det av till BA... hoppas F ordnar att
han kan åka ifrån jobbet ett par dagar...
Och jag får inte glömma att gratta lillebror! Jag är en stolt storasyster =)
M blev igår utsedd till ordförande i MUF! Stort =)
Dags för lite välbehövlig sömn.
186,7 cm över havet
En sen frukost efter vovvepromenaden och ett inflikat "längdinlägg" kommer här.
Ni som känner mig, vet att jag är en ganska lång tjeja =) Jag är dessutom smal,
alltid varit det och min kropp har på något sätt vägrat att lägga på sig. Det går helt
enkelt inte att gå upp i vikt oavsett vad jag äter och vilken mängd det handlar om.
Det händer väl förhopnningsvis lite mer när jag äntligen får ta mig igenom en hel
graviditet. Märkte nämligen de tre gångerna jag var gravid förra året, att det i alla
fall fanns en liten tendens till att kunna lägga på mig några kilon.
Men det var inte riktigt det jag skulle prata om... I mitt pass står det att jag är 187 cm
lång, därför säger jag att jag är 187 cm när någon frågar. Varenda gång jag får den
frågan och svarar, tittar folk på mig som om jag inte kunde läsa av måttbandet
ordentligt. De som inte riktigt tror på mig är förstås män =) ...för de är minsann 190
långa och verkar ändå vara kortare än mig =) Efter att ha varit med om detta ett par
gånger, har jag tänkt "so what?" Då är jag väl 2 m om det känns bättre för de
stackars krakarna... Men vet ni vad? =) En gång för alla (och jag slutade växa helt
för snart 10 år sedan) mätte jag mig i veckan och hamnade på 186,7 cm för att vara
riktigt noga =)
Så killar, kanske dags att mäta sig? ;) ...och lägg inte på en massa cm nu, ni blir
inte längre för det ;)
Ni som känner mig, vet att jag är en ganska lång tjeja =) Jag är dessutom smal,
alltid varit det och min kropp har på något sätt vägrat att lägga på sig. Det går helt
enkelt inte att gå upp i vikt oavsett vad jag äter och vilken mängd det handlar om.
Det händer väl förhopnningsvis lite mer när jag äntligen får ta mig igenom en hel
graviditet. Märkte nämligen de tre gångerna jag var gravid förra året, att det i alla
fall fanns en liten tendens till att kunna lägga på mig några kilon.
Men det var inte riktigt det jag skulle prata om... I mitt pass står det att jag är 187 cm
lång, därför säger jag att jag är 187 cm när någon frågar. Varenda gång jag får den
frågan och svarar, tittar folk på mig som om jag inte kunde läsa av måttbandet
ordentligt. De som inte riktigt tror på mig är förstås män =) ...för de är minsann 190
långa och verkar ändå vara kortare än mig =) Efter att ha varit med om detta ett par
gånger, har jag tänkt "so what?" Då är jag väl 2 m om det känns bättre för de
stackars krakarna... Men vet ni vad? =) En gång för alla (och jag slutade växa helt
för snart 10 år sedan) mätte jag mig i veckan och hamnade på 186,7 cm för att vara
riktigt noga =)
Så killar, kanske dags att mäta sig? ;) ...och lägg inte på en massa cm nu, ni blir
inte längre för det ;)
En fullspäckad dag
Ett snabbt inlägg får det bli innan jag tar tag i dagen. Ut med vovven är prio 1.
Tvättid mellan 12 och 17, däremellan vill jag hinna åka till stan och på hem-
vägen snabbesöka J och L.
Städa vore inte heller någon dum idé. Ikväll kommer en kompis hit (S), vars
man (J) ska umgås med min karl på Whiskeymässa. Efter det blir det utgång.
Det var ett tag sedan. Men nu är det bråttom, kan ju inte sitta här och lata mig...
Hörs senare...
Tvättid mellan 12 och 17, däremellan vill jag hinna åka till stan och på hem-
vägen snabbesöka J och L.
Städa vore inte heller någon dum idé. Ikväll kommer en kompis hit (S), vars
man (J) ska umgås med min karl på Whiskeymässa. Efter det blir det utgång.
Det var ett tag sedan. Men nu är det bråttom, kan ju inte sitta här och lata mig...
Hörs senare...
"Handlingsplan"
Orkar knappt hålla ögonen öppna. Satte mig på bussen 7:21 imorse
för att vara på sjukhuset 7:30. Idag var det dags för ett blodprov jag inte
tidigare tagit. Jag blev ombedd att stanna kvar en stund för att vänta in
doktorn som ville växla ett par ord med mig. Hon hade förhastat sig och
inte tänkt på att denna klinik har andra rutiner än andra, och att de inte
behandlar patienter varje månad med den medicin jag fått tidigare.
Varannan månad är tydligen det optimala. Jag bröt ihop i korridoren,
tårarna kunde inte sluta rinna. Jag orkar inte vänta ytterligare en evighet
på att komma närmare målet. En månad känns som en evighet. Det är
snart två år sedan vår resa mot ett litet mirakel började och jag har sedan
dess varit gravid tre gånger. Att bli gravid var inga problem, men jag blev
det bara med hjälp av en rad olika mediciner. Vill därför inte vara utan,
vill känna att det händer något varje månad, inte varannan! Det konstiga
är att det nog finns lika många åsikter och rutiner som det finns läkare
på denna jord. Det finns en person jag litar på till hundra procent och
alltid lyssnar på. Doktorn i Slovakien som gjort min utredning. Jag ringde
honom på mobilen idag och frågade artigt ifall jag störde. Nejdå, sa han,
jag jobbar bara, fråga på du =) Han förstod inte alls dessa konstiga rutiner,
han tappar nog förtroendet för svensk sjukvård mer och mer för varje gång
jag ringer honom. Han tyckte det var helt ok att fortsätta behandlingen som
vanligt. Skulle det inte hända något inom sex månader, kan vi ta ett
uppehåll på 2-3 månader. Som tur är har jag recept kvar hemma som jag
kan utnyttja och förhoppningsvis ordna resten på annat håll. Varför ska det
behöva vara så svårt och mekaniskt? Det är just vad det är. Vi känner oss
som en fabrik för tillverkning av bebisar.
Jag önskar att allt det här vore lättare...
för att vara på sjukhuset 7:30. Idag var det dags för ett blodprov jag inte
tidigare tagit. Jag blev ombedd att stanna kvar en stund för att vänta in
doktorn som ville växla ett par ord med mig. Hon hade förhastat sig och
inte tänkt på att denna klinik har andra rutiner än andra, och att de inte
behandlar patienter varje månad med den medicin jag fått tidigare.
Varannan månad är tydligen det optimala. Jag bröt ihop i korridoren,
tårarna kunde inte sluta rinna. Jag orkar inte vänta ytterligare en evighet
på att komma närmare målet. En månad känns som en evighet. Det är
snart två år sedan vår resa mot ett litet mirakel började och jag har sedan
dess varit gravid tre gånger. Att bli gravid var inga problem, men jag blev
det bara med hjälp av en rad olika mediciner. Vill därför inte vara utan,
vill känna att det händer något varje månad, inte varannan! Det konstiga
är att det nog finns lika många åsikter och rutiner som det finns läkare
på denna jord. Det finns en person jag litar på till hundra procent och
alltid lyssnar på. Doktorn i Slovakien som gjort min utredning. Jag ringde
honom på mobilen idag och frågade artigt ifall jag störde. Nejdå, sa han,
jag jobbar bara, fråga på du =) Han förstod inte alls dessa konstiga rutiner,
han tappar nog förtroendet för svensk sjukvård mer och mer för varje gång
jag ringer honom. Han tyckte det var helt ok att fortsätta behandlingen som
vanligt. Skulle det inte hända något inom sex månader, kan vi ta ett
uppehåll på 2-3 månader. Som tur är har jag recept kvar hemma som jag
kan utnyttja och förhoppningsvis ordna resten på annat håll. Varför ska det
behöva vara så svårt och mekaniskt? Det är just vad det är. Vi känner oss
som en fabrik för tillverkning av bebisar.
Jag önskar att allt det här vore lättare...
Rörd till tusen
Jag har sedan fjärde klass vetat inom vilket område jag
vill jobba. Jag har sedan urminnes tider älskat att finnas
till för andra, lyssnat, stöttat och försökt ge råd så gott det
går. Det har alltid varit min passion och jag har på något
sätt alltid haft en tendens att dra till mig människor som
behövt någon typ av stöttning. Ingenting har egentligen
förändrats. Jag gör precis samma sak nu. Stöttar, lyssnar,
ger råd, finns till. Jag ser det inte som mitt arbete, trots att
det faktiskt är det. Det är min livsstil. Det är sådan jag är.
Och jag gör det mer än gärna.
Jag har under de senaste två åren fått så mycket positiv
respons av eleverna genom både blommor och fina ord.
Idag var en sådan dag. Jag har varit synligt ledsen de
senaste dagarna och tjejerna vet om hela min historia
kring mina missfall. En av tjejerna kom fram till mig och
sa: "Du ser ledsen ut, jag vill inte att du ska
vara det, jag blir orolig för dig då." Hon kom
närmare, gav mig en klapp på axeln och en kram. Idag,
det första hon gör när hon kommer till skolan på morgonen,
är att gräva djupt ner i väskan efter något till mig.
Hon sträcker fram handen och i den håller hon ett fint kort.
Jag citerar:
"Hej B!
Ville bara säga att inget barn i
hela världen skulle ogilla dig
som mamma =) <3, du är den
mest glädjespridande och
gulligaste människa jag träffat
på länge.
Du är så omtänksam och jag
blir jätteglad av att vara med
dig =) Önskar dig all lycka <3"
Att få höra det här är som balsam för själen. Det gör mig
så otroligt glad.
Ses imorgon.
vill jobba. Jag har sedan urminnes tider älskat att finnas
till för andra, lyssnat, stöttat och försökt ge råd så gott det
går. Det har alltid varit min passion och jag har på något
sätt alltid haft en tendens att dra till mig människor som
behövt någon typ av stöttning. Ingenting har egentligen
förändrats. Jag gör precis samma sak nu. Stöttar, lyssnar,
ger råd, finns till. Jag ser det inte som mitt arbete, trots att
det faktiskt är det. Det är min livsstil. Det är sådan jag är.
Och jag gör det mer än gärna.
Jag har under de senaste två åren fått så mycket positiv
respons av eleverna genom både blommor och fina ord.
Idag var en sådan dag. Jag har varit synligt ledsen de
senaste dagarna och tjejerna vet om hela min historia
kring mina missfall. En av tjejerna kom fram till mig och
sa: "Du ser ledsen ut, jag vill inte att du ska
vara det, jag blir orolig för dig då." Hon kom
närmare, gav mig en klapp på axeln och en kram. Idag,
det första hon gör när hon kommer till skolan på morgonen,
är att gräva djupt ner i väskan efter något till mig.
Hon sträcker fram handen och i den håller hon ett fint kort.
Jag citerar:
"Hej B!
Ville bara säga att inget barn i
hela världen skulle ogilla dig
som mamma =) <3, du är den
mest glädjespridande och
gulligaste människa jag träffat
på länge.
Du är så omtänksam och jag
blir jätteglad av att vara med
dig =) Önskar dig all lycka <3"
Att få höra det här är som balsam för själen. Det gör mig
så otroligt glad.
Ses imorgon.
Läggdags
Det är så skönt att lägga sig efter en tuff arbetsdag. Men det är
något som tynger mig om kvällarna. Att tankarna alltid flyger iväg
till allt det negativa... på dagtid har jag aldrig tid att tänka på mig
själv. Jobbet får mig att släppa mina bekymmer... men det blir
desto värre i samma stund som jag låser dörren på min arbets-
plats. Allt bara väller fram...
En ny runda började igår kväll. Förra månaden gick det inte
vägen. Det kommer gå vägen snart... så är det bara. Men sen
då? Hur blir det då? Den ständiga oron drar mig bara längre
och längre ner... kan inte riktigt hantera det på egen hand
längre... måste fråga ut de doktorer jag har kontakt med, om
det finns något de kan göra för mig... något som verkligen
hjälper. Orkar inte vara ledsen mer.
Godnatt.
något som tynger mig om kvällarna. Att tankarna alltid flyger iväg
till allt det negativa... på dagtid har jag aldrig tid att tänka på mig
själv. Jobbet får mig att släppa mina bekymmer... men det blir
desto värre i samma stund som jag låser dörren på min arbets-
plats. Allt bara väller fram...
En ny runda började igår kväll. Förra månaden gick det inte
vägen. Det kommer gå vägen snart... så är det bara. Men sen
då? Hur blir det då? Den ständiga oron drar mig bara längre
och längre ner... kan inte riktigt hantera det på egen hand
längre... måste fråga ut de doktorer jag har kontakt med, om
det finns något de kan göra för mig... något som verkligen
hjälper. Orkar inte vara ledsen mer.
Godnatt.
Yoga
Idag började jag med något nytt på jobbet. Jag möblerade om i vårt
samlingsrum, la ut vaxdukar på golvet och täckte dem dessutom
med kuddar och filtar. De bruna, golvlånga gardinerna täckte precis
rummets vida fönster för att skapa en mysig stämning tillsammans
med mängder av stearin- och doftljus. Jag hyrde en perfekt dvd på
biblioteket med instruktioner och lugnande bakgrundsmusik. Det
var härligt att se att det fanns ett intresse för att ge sig på alla svåra
Yogaövningar.
Det blir definitivt fler gånger.
Efter att alla uppgifter på kontoret var avklarade, upptäckte jag att
material till morgondagens eftermiddagsaktivitet behövde inhandlas.
På stan besöktes alltså Tiimari, och efter det hann jag med en
snabbfika med mamma och lillebror.
Nu ska jag egentligen stå i köket och laga mat, men tröttheten infann
sig plötsligt som en blixt från klar himmel, det får bli en kall middag
ikväll. Laxen får vänta och F slipper ha dåligt samvete :)
Tycker att soffan ser ganska lockande ut, ska nog slå på teven en
stund och trycka i mig en tredje Delicatoboll.
Hörs kanske om en stund igen.
samlingsrum, la ut vaxdukar på golvet och täckte dem dessutom
med kuddar och filtar. De bruna, golvlånga gardinerna täckte precis
rummets vida fönster för att skapa en mysig stämning tillsammans
med mängder av stearin- och doftljus. Jag hyrde en perfekt dvd på
biblioteket med instruktioner och lugnande bakgrundsmusik. Det
var härligt att se att det fanns ett intresse för att ge sig på alla svåra
Yogaövningar.
Det blir definitivt fler gånger.
Efter att alla uppgifter på kontoret var avklarade, upptäckte jag att
material till morgondagens eftermiddagsaktivitet behövde inhandlas.
På stan besöktes alltså Tiimari, och efter det hann jag med en
snabbfika med mamma och lillebror.
Nu ska jag egentligen stå i köket och laga mat, men tröttheten infann
sig plötsligt som en blixt från klar himmel, det får bli en kall middag
ikväll. Laxen får vänta och F slipper ha dåligt samvete :)
Tycker att soffan ser ganska lockande ut, ska nog slå på teven en
stund och trycka i mig en tredje Delicatoboll.
Hörs kanske om en stund igen.
Festen & hakan
Måndagkväll och helgen är ett minne blott, men här kommer en återblick som
utlovat, för att avslöja lite om den trasiga hakan... Jag var trött, riktigt trött när vi
var på väg upp i lördags. Jag sa inte ett ljud på hela resan, sov bort största
delen av den. Strax innan vi var framme upptäckte jag med fasa i blicken att
jag glömt all min kosmetika hemma, i alla fall den som är avsedd för ansiktet.
Fick klara mig så gott det gick med lite hjälp av något nytt inköp på Ica Maxi.
Kvällen började ganska lugnt. Trodde jag ja. Redan under de första timmarna
kunde inte bröderna hålla fingrarna borta från varandra. De tycker om att slåss
de "små" liven :) och en liten knuff för dem kan innebära en trasig haka i verklig-
heten :) F blev den drabbade, han tappade balansen (obs, inte pga alkohol,
kvällen var ung), och föll ner med hakan före rakt över en lagom vass stolsrygg.
Han tyckte inte det var någon fara och sambon skulle han inte lyssna på, det
räckte med lite plåster och tejp. Ett par timmar senare kom han tillsammans
med några fler fram till att det var dags att besöka det obemannade sjukhuset.
F svor för första gången över den svenska sjukvården och den lilla stadens
möjligheter till vård nattetid. Vi skickades till grannstaden ca 5 mil bort, varifrån
de inte kunde garantera någon färdtjänst tillbaka. Då svor han ännu mer :)
Istället fick E (F:s brors flickvän) som pluggar till sjuksköterska väcka sin
mamma mitt i natten för att ordna lite sjukhustejp (strips) och plåstra om den
stackars kraken som efter det prompt skulle tillbaka och ha lite mer roligt.
Tack E för att du ställde upp på min stackars älskling mitt i natten :)
Trots att jag under stora delar av kvällen var på botten och gick ifrån för att
hämta lite krafter tyckte jag som vanligt att det var en rolig, galen och turbulent
kväll med många skratt och galenskaper. Vi kom i säng ca kl 04:00.
Bild på hakan har jag, men vill inte utsätta känsliga läsare för den obehagliga
synen :)
utlovat, för att avslöja lite om den trasiga hakan... Jag var trött, riktigt trött när vi
var på väg upp i lördags. Jag sa inte ett ljud på hela resan, sov bort största
delen av den. Strax innan vi var framme upptäckte jag med fasa i blicken att
jag glömt all min kosmetika hemma, i alla fall den som är avsedd för ansiktet.
Fick klara mig så gott det gick med lite hjälp av något nytt inköp på Ica Maxi.
Kvällen började ganska lugnt. Trodde jag ja. Redan under de första timmarna
kunde inte bröderna hålla fingrarna borta från varandra. De tycker om att slåss
de "små" liven :) och en liten knuff för dem kan innebära en trasig haka i verklig-
heten :) F blev den drabbade, han tappade balansen (obs, inte pga alkohol,
kvällen var ung), och föll ner med hakan före rakt över en lagom vass stolsrygg.
Han tyckte inte det var någon fara och sambon skulle han inte lyssna på, det
räckte med lite plåster och tejp. Ett par timmar senare kom han tillsammans
med några fler fram till att det var dags att besöka det obemannade sjukhuset.
F svor för första gången över den svenska sjukvården och den lilla stadens
möjligheter till vård nattetid. Vi skickades till grannstaden ca 5 mil bort, varifrån
de inte kunde garantera någon färdtjänst tillbaka. Då svor han ännu mer :)
Istället fick E (F:s brors flickvän) som pluggar till sjuksköterska väcka sin
mamma mitt i natten för att ordna lite sjukhustejp (strips) och plåstra om den
stackars kraken som efter det prompt skulle tillbaka och ha lite mer roligt.
Tack E för att du ställde upp på min stackars älskling mitt i natten :)
Trots att jag under stora delar av kvällen var på botten och gick ifrån för att
hämta lite krafter tyckte jag som vanligt att det var en rolig, galen och turbulent
kväll med många skratt och galenskaper. Vi kom i säng ca kl 04:00.
Bild på hakan har jag, men vill inte utsätta känsliga läsare för den obehagliga
synen :)
Back home
Då var vi hemma igen efter en trevlig helg bestående
av roligt födelsedagsfirande och en skadad haka. Det
går alltid vilt till på ett eller annat sätt när det är dags
att bege sig norröver... mer om det imorgon.
Nu kallar sängen.
av roligt födelsedagsfirande och en skadad haka. Det
går alltid vilt till på ett eller annat sätt när det är dags
att bege sig norröver... mer om det imorgon.
Nu kallar sängen.
02:52
Mit i natten. Känner mig som ett litet barn som väntar på att föräldrarna ska
sluta roa sig, så att man kan få åka hem och lägga sig. Jag försöker verkligen
att hålla skenet uppe för att inte förstöra för F som trivs så bra när han är på
fest med sina bröder. Önskar att jag kunde få må bra nu. Men det gör jag inte.
När får jag/vi nå målet? När?! :´(
Maraboubrun
Igår när jag kom hem från jobbet överraskades jag av en härligt
chokladbrun fondvägg i sovrummet. F kom hem tidigare än vanligt
från jobbet och satte igång med målningen. Tycker om att se honom
"in action" :) ...och riktigt snyggt blev det, precis som jag ville ha det.
Jag sa ett par dagar tidigare att jag vill ha en vägg som ser ut som
Marabou mjölkchoklad och det blev verkligen perfekt!
Tack plutt! :)
Nu är det snart fredag igen, otroligt vad snabbt tiden går. Imorgon
slutar jag tidigt, blir nog att slappa på soffan tills jag/vi åker hem till
familjen och har vår traditionella myskväll. På lördagen efter att F
jobbat färdigt för dagen och efter att vi lämnat ifrån oss vovven åker
vi norrut för att fira F:s bror som fyller 40 år. Brukar bli hårda och roliga
kvällar när vi besöker den här lilla trevliga staden :)
Nu ska jag ordna ett kollage till födelsedagsbarnet, laga mat och
sen blir det film när F kommer hem från träningen. Flyga drake blir
det ikväll. (Rekommenderar även den gripande filmen Jakten på
lycka. Den skicklige huvudrollesinnehavaren Will Smith utgör
tillsammans med sin biologiske son Jaden Smith en härlig duo)
som vi såg häromkvällen.
Trevlig kväll!
chokladbrun fondvägg i sovrummet. F kom hem tidigare än vanligt
från jobbet och satte igång med målningen. Tycker om att se honom
"in action" :) ...och riktigt snyggt blev det, precis som jag ville ha det.
Jag sa ett par dagar tidigare att jag vill ha en vägg som ser ut som
Marabou mjölkchoklad och det blev verkligen perfekt!
Tack plutt! :)
Nu är det snart fredag igen, otroligt vad snabbt tiden går. Imorgon
slutar jag tidigt, blir nog att slappa på soffan tills jag/vi åker hem till
familjen och har vår traditionella myskväll. På lördagen efter att F
jobbat färdigt för dagen och efter att vi lämnat ifrån oss vovven åker
vi norrut för att fira F:s bror som fyller 40 år. Brukar bli hårda och roliga
kvällar när vi besöker den här lilla trevliga staden :)
Nu ska jag ordna ett kollage till födelsedagsbarnet, laga mat och
sen blir det film när F kommer hem från träningen. Flyga drake blir
det ikväll. (Rekommenderar även den gripande filmen Jakten på
lycka. Den skicklige huvudrollesinnehavaren Will Smith utgör
tillsammans med sin biologiske son Jaden Smith en härlig duo)
som vi såg häromkvällen.
Trevlig kväll!
Fika med familjen
Nu har jag de två tyngsta dagarna på jobbet bakom mig. Jag har suttit med i en utvecklingsgrupp de senaste två månaderna. Idag ägde presentationen av vårt förslag rum. Är alltid väldigt nervös inför den här typen av tillställningar, men det gick som tur var bra.
Är trött mest hela tiden nu, tur att jag har ett jobb som jag är otroligt engagerad i och trivs med.
Tog bussen hem till familjen efter avslutad dag, för att senare ta oss in till stan allihop för en fika bestående av Bruschetta och ett glas rött. Riktigt mysigt. Inte ofta jag lyckas få tummen ur och hitta på något en veckodag då tröttheten för det mesta hindrar mig, men idag kämpade jag emot och följde med. Synd att F inte var med, men han tränade hårt inför utomhussäsongen istället han :)
Imorse ringde jag barnmorskan (som jag nämnde i förra inlägget) för att boka in den första tiden hon föreslog och jag frågade samtidigt om det var någon sorts rutin att kalla patienter till uppföljningsmöte ca ett halvår efter ett missfall... Jag antog ju självklart att så inte var fallet, men ville veta vad de hade att säga till sitt försvar. "Jag ber om ursäkt men vi har haft så mycket att göra på sistone att vi har glömt bort dig..."
Vad tycks? Är detta ens mänskligt i ett land som Sverige? Jag tycker inte det.
Nu ska jag bädda ner mig, läsa en stund och sen sväva in i drömmarnas värld.
Är trött mest hela tiden nu, tur att jag har ett jobb som jag är otroligt engagerad i och trivs med.
Tog bussen hem till familjen efter avslutad dag, för att senare ta oss in till stan allihop för en fika bestående av Bruschetta och ett glas rött. Riktigt mysigt. Inte ofta jag lyckas få tummen ur och hitta på något en veckodag då tröttheten för det mesta hindrar mig, men idag kämpade jag emot och följde med. Synd att F inte var med, men han tränade hårt inför utomhussäsongen istället han :)
Imorse ringde jag barnmorskan (som jag nämnde i förra inlägget) för att boka in den första tiden hon föreslog och jag frågade samtidigt om det var någon sorts rutin att kalla patienter till uppföljningsmöte ca ett halvår efter ett missfall... Jag antog ju självklart att så inte var fallet, men ville veta vad de hade att säga till sitt försvar. "Jag ber om ursäkt men vi har haft så mycket att göra på sistone att vi har glömt bort dig..."
Vad tycks? Är detta ens mänskligt i ett land som Sverige? Jag tycker inte det.
Nu ska jag bädda ner mig, läsa en stund och sen sväva in i drömmarnas värld.
En vardagskväll
Älskar lugna veckodagskvällar framför teven. Idag är en sådan kväll.
Vi har precis ätit färdigt min hemlagade lasagne och total avslappning
råder i vår tvåa. Har redan gjort iordning mig för sängen, om jag skulle
råka somna i soffan...
Somnade visst inte i soffan, hamnade här igen, och lillebror orsakade
att jag antagligen kommer att sitta här en bra stund till. Han tipsade
mig om Spotify och mailade mig en "invitation" för att kunna göra mig
till ett fulländat musikfreak. Tack lillebror, det var en perfekt idé det här! :)
...så nu blir det nog lite dans i vardagsrummet :) Inte lustigt med all
världens musik ett knapptryck bort :)
En annan sak jag sitter och funderar över såhär på kvällskvisten är
att när jag kom hem idag, låg det för ovanlighetens skull tre kuvert till
bara mig på hallgolvet. Det ena var onödigt, det andra var nödvändigt
och det tredje var i alla fall för mig obegripligt... eller ja, själva innehållet
var väl ganska begripligt, men tycker att det nu börjar bli skrattretande
hur sjukvården på sina håll (inte) fungerar i Sverige.
En barnmorska skrev ungefär detta:
"Hej B.
Beklagar att det inte gick bra med din grav. Enligt Dr XX anteckning
skulle du ha en uppföljning på Spec.mödravården.
Jag har två tider att erbjuda dig..."
För det första, jaha tänkte jag, fem månader har precis passerat
sedan jag var på inskrivning hos denna barnmorska. Ca en vecka
senare upptäcktes att vår bebis hjärta hade slutat att slå. Fick alltså
missfall, genomgick en skrapning osv... Spec.mvc är den avdelningen
jag alltid kommer att bli omhändertagen utav, då jag har en diagnos
som kan medföra vissa komplikationer under en graviditet. Den här
avdelningen måste alltså totalt ha glömt bort mig. Ska jag komma på
ett uppföljningssamtal fem månader efter ett missfall?!! Sitter bara och
småskrattar nu, för jag tycker det låter fullständigt otänkbart och bissart.
Nu kommer jag att tacka ja till en av de två föreslagna tiderna (som
förövrigt ligger en miljon ljusår ifrån varandra), bara för att få träffa
ytterligare en specialist, förhoppningsvis en specialist som kan svara
på alla mina obesvarade frågor... men att jag tackar ja till tiden förändrar
ingenting till det bättre, varken sjukvården eller den stora besvilkelse jag
just nu hyser mot denna instans...
Det finns förstås udantag... tur det.
Vi har precis ätit färdigt min hemlagade lasagne och total avslappning
råder i vår tvåa. Har redan gjort iordning mig för sängen, om jag skulle
råka somna i soffan...
Somnade visst inte i soffan, hamnade här igen, och lillebror orsakade
att jag antagligen kommer att sitta här en bra stund till. Han tipsade
mig om Spotify och mailade mig en "invitation" för att kunna göra mig
till ett fulländat musikfreak. Tack lillebror, det var en perfekt idé det här! :)
...så nu blir det nog lite dans i vardagsrummet :) Inte lustigt med all
världens musik ett knapptryck bort :)
En annan sak jag sitter och funderar över såhär på kvällskvisten är
att när jag kom hem idag, låg det för ovanlighetens skull tre kuvert till
bara mig på hallgolvet. Det ena var onödigt, det andra var nödvändigt
och det tredje var i alla fall för mig obegripligt... eller ja, själva innehållet
var väl ganska begripligt, men tycker att det nu börjar bli skrattretande
hur sjukvården på sina håll (inte) fungerar i Sverige.
En barnmorska skrev ungefär detta:
"Hej B.
Beklagar att det inte gick bra med din grav. Enligt Dr XX anteckning
skulle du ha en uppföljning på Spec.mödravården.
Jag har två tider att erbjuda dig..."
För det första, jaha tänkte jag, fem månader har precis passerat
sedan jag var på inskrivning hos denna barnmorska. Ca en vecka
senare upptäcktes att vår bebis hjärta hade slutat att slå. Fick alltså
missfall, genomgick en skrapning osv... Spec.mvc är den avdelningen
jag alltid kommer att bli omhändertagen utav, då jag har en diagnos
som kan medföra vissa komplikationer under en graviditet. Den här
avdelningen måste alltså totalt ha glömt bort mig. Ska jag komma på
ett uppföljningssamtal fem månader efter ett missfall?!! Sitter bara och
småskrattar nu, för jag tycker det låter fullständigt otänkbart och bissart.
Nu kommer jag att tacka ja till en av de två föreslagna tiderna (som
förövrigt ligger en miljon ljusår ifrån varandra), bara för att få träffa
ytterligare en specialist, förhoppningsvis en specialist som kan svara
på alla mina obesvarade frågor... men att jag tackar ja till tiden förändrar
ingenting till det bättre, varken sjukvården eller den stora besvilkelse jag
just nu hyser mot denna instans...
Det finns förstås udantag... tur det.
Mysweekend i Malmö
Nyss hemkommen från Sveriges tredje största stad, Malmö. På den tiden då jag var på topp av min tenniskarriär, för ungefär 10-11 år sedan, tror jag att jag tillsammans med min familj besökte de flesta städer som går att besöka i vårt avlånga land. Men det fanns inte alltid tid för att fördjupa sig i städernas alla trevligheter, det spelades istället match efter match, och därmed var trippen oftast avklarad. Alltså kan jag säga att det var första gången jag var i Malmö "på riktigt". Fick en underbar Julklapp av min älskade sambo, en hotellnatt på ett mysigt hotell i centrala Malmö, med tillhörande aktiviteter, såsom en romantisk middag, shopping och inspektion av alla fina byggnader i samband med en trevlig promenad.
Att komma till en sydsvensk stad ger i alla fall mig känslan av att ha kommit till Europa. Miljön, folket och byggnaderna har en sådan anda tycker jag. Främlingar började prata med oss vid några tillfällen som om vi vore deras vänner.
Pulserande är rätt ord för vad staden var nattetid. Folk, unga som gamla, fyllde restauranger och barer och roade sig säkerligen inpå småtimmarna. Vi begav oss "hemåt" efter middagen, mätta och belåtna. En av oss, måste väl erkänna att det var jag, blev lite trött efter den utsökta maten. Ryggbiff med klyftpotatis, välvispad bearnaisesås, knapriga grillade grönsaker, panacotta, kladdkaka och en flaska rött gjorde verkligen susen.
Efter en skön natts sömn åt vi en rejäl hotellfrukost och gick ut i dimman. Vi tänkte ta en fika på ett Rockcafé som vi upptäckte dagen innan och jag ville ta ytterligare en titt på slutrean i butiken Zara. Men till vår stora besvikelse hade vi kommit till den sovande staden. Allt öppnade kl 12 eller 13 och därmed blev min tanke om att folk roar sig inpå småtimmarna berättigad :)
Blev istället en tur längs hamnen för att försöka hitta Turning Torso, men hur knäppt det än låter, hittade vi inte den omtalade pompösa byggnaden i den tjocka dimman. Ska jag vara riktigt ärlig, hade vi lite bråttom, får bli en annan gång, då Malmö definitivt kommer att besökas igen.
För att ge en närmare förklaring till de sista två bilderna (inte min stil att lägga ut bilder på vad som har inhandlats, menmen, det skadar väl inte), ser man tydligt att det är två klädesplagg (en skjortliknande skapelse av märket Bondelid och en herrskjorta av märket Bläck, båda från MQ) och något mindre tydligt att det är ett av de två badrumsskåpen vi köpte på Lagerhaus.
Tack älsklingsplutt för en underbar helg! :)
Nu ska det snart frossas i McD-mat :)
Bye so long! :)
Att komma till en sydsvensk stad ger i alla fall mig känslan av att ha kommit till Europa. Miljön, folket och byggnaderna har en sådan anda tycker jag. Främlingar började prata med oss vid några tillfällen som om vi vore deras vänner.
Pulserande är rätt ord för vad staden var nattetid. Folk, unga som gamla, fyllde restauranger och barer och roade sig säkerligen inpå småtimmarna. Vi begav oss "hemåt" efter middagen, mätta och belåtna. En av oss, måste väl erkänna att det var jag, blev lite trött efter den utsökta maten. Ryggbiff med klyftpotatis, välvispad bearnaisesås, knapriga grillade grönsaker, panacotta, kladdkaka och en flaska rött gjorde verkligen susen.
Efter en skön natts sömn åt vi en rejäl hotellfrukost och gick ut i dimman. Vi tänkte ta en fika på ett Rockcafé som vi upptäckte dagen innan och jag ville ta ytterligare en titt på slutrean i butiken Zara. Men till vår stora besvikelse hade vi kommit till den sovande staden. Allt öppnade kl 12 eller 13 och därmed blev min tanke om att folk roar sig inpå småtimmarna berättigad :)
Blev istället en tur längs hamnen för att försöka hitta Turning Torso, men hur knäppt det än låter, hittade vi inte den omtalade pompösa byggnaden i den tjocka dimman. Ska jag vara riktigt ärlig, hade vi lite bråttom, får bli en annan gång, då Malmö definitivt kommer att besökas igen.
För att ge en närmare förklaring till de sista två bilderna (inte min stil att lägga ut bilder på vad som har inhandlats, menmen, det skadar väl inte), ser man tydligt att det är två klädesplagg (en skjortliknande skapelse av märket Bondelid och en herrskjorta av märket Bläck, båda från MQ) och något mindre tydligt att det är ett av de två badrumsskåpen vi köpte på Lagerhaus.
Tack älsklingsplutt för en underbar helg! :)
Nu ska det snart frossas i McD-mat :)
Bye so long! :)
I väntan på choklad
Jag är sugen på pizza, choklad, saltgurka, hamburgare och kebab.
Listan kan nog göras längre än så. Just nu sitter jag och väntar på
att F ska komma hem från träningen och ha med sig en stor choklad-
kaka i alla fall. Jag vet hur det låter. Nästan som om jag vore gravid
igen. Det är jag inte, men är istället fullproppad med graviditets-
hormoner i sprutform som gör att humöret svänger hysteriskt mycket.
Jaja, nu ska jag sluta klaga, blir ju deprimerad av att läsa det jag
har skrivit, men å andra sidan var det det som var tanken med den
här bloggen. Att få ur mig jobbiga funderingar de stunder när jag
känner mig alldeles för tjatig för att häva ur mig allt i mina nära och
käras sällskap.
Maten är klar och snart är plutt hemma.
Listan kan nog göras längre än så. Just nu sitter jag och väntar på
att F ska komma hem från träningen och ha med sig en stor choklad-
kaka i alla fall. Jag vet hur det låter. Nästan som om jag vore gravid
igen. Det är jag inte, men är istället fullproppad med graviditets-
hormoner i sprutform som gör att humöret svänger hysteriskt mycket.
Jaja, nu ska jag sluta klaga, blir ju deprimerad av att läsa det jag
har skrivit, men å andra sidan var det det som var tanken med den
här bloggen. Att få ur mig jobbiga funderingar de stunder när jag
känner mig alldeles för tjatig för att häva ur mig allt i mina nära och
käras sällskap.
Maten är klar och snart är plutt hemma.
