Mami 48 år (27/2)
Igår fyllde min älskade mami år. Det blev en trevlig kväll med tårta
och Champagne hemma hos familjen och därefter middag på en
mysig restaurang. Alla sex var på plats och njöt av den goda maten.
Ikväll är vi dessutom bjudna på mammas egen middag. Gott ska
det bli, hennes hemlagade mat är ljuvlig. Melodifestivalen står på
schemat senare under kvällen. Grattis igen mami min! :)
och Champagne hemma hos familjen och därefter middag på en
mysig restaurang. Alla sex var på plats och njöt av den goda maten.
Ikväll är vi dessutom bjudna på mammas egen middag. Gott ska
det bli, hennes hemlagade mat är ljuvlig. Melodifestivalen står på
schemat senare under kvällen. Grattis igen mami min! :)
Var bara tvungen att lägga in en gammal bild på mamma och mig, visst är vi söta? ;)
Dold talang
Året var 1987 i före detta Tjeckoslovakien. I staden Bratislava
bodde en liten flicka som var 6 år och var väldigt intresserad
av att bli en liten stjärna. Hon var mycket bestämd på den tiden
och valde att vara med på en audition till en långfilm i två delar
med Slovakiens främsta skådespelare. Hon gick stolt in i det
stora rummet där flera personer satt och väntade på henne.
Hon var inte blyg hon inte. En av personerna bad den lilla flickan
att berätta något om sig själv, följt av en dikt. Hon tog ett djupt
andetag och började prata. Det var nämligen hennes stora
passion redan på den tiden. Hon sa några ord om sig själv och
sin familj och efter det var det svårt att hejda henne. Hon började
berätta sagan om Rödluvan och vargen. Det bästa med hennes
monolog var, när hon väldigt utförligt berättade om vad Rödluvan
hade i sin korg till mormor. "...i korgen hade hon potaaatis, kööött,
kaaakor, gooodis, grööönsaker, fruuukt... *tystnad* ...ååå jag höll på
att glömma... *slår sig för pannan* och en massa vin förstås, det
tycker vuxna om!" *Nickar menande*
Därmed blev rollen hennes... efter att alla hade fått sig ett gott
och hjärtligt skratt =)
Om ni inte har förstått vem jag pratar om, är det alltså mig det korta
stycket beskriver. Jag var som sagt 6 år och en mycket lillgammal
ung dam om jag minns rätt och av bilderna som följer att döma. Jag
spelade huvudrollens dotter och hette Mimi i filmen "Profesor Rath".
När jag en vacker dag har lyckats att bränna över filmen till en dvd-
skiva istället för att ha filmen på ett gammalt videoband, lägger jag
in filmsnuttar också.
Här kommer några fler bilder från filminspelningen.
bodde en liten flicka som var 6 år och var väldigt intresserad
av att bli en liten stjärna. Hon var mycket bestämd på den tiden
och valde att vara med på en audition till en långfilm i två delar
med Slovakiens främsta skådespelare. Hon gick stolt in i det
stora rummet där flera personer satt och väntade på henne.
Hon var inte blyg hon inte. En av personerna bad den lilla flickan
att berätta något om sig själv, följt av en dikt. Hon tog ett djupt
andetag och började prata. Det var nämligen hennes stora
passion redan på den tiden. Hon sa några ord om sig själv och
sin familj och efter det var det svårt att hejda henne. Hon började
berätta sagan om Rödluvan och vargen. Det bästa med hennes
monolog var, när hon väldigt utförligt berättade om vad Rödluvan
hade i sin korg till mormor. "...i korgen hade hon potaaatis, kööött,
kaaakor, gooodis, grööönsaker, fruuukt... *tystnad* ...ååå jag höll på
att glömma... *slår sig för pannan* och en massa vin förstås, det
tycker vuxna om!" *Nickar menande*
Därmed blev rollen hennes... efter att alla hade fått sig ett gott
och hjärtligt skratt =)
Om ni inte har förstått vem jag pratar om, är det alltså mig det korta
stycket beskriver. Jag var som sagt 6 år och en mycket lillgammal
ung dam om jag minns rätt och av bilderna som följer att döma. Jag
spelade huvudrollens dotter och hette Mimi i filmen "Profesor Rath".
När jag en vacker dag har lyckats att bränna över filmen till en dvd-
skiva istället för att ha filmen på ett gammalt videoband, lägger jag
in filmsnuttar också.
Här kommer några fler bilder från filminspelningen.
Nostalgi
När jag rensade bland lite gamla papper här hemma för ett tag sedan, fastnade
jag vid tre A4-sidor fyllda med dataskriven text. När det var dags för mig att byta
mobiltelefon för ungefär två år sedan, hade jag inte hjärta att lämna kvar en mängd
underbart kärleksfulla sms jag hade fått av F i början av vårt förhållande. Hade helt
glömt bort att jag då kärlekskrank som jag var, tog mig all tid i världen för att skriva
av så mycket jag bara kunde. Sitter nu och ler stort för mig själv och tänker tillbaka
på den tiden. Den spännande, äventyrsfulla, underbara tiden...
Jag ska inte avslöja allt, men några sms vill jag lägga ut för att dela med mig av det
fina till er.
Det första sms:et som följer, fick jag dagarna före vår första date i april 2006, efter
många timmars/dagars telefonpratande... =)
jag vid tre A4-sidor fyllda med dataskriven text. När det var dags för mig att byta
mobiltelefon för ungefär två år sedan, hade jag inte hjärta att lämna kvar en mängd
underbart kärleksfulla sms jag hade fått av F i början av vårt förhållande. Hade helt
glömt bort att jag då kärlekskrank som jag var, tog mig all tid i världen för att skriva
av så mycket jag bara kunde. Sitter nu och ler stort för mig själv och tänker tillbaka
på den tiden. Den spännande, äventyrsfulla, underbara tiden...
Jag ska inte avslöja allt, men några sms vill jag lägga ut för att dela med mig av det
fina till er.
Det första sms:et som följer, fick jag dagarna före vår första date i april 2006, efter
många timmars/dagars telefonpratande... =)
"Jag känner mig som en nervös femtonåring på sin första date.
Pirrar så härligt i magen :) Vad gör du med mig tjejen? Vad det
än är får du gärna fortsätta med det"
"Jag måste vara världens lyckligaste kille just nu. Du är precis
som jag föreställt mig att min drömtjej ska vara. Jag är så kär
som jag aldrig har varit i mitt 32-åriga liv. Du är underbar tjejen
min. Sluta aldrig att tycka om mig så lovar jag detsamma."
"Du är helt otrolig. Jag gick och tänkte på hur förkrossad jag
skulle bli om du försvann ur mitt liv. Du får fram mina positiva
sidor och jag känner en sån glädje hela tiden utan någon speciell
anledning. Jag vill hela tiden berätta saker för dig, hitta på saker
med dig, ha dig nära hela tiden och du är min och bara min i hela
världen. Det gör mig nästan gråtfärdig av känslor. Du är underbar
flickvännen min."
"Vill bara säga att jag har lärt mig att veta och förstå när jag har
träffat den rätta och med dig är jag riktigt RIKTIGT säker på att DU
är min framtid. Alla hinder runtomkring är fullständigt ointressanta
för mig. Vill man, så går det... alltid! Vi är bäst och så är det med
den saken! Vill samtidigt bara säga att jag tycker så oerhört, fantas-
tiskt, otroligt, bedårande, gigantiskt mycket om dig!"
"Jag går här i min lilla stad och är världens lyckligaste. Kan inte tro
att jag som alltid haft sån otur i mitt liv får Jackpot i det viktigaste
i livet! Tycker om dig så mycket att det inte finns ord min lilla lort."
"Nu är det bara 19 timmar och 54 minuter kvar tills jag får se dig..."
"Min älskade älskade flickvän, dig vill jag alltid ha vid min sida
överallt i världen. Kommer aldrig att släppa dig. Älskar dig över
allt annat. Du är världens bästa och snyggaste flickvän. Kunde
inte tänka mig att det fanns nån så bra som du."
This man makes me happy.
Bratislava i mitt hjärta
"Slovakien? Var ligger det? Menar du Slovenien?" Detta är väldigt vanliga
reaktioner som för mig är ofattbara, men uppenbarligen förekommer de.
Ett citat jag läste någonstans för ett tag sedan lyder ungefär såhär:
"Slovakien är inte Slovenien, tjecker är inte
slovaker och slovaker pratar inte tjeckiska"
Gillar det, och för att komma med en liknelse skulle det kunna låta såhär:
"Sverige är inte Schweitz, norrmän är inte svenskar
och svenskar pratar inte norska".
Visst låter det konstigt att förväxla Schweitz med Sverige? ...lika förvirrande
låter det i slovakens huvud om du blandar in Slovenien. Och lika konstigt
tycker svenskar att en del amerikaner låter, när de säger att det springer
isbjörnar lösa på Stockholms gator och torg...
För att förtydliga eller kanske förvirra det hela något mer, tänker jag ta upp
Prag. Visst ringer det en klocka då? Prag är Tjeckiens huvudstad, men var
även Tjeckoslovakiens huvudstad, när dessa två länder en gång i tiden var
ett. När länderna delades fick Slovakien en alldeles egen huvudstad som
heter Bratislava. Känner någon igen staden? En del har fått en väldigt för-
vrängd bild av denna vackra storstad, genom att se en och annan film som
innehåller en nypa parodi. Bratislava är ett av offren till filmindustrins fabulösa
humor. Därför tyckte jag att det var dags att visa den rätta bilden av Europas
hjärta, staden belägen vid den massiva floden Donau. Att staden brukar
kallas Europas hjärta beror på att den är väldigt centralt belägen med 6 mil
till Österrikes huvudstad Wien, 20 mil till Ungerns huvudstad Budapest och
35 mil till Tjeckiens huvudstad Prag.
Är någon av er som läser min blogg intresserad av hockey?
Visste väl det... =) Då vet ni att Slovakien vann VM i Göteborg 2002 =)
Slovakien alltså. Inte Slovenien.
Nedan följer en liten del av den för många svenskar oupptäckta staden
som fortfarande "bara" är en oslipad diamant... men när den är färdiglslipad,
kommer den skina såpass att hela världen blir bländad ;)
Donau by night - Slottet och Martinskyrkan i bakgrunden
Hotell Danube i mitten, en av broarna i bakgrunden
Stora Torget
Restaurangtäta gatan som leder till "Michalska brana"
En av många gator i gamla sta´n med Bratislavas kända statyer
Stadsteatern (även Operan)
Hotell Carlton - Radisson SAS
"Vita huset" - Presidentpalatset
En dagsbild på Bratislavas upp-och-nervända säng - Slottet
U.F.O beläget på en av stadens broar, ståendes på två massiva pelare
Vill även nämna tre favoritställen om man vill äta och dricka gott. Prismässigt
skiljer de tre ställena sig åt en hel del. Jag börjar med den billigaste varianten
(med det inte sagt att kvalitén på ölen eller maten är sämst, tvärtom, ölen är
helt klart en klass för sig, godast i sta´n). Stället heter Kristian och är en Pub i
gammal stil, källarmiljö, enkel inredning, men ack så trevligt!
(F:s absoluta favorit)
-BeerPub Kristian-
Det andra stället, prisklass medel, är Primi, en innergård med skön stil, god
mat och alltid mycket folk. Har även ett improviserat dansgolv vissa dagar i
veckan, som då alltid är fullt. Titta själv på vad de har att erbjuda här.
Min absoluta favorit blir det dyraste alternativet. Inte för att jag strävar efter lyx,
men det här stället bör upplevas. Att min älskade sambo frågade mig högt över
Donau om jag vill förlova mig med honom, i just denna restaurang den 17:e maj
förra året, kanske kan vara den största anledningen till att dett blir mitt val... =)
Säger inte mer, det måste upplevas.
Se mer här (klicka dig vidare till den rätta sidan genom att först välja engelska
"En" och sedan UFO).
Hoppas att ni har haft en trevlig resa, klicka dig gärna vidare till Ryanair ;)
Ses i Brati :)
reaktioner som för mig är ofattbara, men uppenbarligen förekommer de.
Ett citat jag läste någonstans för ett tag sedan lyder ungefär såhär:
"Slovakien är inte Slovenien, tjecker är inte
slovaker och slovaker pratar inte tjeckiska"
Gillar det, och för att komma med en liknelse skulle det kunna låta såhär:
"Sverige är inte Schweitz, norrmän är inte svenskar
och svenskar pratar inte norska".
Visst låter det konstigt att förväxla Schweitz med Sverige? ...lika förvirrande
låter det i slovakens huvud om du blandar in Slovenien. Och lika konstigt
tycker svenskar att en del amerikaner låter, när de säger att det springer
isbjörnar lösa på Stockholms gator och torg...
För att förtydliga eller kanske förvirra det hela något mer, tänker jag ta upp
Prag. Visst ringer det en klocka då? Prag är Tjeckiens huvudstad, men var
även Tjeckoslovakiens huvudstad, när dessa två länder en gång i tiden var
ett. När länderna delades fick Slovakien en alldeles egen huvudstad som
heter Bratislava. Känner någon igen staden? En del har fått en väldigt för-
vrängd bild av denna vackra storstad, genom att se en och annan film som
innehåller en nypa parodi. Bratislava är ett av offren till filmindustrins fabulösa
humor. Därför tyckte jag att det var dags att visa den rätta bilden av Europas
hjärta, staden belägen vid den massiva floden Donau. Att staden brukar
kallas Europas hjärta beror på att den är väldigt centralt belägen med 6 mil
till Österrikes huvudstad Wien, 20 mil till Ungerns huvudstad Budapest och
35 mil till Tjeckiens huvudstad Prag.
Är någon av er som läser min blogg intresserad av hockey?
Visste väl det... =) Då vet ni att Slovakien vann VM i Göteborg 2002 =)
Slovakien alltså. Inte Slovenien.
Nedan följer en liten del av den för många svenskar oupptäckta staden
som fortfarande "bara" är en oslipad diamant... men när den är färdiglslipad,
kommer den skina såpass att hela världen blir bländad ;)
Donau by night - Slottet och Martinskyrkan i bakgrunden
Hotell Danube i mitten, en av broarna i bakgrunden
Stora Torget
Restaurangtäta gatan som leder till "Michalska brana"
En av många gator i gamla sta´n med Bratislavas kända statyer
Stadsteatern (även Operan)
Hotell Carlton - Radisson SAS
"Vita huset" - Presidentpalatset
En dagsbild på Bratislavas upp-och-nervända säng - Slottet
U.F.O beläget på en av stadens broar, ståendes på två massiva pelare
Vill även nämna tre favoritställen om man vill äta och dricka gott. Prismässigt
skiljer de tre ställena sig åt en hel del. Jag börjar med den billigaste varianten
(med det inte sagt att kvalitén på ölen eller maten är sämst, tvärtom, ölen är
helt klart en klass för sig, godast i sta´n). Stället heter Kristian och är en Pub i
gammal stil, källarmiljö, enkel inredning, men ack så trevligt!
(F:s absoluta favorit)
-BeerPub Kristian-
Det andra stället, prisklass medel, är Primi, en innergård med skön stil, god
mat och alltid mycket folk. Har även ett improviserat dansgolv vissa dagar i
veckan, som då alltid är fullt. Titta själv på vad de har att erbjuda här.
Min absoluta favorit blir det dyraste alternativet. Inte för att jag strävar efter lyx,
men det här stället bör upplevas. Att min älskade sambo frågade mig högt över
Donau om jag vill förlova mig med honom, i just denna restaurang den 17:e maj
förra året, kanske kan vara den största anledningen till att dett blir mitt val... =)
Säger inte mer, det måste upplevas.
Se mer här (klicka dig vidare till den rätta sidan genom att först välja engelska
"En" och sedan UFO).
Hoppas att ni har haft en trevlig resa, klicka dig gärna vidare till Ryanair ;)
Ses i Brati :)
Rödluvan är sjuk
Igår, efter att ha hällt i mig 1,5 liter smoothie och efter att ha känt mig väldigt
rastlös i ett par timmar... började jag plötsligt frysa något oerhört och känna
en obehaglig känsla över hela min kropp... en sådan känsla jag alltid får när
jag håller på att bli sjuk. Som en blixt från klar himmel blev jag angripen av
den för årstiden välkända influensan. Fick knappt någon sömn på grund av
huvudvärken, den ömma kroppen och febern. 38,0 stannade det på imorse,
och 38 för mig innebär sängläge, yrsel och allt som hör till...
Kommer verkligen "passande" nu. Behöver någon sorts vändning snart så
att bloggens anda kan få bli lite mer positiv...
Före blixten - rastlös
rastlös i ett par timmar... började jag plötsligt frysa något oerhört och känna
en obehaglig känsla över hela min kropp... en sådan känsla jag alltid får när
jag håller på att bli sjuk. Som en blixt från klar himmel blev jag angripen av
den för årstiden välkända influensan. Fick knappt någon sömn på grund av
huvudvärken, den ömma kroppen och febern. 38,0 stannade det på imorse,
och 38 för mig innebär sängläge, yrsel och allt som hör till...
Kommer verkligen "passande" nu. Behöver någon sorts vändning snart så
att bloggens anda kan få bli lite mer positiv...
Före blixten - rastlös
Myskväll
Ikväll blir det hallon-/blåbärsmoothies gjorda på ingredienser som är bra
för magen. Tog vägen förbi Ica innan jag kom hem, för att inhandla vad
som behövs inför myskvällen. Känner mig lite rastlös och jag är fylld av
ilska... undrar vad som händer om det bubblar över... just nu går jag fram
och tillbaka i lägenheten och går F på nerverna... på ett bra sätt =)
Måste passa på att skriva av mig lite nu innan jobbveckan träder in och
känner att jag behöver få ur mig de aggressioner jag bär på... att skriva
är det nästbästa sättet ...efter att prata...
Vet ni vad jag stör mig på otroligt mycket?! Människor som är korkade,
inte förstår det och tror att de är bättre än alla andra... och kan trampa
på folk till höger och vänster utan att de ens märker det!
Nu är det dags för Melodifestivalen och smoothies =)
för magen. Tog vägen förbi Ica innan jag kom hem, för att inhandla vad
som behövs inför myskvällen. Känner mig lite rastlös och jag är fylld av
ilska... undrar vad som händer om det bubblar över... just nu går jag fram
och tillbaka i lägenheten och går F på nerverna... på ett bra sätt =)
Måste passa på att skriva av mig lite nu innan jobbveckan träder in och
känner att jag behöver få ur mig de aggressioner jag bär på... att skriva
är det nästbästa sättet ...efter att prata...
Vet ni vad jag stör mig på otroligt mycket?! Människor som är korkade,
inte förstår det och tror att de är bättre än alla andra... och kan trampa
på folk till höger och vänster utan att de ens märker det!
Nu är det dags för Melodifestivalen och smoothies =)
Dags för fika
Väntar på att F ska bli färdig med sin försenade morgonritual så att
vi kan bege oss mot stadskärnan. En lördagsfika, kanske möta upp
en kär vän, titta till hur stora lillebror sköter sig på sin nya arbetsplats
och eventuellt möta upp resten av la familia efter det.
Ikväll blir det nog väldigt lugnt med bara min älskade andra hälft och
Melodifestivalen. Vi behöver all vila vi kan få tror jag.
C ya.
vi kan bege oss mot stadskärnan. En lördagsfika, kanske möta upp
en kär vän, titta till hur stora lillebror sköter sig på sin nya arbetsplats
och eventuellt möta upp resten av la familia efter det.
Ikväll blir det nog väldigt lugnt med bara min älskade andra hälft och
Melodifestivalen. Vi behöver all vila vi kan få tror jag.
C ya.
Samvete
Jag förundras ständigt över hur en del människor kan leva med sig
själva och sitt vidriga sätt. Har de inget samvete? Ingen känsla för
vad som är rätt och fel? Jag tror att det handlar om den obefintliga
intelligensen de lider av. Att skylla ifrån sig och lägga skulden på
någon annan för att rädda sitt eget skinn. Att ljuga och få med sig
en hel flock för att kunna genomföra sitt vidriga agerande.
Det är skrämmande. Jag visste inte att en del av mänskligheten
fortfarande lever kvar i apornas tid.
själva och sitt vidriga sätt. Har de inget samvete? Ingen känsla för
vad som är rätt och fel? Jag tror att det handlar om den obefintliga
intelligensen de lider av. Att skylla ifrån sig och lägga skulden på
någon annan för att rädda sitt eget skinn. Att ljuga och få med sig
en hel flock för att kunna genomföra sitt vidriga agerande.
Det är skrämmande. Jag visste inte att en del av mänskligheten
fortfarande lever kvar i apornas tid.
Unavena
Nu funderar kanske några av er vad rubriken kan betyda... men tänkte
att jag skulle variera mig lite och skriva att jag är trött på ett annat språk.
Trött alltså. Somnade på soffan igår strax efter första avsnittet av Gray´s
Anatomy och väcktes kl 1 av F. Bytte bara liggplats till sängen och sov
vidare. Vaknade 6:30 av att F fortfarande inte hade somnat. Han kunde
inte somna. Stackars. Blir så otroligt förbannad på en del saker att jag
inte vet vart jag ska ta vägen... Inte ens när han är sjukskriven får han
någon ro.
Jag lyckades efter en stund somna om för att väckas av en hysterisk
väckarklocka kl 10, upptäckte då att hela min hand var blodig, tydligen
stack jag mig själv på något tokigt sätt igen när det var dags för spruta
kvällen innan. Nu har jag ett blåmärke och en enorm bula på låret.
Måste verkligen hämta ut de andra sprutorna idag och hoppas på att
det åtminstone hjälper lite att bara behöva ta en dos om dagen istället
för två.
Dags för duschen och verkligen dags att ta tag i dagen.
Puss plutt
att jag skulle variera mig lite och skriva att jag är trött på ett annat språk.
Trött alltså. Somnade på soffan igår strax efter första avsnittet av Gray´s
Anatomy och väcktes kl 1 av F. Bytte bara liggplats till sängen och sov
vidare. Vaknade 6:30 av att F fortfarande inte hade somnat. Han kunde
inte somna. Stackars. Blir så otroligt förbannad på en del saker att jag
inte vet vart jag ska ta vägen... Inte ens när han är sjukskriven får han
någon ro.
Jag lyckades efter en stund somna om för att väckas av en hysterisk
väckarklocka kl 10, upptäckte då att hela min hand var blodig, tydligen
stack jag mig själv på något tokigt sätt igen när det var dags för spruta
kvällen innan. Nu har jag ett blåmärke och en enorm bula på låret.
Måste verkligen hämta ut de andra sprutorna idag och hoppas på att
det åtminstone hjälper lite att bara behöva ta en dos om dagen istället
för två.
Dags för duschen och verkligen dags att ta tag i dagen.
Puss plutt
Tysta dagar
Nu är det ett par dagar sedan jag skrev sist... min ledighet lider sakta men säkert mot
sitt slut... nu överdrev jag lite som F skulle säga, det är trots allt nästan 5 dagar kvar.
Måste säga att det känns lite tomt på ord i huvudet just nu... mår inget vidare, inte min
älskade F heller, han har sina bekymmer och med den kombinationen har stämningen
en tendens att bli lite låg.
Nu har vi gjort vad vi har kunnat på en front i alla fall. Mer kan vi inte göra.
Kommer på mig själv att skriva väldigt kryptiskt ibland... borde nog skärpa mig, inte kul
att läsa då...
sitt slut... nu överdrev jag lite som F skulle säga, det är trots allt nästan 5 dagar kvar.
Måste säga att det känns lite tomt på ord i huvudet just nu... mår inget vidare, inte min
älskade F heller, han har sina bekymmer och med den kombinationen har stämningen
en tendens att bli lite låg.
Nu har vi gjort vad vi har kunnat på en front i alla fall. Mer kan vi inte göra.
Kommer på mig själv att skriva väldigt kryptiskt ibland... borde nog skärpa mig, inte kul
att läsa då...
Önskar alla...
en mysig Alla Hjärtans Dag!
...ni som tycker att den här dagen
är överskattad, gör något trevligt
av den ändå :)
Jag älskar den här dagen...
och jag älskar Dig plutt!
...ni som tycker att den här dagen
är överskattad, gör något trevligt
av den ändå :)
Jag älskar den här dagen...
och jag älskar Dig plutt!
Två sjuklingar...
Eller kanske dumt att säga att jag är sjuk, för det är jag inte, men jag springer
hos doktorn flera gånger i veckan och det känns som att jag blir tömd på blod
varje gång... tur att jag är van vid nålar av allt stickande jag måste utöva på mig
själv... men min historia kan ni redan, F däremot brukar aldrig behöva gå till
doktorn, bara om han är riktigt dålig och det är just det han är nu. Stackars plutt
har ont i övre delen av magen, stressmage om jag får gissa, inte att leka med,
men de ska forska vidare med hjälp av ultraljud om ett par veckor för att förhopp-
ningsvis få ett vettigt svar. Ganska komiskt faktiskt, "om ett par veckor..." Vänta lite
nu, hur vet de att han kommer att ha ont då, eller att han inte redan sökt akut hjälp
vid den tidpunkten? Han söker väl hjälp för att han har ont NU! Inte om två veckor!
Blir inte förvånad längre...
Nästa vecka är alltså min arbetsmyra sjukskriven. Hoppas det hjälper att få vila
ut och dra ner smärtan med hjälp av tabletter. Jobbigt för honom. Han trivs verk-
ligen med sitt arbete, trots att förutsättningarna kan vara något hårda ibland med
långa och intensiva dagar.
Häromkvällen när jag var extra ledsen och inte ens orkade hålla ögonen öppna
efter allt gråt, hade jag fått veta ytterligare en negativ faktor som sätter käppar i
hjulet på vår redan tillräckligt krokiga resa mot det efterlängtade målet.
Bara att fortsätta hoppas...
Ska försöka sova nu... tårarna är på väg igen... samma tid nästan varje kväll...
varför kan jag inte få stopp på dem? Jag försöker tänka på att det finns människor
med värre problem... men jag kan inte förhindra tårarna att rinna...
hos doktorn flera gånger i veckan och det känns som att jag blir tömd på blod
varje gång... tur att jag är van vid nålar av allt stickande jag måste utöva på mig
själv... men min historia kan ni redan, F däremot brukar aldrig behöva gå till
doktorn, bara om han är riktigt dålig och det är just det han är nu. Stackars plutt
har ont i övre delen av magen, stressmage om jag får gissa, inte att leka med,
men de ska forska vidare med hjälp av ultraljud om ett par veckor för att förhopp-
ningsvis få ett vettigt svar. Ganska komiskt faktiskt, "om ett par veckor..." Vänta lite
nu, hur vet de att han kommer att ha ont då, eller att han inte redan sökt akut hjälp
vid den tidpunkten? Han söker väl hjälp för att han har ont NU! Inte om två veckor!
Blir inte förvånad längre...
Nästa vecka är alltså min arbetsmyra sjukskriven. Hoppas det hjälper att få vila
ut och dra ner smärtan med hjälp av tabletter. Jobbigt för honom. Han trivs verk-
ligen med sitt arbete, trots att förutsättningarna kan vara något hårda ibland med
långa och intensiva dagar.
Häromkvällen när jag var extra ledsen och inte ens orkade hålla ögonen öppna
efter allt gråt, hade jag fått veta ytterligare en negativ faktor som sätter käppar i
hjulet på vår redan tillräckligt krokiga resa mot det efterlängtade målet.
Bara att fortsätta hoppas...
Ska försöka sova nu... tårarna är på väg igen... samma tid nästan varje kväll...
varför kan jag inte få stopp på dem? Jag försöker tänka på att det finns människor
med värre problem... men jag kan inte förhindra tårarna att rinna...
Godmorgon
Dags för ett till läkarbesök.
Ha en bra dag!
Ha en bra dag!
Första mötet
Tiden rinner iväg, precis som Donau gör det under våra fötter när vi står
på en av min vackra födelsestads alla broar. Dagen då vi träffades för
tre år sedan börjar närma sig och jag vill därför komma med en något
förkortad version av F:s och mitt första möte. Ni som känner mig och har
följt min gamla blogg, kan ju låta bli att läsa om det är för tjatigt... :)
på en av min vackra födelsestads alla broar. Dagen då vi träffades för
tre år sedan börjar närma sig och jag vill därför komma med en något
förkortad version av F:s och mitt första möte. Ni som känner mig och har
följt min gamla blogg, kan ju låta bli att läsa om det är för tjatigt... :)
Det var en vacker och kall vinterdag. Jag hade varit sjuk i nästan två
veckor och kände mig allmänt låg och sliten. Kände inte för något alls,
men blev övertalad att gå ut på lördagskvällen... en liten stund kunde ju
inte skada... Ett par drinkar med tjejkompisarna skulle säkert liva upp
stämningen lite i alla fall. Visst är det oftast så, att när man har för höga
förväntningar, blir det sällan som man tänkt sig... men när man känner
sig som risigast och humöret är på botten och lyckas trots allt pallra sig
ut i vimlet, blir allt genast mycket roligare? :)
Med andra ord, man borde bara leva och ta allt som det kommer... inte
planera alldeles för mycket, utan lära sig något mer om vad spontanitet
innebär... Seg och yr som jag var, gick jag virrigt omkring på en av stans
innekrogar med någon god drink i handen. Jag såg en och samma kille
glida förbi ett par gånger, men mer med det var det inte... var inte riktigt
på det humöret... satte mig ner en stund för att prata med en killkompis
och plötsligt, bums, sitter den där omtalade killen mitt framför näsan på
mig. Han satt på ett litet sidobord, och sa: "Ursäkta att jag stör din flickvän"
till vännen som satt bredvid mig... och fick ett artigt svar tillbaka: "Det är
ingen fara, vi är bara vänner" :)
Det var där det hela började... dagen då jag träffade min nuvarande
sambo och fästman... Han dök upp från ingenstans, helt oväntat...
F, den charmige killen från Värmland, världens mest godhjärtade och
underbara människa. Att han dessutom har en dragningskraft som jag
sugs med av, som av en kraftfull vind, gör inte saken mindre perfekt.
Den långe mörkhårige killen med den perfekta kroppen som tittade på
mig med de blå mystiska ögonen under luggen... luggen som lätt föll ner
i hans fina anlete... jag var inte mottaglig för mycket den kvällen, men den
här personen tog mig med storm... från första stund... Vem kunde den
kvällen ha anat att vi idag skulle sitta här tillsammans, bo i samma stad,
äga en lägenhet tillsammans, vara förlovade och jobba på att bli en liten
familj? Han gör mig så glad "bara" genom att finnas...
Som med allt annat här i världen, kan man inte ta något för givet... utan ta
vara på det fina i nuet och hoppas på att få behålla lyckan för all framtid...
Och så ska det bara förbli...
Den där första kvällen skiljdes vi åt väldigt abrubt, utan att bestämma något..
Han hade fått mitt nummer tidigare under kvällen. Jag gav honom det för att
han skulle kunna hitta mig om jag hade varit en av de tjejerna som kommer
med den klassiska bortförklaringen: "jag kommer snart, jag ska bara..." och
sen går de sin väg... men det ingick definitvt inte i mina planer... det va något
med denne F från första början, som jag drogs till... något väldigt storartat...
kunde inte sluta tänka på honom... men gjorde inte något åt det, då jag håller
fast vid mina principer... :) ...och så en dag, en alldeles vanlig vardag, när jag
precis hade svalt sista biten av den goda pizzan på favoritpizzerian, hörde han
av sig... :)
Det känns som att det var meningen att vi skulle träffas... ni som känner till
hela hostorien vet vad jag menar :)
Älskar dig
veckor och kände mig allmänt låg och sliten. Kände inte för något alls,
men blev övertalad att gå ut på lördagskvällen... en liten stund kunde ju
inte skada... Ett par drinkar med tjejkompisarna skulle säkert liva upp
stämningen lite i alla fall. Visst är det oftast så, att när man har för höga
förväntningar, blir det sällan som man tänkt sig... men när man känner
sig som risigast och humöret är på botten och lyckas trots allt pallra sig
ut i vimlet, blir allt genast mycket roligare? :)
Med andra ord, man borde bara leva och ta allt som det kommer... inte
planera alldeles för mycket, utan lära sig något mer om vad spontanitet
innebär... Seg och yr som jag var, gick jag virrigt omkring på en av stans
innekrogar med någon god drink i handen. Jag såg en och samma kille
glida förbi ett par gånger, men mer med det var det inte... var inte riktigt
på det humöret... satte mig ner en stund för att prata med en killkompis
och plötsligt, bums, sitter den där omtalade killen mitt framför näsan på
mig. Han satt på ett litet sidobord, och sa: "Ursäkta att jag stör din flickvän"
till vännen som satt bredvid mig... och fick ett artigt svar tillbaka: "Det är
ingen fara, vi är bara vänner" :)
Det var där det hela började... dagen då jag träffade min nuvarande
sambo och fästman... Han dök upp från ingenstans, helt oväntat...
F, den charmige killen från Värmland, världens mest godhjärtade och
underbara människa. Att han dessutom har en dragningskraft som jag
sugs med av, som av en kraftfull vind, gör inte saken mindre perfekt.
Den långe mörkhårige killen med den perfekta kroppen som tittade på
mig med de blå mystiska ögonen under luggen... luggen som lätt föll ner
i hans fina anlete... jag var inte mottaglig för mycket den kvällen, men den
här personen tog mig med storm... från första stund... Vem kunde den
kvällen ha anat att vi idag skulle sitta här tillsammans, bo i samma stad,
äga en lägenhet tillsammans, vara förlovade och jobba på att bli en liten
familj? Han gör mig så glad "bara" genom att finnas...
Som med allt annat här i världen, kan man inte ta något för givet... utan ta
vara på det fina i nuet och hoppas på att få behålla lyckan för all framtid...
Och så ska det bara förbli...
Den där första kvällen skiljdes vi åt väldigt abrubt, utan att bestämma något..
Han hade fått mitt nummer tidigare under kvällen. Jag gav honom det för att
han skulle kunna hitta mig om jag hade varit en av de tjejerna som kommer
med den klassiska bortförklaringen: "jag kommer snart, jag ska bara..." och
sen går de sin väg... men det ingick definitvt inte i mina planer... det va något
med denne F från första början, som jag drogs till... något väldigt storartat...
kunde inte sluta tänka på honom... men gjorde inte något åt det, då jag håller
fast vid mina principer... :) ...och så en dag, en alldeles vanlig vardag, när jag
precis hade svalt sista biten av den goda pizzan på favoritpizzerian, hörde han
av sig... :)
Det känns som att det var meningen att vi skulle träffas... ni som känner till
hela hostorien vet vad jag menar :)
Älskar dig
En omgjord helg
Jag är för trött för att ens sitta här egentligen, men försöker få ner några
rader om gårdagen ändå. Helgen blev inte alls som den var planerad,
men minst lika rolig för det. Förutom att stackars älskling ligger hemma
och mår inget vidare. Han har haft ont i kroppen i några dagar och igår,
när han gick runt på Whiskeymässan med J, bröt det ut totalt. Vi fick ställa
in allt vi hade planerat för kvällen då det visade sig att han hade över 38-
graders feber. Eftersom han fick sällskap av kompisen M, kunde jag med
gott samvete hitta på något annat på egen hand. Jag var så inställd på att
göra något den här kvällen, då det var ett bra tag sedan sist, att jag ringde
A och följde med henne o B hem till deras vänner som hade Smålands-
besök. Det var inte meningen att jag skulle hamna ute i vimlet eftersom A
inte skulle göra det, men när C ringde och kände sig lite rastlös, bestämde
vi oss för att göra stan en liten stund ändå. Av någon konstig anledning
hamnade vi på helt olika ställen till slut ändå, vilket var mindre lyckat, men
vi verkade ha roligt på varsitt håll ändå =) Får bli en annan gång C =)
Dags för en ny arbetsvecka med start imorgon kl 8:00... sen har jag ju den
underbara förmånen att ha lov eftersom jag jobbar i skolvärlden. Ska bli
skönt att sova ut lite... och på lördag bär det av till BA... hoppas F ordnar att
han kan åka ifrån jobbet ett par dagar...
Och jag får inte glömma att gratta lillebror! Jag är en stolt storasyster =)
M blev igår utsedd till ordförande i MUF! Stort =)
Dags för lite välbehövlig sömn.
rader om gårdagen ändå. Helgen blev inte alls som den var planerad,
men minst lika rolig för det. Förutom att stackars älskling ligger hemma
och mår inget vidare. Han har haft ont i kroppen i några dagar och igår,
när han gick runt på Whiskeymässan med J, bröt det ut totalt. Vi fick ställa
in allt vi hade planerat för kvällen då det visade sig att han hade över 38-
graders feber. Eftersom han fick sällskap av kompisen M, kunde jag med
gott samvete hitta på något annat på egen hand. Jag var så inställd på att
göra något den här kvällen, då det var ett bra tag sedan sist, att jag ringde
A och följde med henne o B hem till deras vänner som hade Smålands-
besök. Det var inte meningen att jag skulle hamna ute i vimlet eftersom A
inte skulle göra det, men när C ringde och kände sig lite rastlös, bestämde
vi oss för att göra stan en liten stund ändå. Av någon konstig anledning
hamnade vi på helt olika ställen till slut ändå, vilket var mindre lyckat, men
vi verkade ha roligt på varsitt håll ändå =) Får bli en annan gång C =)
Dags för en ny arbetsvecka med start imorgon kl 8:00... sen har jag ju den
underbara förmånen att ha lov eftersom jag jobbar i skolvärlden. Ska bli
skönt att sova ut lite... och på lördag bär det av till BA... hoppas F ordnar att
han kan åka ifrån jobbet ett par dagar...
Och jag får inte glömma att gratta lillebror! Jag är en stolt storasyster =)
M blev igår utsedd till ordförande i MUF! Stort =)
Dags för lite välbehövlig sömn.
186,7 cm över havet
En sen frukost efter vovvepromenaden och ett inflikat "längdinlägg" kommer här.
Ni som känner mig, vet att jag är en ganska lång tjeja =) Jag är dessutom smal,
alltid varit det och min kropp har på något sätt vägrat att lägga på sig. Det går helt
enkelt inte att gå upp i vikt oavsett vad jag äter och vilken mängd det handlar om.
Det händer väl förhopnningsvis lite mer när jag äntligen får ta mig igenom en hel
graviditet. Märkte nämligen de tre gångerna jag var gravid förra året, att det i alla
fall fanns en liten tendens till att kunna lägga på mig några kilon.
Men det var inte riktigt det jag skulle prata om... I mitt pass står det att jag är 187 cm
lång, därför säger jag att jag är 187 cm när någon frågar. Varenda gång jag får den
frågan och svarar, tittar folk på mig som om jag inte kunde läsa av måttbandet
ordentligt. De som inte riktigt tror på mig är förstås män =) ...för de är minsann 190
långa och verkar ändå vara kortare än mig =) Efter att ha varit med om detta ett par
gånger, har jag tänkt "so what?" Då är jag väl 2 m om det känns bättre för de
stackars krakarna... Men vet ni vad? =) En gång för alla (och jag slutade växa helt
för snart 10 år sedan) mätte jag mig i veckan och hamnade på 186,7 cm för att vara
riktigt noga =)
Så killar, kanske dags att mäta sig? ;) ...och lägg inte på en massa cm nu, ni blir
inte längre för det ;)
Ni som känner mig, vet att jag är en ganska lång tjeja =) Jag är dessutom smal,
alltid varit det och min kropp har på något sätt vägrat att lägga på sig. Det går helt
enkelt inte att gå upp i vikt oavsett vad jag äter och vilken mängd det handlar om.
Det händer väl förhopnningsvis lite mer när jag äntligen får ta mig igenom en hel
graviditet. Märkte nämligen de tre gångerna jag var gravid förra året, att det i alla
fall fanns en liten tendens till att kunna lägga på mig några kilon.
Men det var inte riktigt det jag skulle prata om... I mitt pass står det att jag är 187 cm
lång, därför säger jag att jag är 187 cm när någon frågar. Varenda gång jag får den
frågan och svarar, tittar folk på mig som om jag inte kunde läsa av måttbandet
ordentligt. De som inte riktigt tror på mig är förstås män =) ...för de är minsann 190
långa och verkar ändå vara kortare än mig =) Efter att ha varit med om detta ett par
gånger, har jag tänkt "so what?" Då är jag väl 2 m om det känns bättre för de
stackars krakarna... Men vet ni vad? =) En gång för alla (och jag slutade växa helt
för snart 10 år sedan) mätte jag mig i veckan och hamnade på 186,7 cm för att vara
riktigt noga =)
Så killar, kanske dags att mäta sig? ;) ...och lägg inte på en massa cm nu, ni blir
inte längre för det ;)
En fullspäckad dag
Ett snabbt inlägg får det bli innan jag tar tag i dagen. Ut med vovven är prio 1.
Tvättid mellan 12 och 17, däremellan vill jag hinna åka till stan och på hem-
vägen snabbesöka J och L.
Städa vore inte heller någon dum idé. Ikväll kommer en kompis hit (S), vars
man (J) ska umgås med min karl på Whiskeymässa. Efter det blir det utgång.
Det var ett tag sedan. Men nu är det bråttom, kan ju inte sitta här och lata mig...
Hörs senare...
Tvättid mellan 12 och 17, däremellan vill jag hinna åka till stan och på hem-
vägen snabbesöka J och L.
Städa vore inte heller någon dum idé. Ikväll kommer en kompis hit (S), vars
man (J) ska umgås med min karl på Whiskeymässa. Efter det blir det utgång.
Det var ett tag sedan. Men nu är det bråttom, kan ju inte sitta här och lata mig...
Hörs senare...
"Handlingsplan"
Orkar knappt hålla ögonen öppna. Satte mig på bussen 7:21 imorse
för att vara på sjukhuset 7:30. Idag var det dags för ett blodprov jag inte
tidigare tagit. Jag blev ombedd att stanna kvar en stund för att vänta in
doktorn som ville växla ett par ord med mig. Hon hade förhastat sig och
inte tänkt på att denna klinik har andra rutiner än andra, och att de inte
behandlar patienter varje månad med den medicin jag fått tidigare.
Varannan månad är tydligen det optimala. Jag bröt ihop i korridoren,
tårarna kunde inte sluta rinna. Jag orkar inte vänta ytterligare en evighet
på att komma närmare målet. En månad känns som en evighet. Det är
snart två år sedan vår resa mot ett litet mirakel började och jag har sedan
dess varit gravid tre gånger. Att bli gravid var inga problem, men jag blev
det bara med hjälp av en rad olika mediciner. Vill därför inte vara utan,
vill känna att det händer något varje månad, inte varannan! Det konstiga
är att det nog finns lika många åsikter och rutiner som det finns läkare
på denna jord. Det finns en person jag litar på till hundra procent och
alltid lyssnar på. Doktorn i Slovakien som gjort min utredning. Jag ringde
honom på mobilen idag och frågade artigt ifall jag störde. Nejdå, sa han,
jag jobbar bara, fråga på du =) Han förstod inte alls dessa konstiga rutiner,
han tappar nog förtroendet för svensk sjukvård mer och mer för varje gång
jag ringer honom. Han tyckte det var helt ok att fortsätta behandlingen som
vanligt. Skulle det inte hända något inom sex månader, kan vi ta ett
uppehåll på 2-3 månader. Som tur är har jag recept kvar hemma som jag
kan utnyttja och förhoppningsvis ordna resten på annat håll. Varför ska det
behöva vara så svårt och mekaniskt? Det är just vad det är. Vi känner oss
som en fabrik för tillverkning av bebisar.
Jag önskar att allt det här vore lättare...
för att vara på sjukhuset 7:30. Idag var det dags för ett blodprov jag inte
tidigare tagit. Jag blev ombedd att stanna kvar en stund för att vänta in
doktorn som ville växla ett par ord med mig. Hon hade förhastat sig och
inte tänkt på att denna klinik har andra rutiner än andra, och att de inte
behandlar patienter varje månad med den medicin jag fått tidigare.
Varannan månad är tydligen det optimala. Jag bröt ihop i korridoren,
tårarna kunde inte sluta rinna. Jag orkar inte vänta ytterligare en evighet
på att komma närmare målet. En månad känns som en evighet. Det är
snart två år sedan vår resa mot ett litet mirakel började och jag har sedan
dess varit gravid tre gånger. Att bli gravid var inga problem, men jag blev
det bara med hjälp av en rad olika mediciner. Vill därför inte vara utan,
vill känna att det händer något varje månad, inte varannan! Det konstiga
är att det nog finns lika många åsikter och rutiner som det finns läkare
på denna jord. Det finns en person jag litar på till hundra procent och
alltid lyssnar på. Doktorn i Slovakien som gjort min utredning. Jag ringde
honom på mobilen idag och frågade artigt ifall jag störde. Nejdå, sa han,
jag jobbar bara, fråga på du =) Han förstod inte alls dessa konstiga rutiner,
han tappar nog förtroendet för svensk sjukvård mer och mer för varje gång
jag ringer honom. Han tyckte det var helt ok att fortsätta behandlingen som
vanligt. Skulle det inte hända något inom sex månader, kan vi ta ett
uppehåll på 2-3 månader. Som tur är har jag recept kvar hemma som jag
kan utnyttja och förhoppningsvis ordna resten på annat håll. Varför ska det
behöva vara så svårt och mekaniskt? Det är just vad det är. Vi känner oss
som en fabrik för tillverkning av bebisar.
Jag önskar att allt det här vore lättare...
Rörd till tusen
Jag har sedan fjärde klass vetat inom vilket område jag
vill jobba. Jag har sedan urminnes tider älskat att finnas
till för andra, lyssnat, stöttat och försökt ge råd så gott det
går. Det har alltid varit min passion och jag har på något
sätt alltid haft en tendens att dra till mig människor som
behövt någon typ av stöttning. Ingenting har egentligen
förändrats. Jag gör precis samma sak nu. Stöttar, lyssnar,
ger råd, finns till. Jag ser det inte som mitt arbete, trots att
det faktiskt är det. Det är min livsstil. Det är sådan jag är.
Och jag gör det mer än gärna.
Jag har under de senaste två åren fått så mycket positiv
respons av eleverna genom både blommor och fina ord.
Idag var en sådan dag. Jag har varit synligt ledsen de
senaste dagarna och tjejerna vet om hela min historia
kring mina missfall. En av tjejerna kom fram till mig och
sa: "Du ser ledsen ut, jag vill inte att du ska
vara det, jag blir orolig för dig då." Hon kom
närmare, gav mig en klapp på axeln och en kram. Idag,
det första hon gör när hon kommer till skolan på morgonen,
är att gräva djupt ner i väskan efter något till mig.
Hon sträcker fram handen och i den håller hon ett fint kort.
Jag citerar:
"Hej B!
Ville bara säga att inget barn i
hela världen skulle ogilla dig
som mamma =) <3, du är den
mest glädjespridande och
gulligaste människa jag träffat
på länge.
Du är så omtänksam och jag
blir jätteglad av att vara med
dig =) Önskar dig all lycka <3"
Att få höra det här är som balsam för själen. Det gör mig
så otroligt glad.
Ses imorgon.
vill jobba. Jag har sedan urminnes tider älskat att finnas
till för andra, lyssnat, stöttat och försökt ge råd så gott det
går. Det har alltid varit min passion och jag har på något
sätt alltid haft en tendens att dra till mig människor som
behövt någon typ av stöttning. Ingenting har egentligen
förändrats. Jag gör precis samma sak nu. Stöttar, lyssnar,
ger råd, finns till. Jag ser det inte som mitt arbete, trots att
det faktiskt är det. Det är min livsstil. Det är sådan jag är.
Och jag gör det mer än gärna.
Jag har under de senaste två åren fått så mycket positiv
respons av eleverna genom både blommor och fina ord.
Idag var en sådan dag. Jag har varit synligt ledsen de
senaste dagarna och tjejerna vet om hela min historia
kring mina missfall. En av tjejerna kom fram till mig och
sa: "Du ser ledsen ut, jag vill inte att du ska
vara det, jag blir orolig för dig då." Hon kom
närmare, gav mig en klapp på axeln och en kram. Idag,
det första hon gör när hon kommer till skolan på morgonen,
är att gräva djupt ner i väskan efter något till mig.
Hon sträcker fram handen och i den håller hon ett fint kort.
Jag citerar:
"Hej B!
Ville bara säga att inget barn i
hela världen skulle ogilla dig
som mamma =) <3, du är den
mest glädjespridande och
gulligaste människa jag träffat
på länge.
Du är så omtänksam och jag
blir jätteglad av att vara med
dig =) Önskar dig all lycka <3"
Att få höra det här är som balsam för själen. Det gör mig
så otroligt glad.
Ses imorgon.
Läggdags
Det är så skönt att lägga sig efter en tuff arbetsdag. Men det är
något som tynger mig om kvällarna. Att tankarna alltid flyger iväg
till allt det negativa... på dagtid har jag aldrig tid att tänka på mig
själv. Jobbet får mig att släppa mina bekymmer... men det blir
desto värre i samma stund som jag låser dörren på min arbets-
plats. Allt bara väller fram...
En ny runda började igår kväll. Förra månaden gick det inte
vägen. Det kommer gå vägen snart... så är det bara. Men sen
då? Hur blir det då? Den ständiga oron drar mig bara längre
och längre ner... kan inte riktigt hantera det på egen hand
längre... måste fråga ut de doktorer jag har kontakt med, om
det finns något de kan göra för mig... något som verkligen
hjälper. Orkar inte vara ledsen mer.
Godnatt.
något som tynger mig om kvällarna. Att tankarna alltid flyger iväg
till allt det negativa... på dagtid har jag aldrig tid att tänka på mig
själv. Jobbet får mig att släppa mina bekymmer... men det blir
desto värre i samma stund som jag låser dörren på min arbets-
plats. Allt bara väller fram...
En ny runda började igår kväll. Förra månaden gick det inte
vägen. Det kommer gå vägen snart... så är det bara. Men sen
då? Hur blir det då? Den ständiga oron drar mig bara längre
och längre ner... kan inte riktigt hantera det på egen hand
längre... måste fråga ut de doktorer jag har kontakt med, om
det finns något de kan göra för mig... något som verkligen
hjälper. Orkar inte vara ledsen mer.
Godnatt.
Yoga
Idag började jag med något nytt på jobbet. Jag möblerade om i vårt
samlingsrum, la ut vaxdukar på golvet och täckte dem dessutom
med kuddar och filtar. De bruna, golvlånga gardinerna täckte precis
rummets vida fönster för att skapa en mysig stämning tillsammans
med mängder av stearin- och doftljus. Jag hyrde en perfekt dvd på
biblioteket med instruktioner och lugnande bakgrundsmusik. Det
var härligt att se att det fanns ett intresse för att ge sig på alla svåra
Yogaövningar.
Det blir definitivt fler gånger.
Efter att alla uppgifter på kontoret var avklarade, upptäckte jag att
material till morgondagens eftermiddagsaktivitet behövde inhandlas.
På stan besöktes alltså Tiimari, och efter det hann jag med en
snabbfika med mamma och lillebror.
Nu ska jag egentligen stå i köket och laga mat, men tröttheten infann
sig plötsligt som en blixt från klar himmel, det får bli en kall middag
ikväll. Laxen får vänta och F slipper ha dåligt samvete :)
Tycker att soffan ser ganska lockande ut, ska nog slå på teven en
stund och trycka i mig en tredje Delicatoboll.
Hörs kanske om en stund igen.
samlingsrum, la ut vaxdukar på golvet och täckte dem dessutom
med kuddar och filtar. De bruna, golvlånga gardinerna täckte precis
rummets vida fönster för att skapa en mysig stämning tillsammans
med mängder av stearin- och doftljus. Jag hyrde en perfekt dvd på
biblioteket med instruktioner och lugnande bakgrundsmusik. Det
var härligt att se att det fanns ett intresse för att ge sig på alla svåra
Yogaövningar.
Det blir definitivt fler gånger.
Efter att alla uppgifter på kontoret var avklarade, upptäckte jag att
material till morgondagens eftermiddagsaktivitet behövde inhandlas.
På stan besöktes alltså Tiimari, och efter det hann jag med en
snabbfika med mamma och lillebror.
Nu ska jag egentligen stå i köket och laga mat, men tröttheten infann
sig plötsligt som en blixt från klar himmel, det får bli en kall middag
ikväll. Laxen får vänta och F slipper ha dåligt samvete :)
Tycker att soffan ser ganska lockande ut, ska nog slå på teven en
stund och trycka i mig en tredje Delicatoboll.
Hörs kanske om en stund igen.
Festen & hakan
Måndagkväll och helgen är ett minne blott, men här kommer en återblick som
utlovat, för att avslöja lite om den trasiga hakan... Jag var trött, riktigt trött när vi
var på väg upp i lördags. Jag sa inte ett ljud på hela resan, sov bort största
delen av den. Strax innan vi var framme upptäckte jag med fasa i blicken att
jag glömt all min kosmetika hemma, i alla fall den som är avsedd för ansiktet.
Fick klara mig så gott det gick med lite hjälp av något nytt inköp på Ica Maxi.
Kvällen började ganska lugnt. Trodde jag ja. Redan under de första timmarna
kunde inte bröderna hålla fingrarna borta från varandra. De tycker om att slåss
de "små" liven :) och en liten knuff för dem kan innebära en trasig haka i verklig-
heten :) F blev den drabbade, han tappade balansen (obs, inte pga alkohol,
kvällen var ung), och föll ner med hakan före rakt över en lagom vass stolsrygg.
Han tyckte inte det var någon fara och sambon skulle han inte lyssna på, det
räckte med lite plåster och tejp. Ett par timmar senare kom han tillsammans
med några fler fram till att det var dags att besöka det obemannade sjukhuset.
F svor för första gången över den svenska sjukvården och den lilla stadens
möjligheter till vård nattetid. Vi skickades till grannstaden ca 5 mil bort, varifrån
de inte kunde garantera någon färdtjänst tillbaka. Då svor han ännu mer :)
Istället fick E (F:s brors flickvän) som pluggar till sjuksköterska väcka sin
mamma mitt i natten för att ordna lite sjukhustejp (strips) och plåstra om den
stackars kraken som efter det prompt skulle tillbaka och ha lite mer roligt.
Tack E för att du ställde upp på min stackars älskling mitt i natten :)
Trots att jag under stora delar av kvällen var på botten och gick ifrån för att
hämta lite krafter tyckte jag som vanligt att det var en rolig, galen och turbulent
kväll med många skratt och galenskaper. Vi kom i säng ca kl 04:00.
Bild på hakan har jag, men vill inte utsätta känsliga läsare för den obehagliga
synen :)
utlovat, för att avslöja lite om den trasiga hakan... Jag var trött, riktigt trött när vi
var på väg upp i lördags. Jag sa inte ett ljud på hela resan, sov bort största
delen av den. Strax innan vi var framme upptäckte jag med fasa i blicken att
jag glömt all min kosmetika hemma, i alla fall den som är avsedd för ansiktet.
Fick klara mig så gott det gick med lite hjälp av något nytt inköp på Ica Maxi.
Kvällen började ganska lugnt. Trodde jag ja. Redan under de första timmarna
kunde inte bröderna hålla fingrarna borta från varandra. De tycker om att slåss
de "små" liven :) och en liten knuff för dem kan innebära en trasig haka i verklig-
heten :) F blev den drabbade, han tappade balansen (obs, inte pga alkohol,
kvällen var ung), och föll ner med hakan före rakt över en lagom vass stolsrygg.
Han tyckte inte det var någon fara och sambon skulle han inte lyssna på, det
räckte med lite plåster och tejp. Ett par timmar senare kom han tillsammans
med några fler fram till att det var dags att besöka det obemannade sjukhuset.
F svor för första gången över den svenska sjukvården och den lilla stadens
möjligheter till vård nattetid. Vi skickades till grannstaden ca 5 mil bort, varifrån
de inte kunde garantera någon färdtjänst tillbaka. Då svor han ännu mer :)
Istället fick E (F:s brors flickvän) som pluggar till sjuksköterska väcka sin
mamma mitt i natten för att ordna lite sjukhustejp (strips) och plåstra om den
stackars kraken som efter det prompt skulle tillbaka och ha lite mer roligt.
Tack E för att du ställde upp på min stackars älskling mitt i natten :)
Trots att jag under stora delar av kvällen var på botten och gick ifrån för att
hämta lite krafter tyckte jag som vanligt att det var en rolig, galen och turbulent
kväll med många skratt och galenskaper. Vi kom i säng ca kl 04:00.
Bild på hakan har jag, men vill inte utsätta känsliga läsare för den obehagliga
synen :)
Back home
Då var vi hemma igen efter en trevlig helg bestående
av roligt födelsedagsfirande och en skadad haka. Det
går alltid vilt till på ett eller annat sätt när det är dags
att bege sig norröver... mer om det imorgon.
Nu kallar sängen.
av roligt födelsedagsfirande och en skadad haka. Det
går alltid vilt till på ett eller annat sätt när det är dags
att bege sig norröver... mer om det imorgon.
Nu kallar sängen.
02:52
Mit i natten. Känner mig som ett litet barn som väntar på att föräldrarna ska
sluta roa sig, så att man kan få åka hem och lägga sig. Jag försöker verkligen
att hålla skenet uppe för att inte förstöra för F som trivs så bra när han är på
fest med sina bröder. Önskar att jag kunde få må bra nu. Men det gör jag inte.
När får jag/vi nå målet? När?! :´(
