Mitt liv, min vardag, längtan efter att bli förälder, upprepade missfall

Ni som känner mig, vet att jag har en svensk skådespelarfavorit som jag gärna följer
när möjligheten ges. Den som alltid är med tillsammans med mig är min kära vän A.
För ett antal år sedan åkte vi till Stockholm för att se en musikal där han medverkade.
Unga och galna som vi var stod vi och väntade på honom vid skådespelaringången
efter den fantastiska föreställningen. Både Jan Malmsjö och Regina Lund passerade
oss och frågade snällt om vi väntade på någon speciell i denna iskalla vinternatt. Det
gjorde vi. Tillslut kom han ut som siste man med ett leende på läpparna när vi förkla-
rade att det var honom vi stod och väntade på. "Vilken ära, stod ni och väntade på just
MIG?", sa han förvånat och glatt och log igen. Tror nog att han måste vara en av de
mest ödmjuka och jordnära skådespelarna vi har i Sverige. Att ta sig tid med två
fnittriga unga tjejer i minusgrader skulle nog inte alla göra... Vem pratar jag om nu då?
Jo, Jakob Eklund förstås. När A upptäckte att en ny biofilm med Jakob Eklund i huvud-
rollen snart skulle ha premiär, bokade vi genast två biljetter och bänkade oss på en av
SF:s biosalonger.
"Johan Falk - Gruppen för särskilda insatser" heter den första av sex filmer. Ser fram
emot nummer två, som såsmåningom kommer att visas på tv4 samt kommer ut på
dvd. Det var lördagkvällen det. Tack för en trevlig kväll A och tack för skjutsen! 
I övrigt händer det inte mycket nu. Att ta det väldigt lugnt, vila och åter vila står på
schemat den närmaste tiden och förhoppningsvis lång tid framöver.

Runt midnatt igår när det var dags att lägga sig, var jag så hungrig att jag
nästan begav mig ut i natten för att köpa bröd. Vi hade inte ens en smula
kvar i brödlådan. Lyckades somna trots kurrande mage, men vaknade
när F åkte till jobbet och kunde inte somna om. Raska steg till Ica för att
inhandla en rejäl frukost.
Nu är jag äntligen mätt och nöjd =)

Jag mår sådär just nu. Hatar ovisshet och just nu befinner jag mig just där.
Det är därför jag är så otroligt dålig på att uppdatera bloggen nu. Vet varken
ut eller in och då står det helt still i hjärnan och fingrarna är livrädda för att
röra vid tangenterna. Det jag måste säga är att jag är så glad över att jag
äntligen har lyckats hitta en doktor som hjälper mig oerhört mycket. Hon vi-
sar verkligen att hon bryr sig om mig som person och jag behöver inte
känna det där gamla vanliga att det inte finns tillräckligt med resurser för
att kunna ge mig den tid jag behöver. Den där känslan av att man bara är
en person på ett papper som doktorerna måste beta av en efter en bara
för att de måste är som bortblåst med den här doktorn (pepparpeppar
måste jag snabbt säga, så att det inte ändras).
Måste lägga mig och vila igen. Ska försöka tvinga mig själv till att skriva
även när det känns helt hopplöst, det rensar ju trots allt tankarna ordentligt.

C ya soon.

Precis. Så är det. Vad mer kan man säga?

Igårkväll blev jag hämtad av mamma som skulle vara ensam hemma hela
kvällen och natten, vilket inte är så vanligt. Vi stannade till för att handla lite
godis, chips och frukt för att ha något gott att tugga på till Rallybrudar som
mamma hade hyrt med sig på vägen. Det är så skönt att ha en mamma
som man kan prata om allt med, som man kan umgås med och ha som
bästa vän. F hade rätt, munnen gick i ett hela kvällen till sent på natten, föru-
tom när filmen var igång, då lyckades vi vara lite tysta för en gångs skull. F
passade på att greja med sin favoritsyssla, nämligen vårt enorma akvarium.
Han hade tröttnat på gruset och bytte ut det mot finkornig sand. Kom nyss
hem och det är jättefint =)
Nu ska jag lägga mig raklång på soffan och titta på tv tills F kommer hem
från träningen.
Imorgon bitti är det läkarbesök...

Midsommarhelgen spenderade F och jag på varsitt håll med våra respektive familjer.
Jag hade inte de rätta krafterna för att vara i full gång till sent på natten som det ju bru-
kar bli när vi umgås norröver =) Jag hade det supermysigt med min familj, god mat,
minigolf och många slappa men givande stunder. På kvällen när hela familjen var
utspridd över hela gården på diverse grannfester, låg jag hemma i mammas och
pappas säng och väntade på att någon skulle komma hem, sätta sig hos mig och
berätta något roligt skvaller från respektive fest. Precis så blev det =) Spelade kort
med lilla lillebror mellan varven också. Jag kände mig som en liten tjej hemma hos
familjen, ungefär som det var förr i tiden när jag fortfarande bodde hemma =) Helgen
gick snabbt, lördagkvällen var jag med J, sov ensam i vår stora säng och på sönda-
gen begav jag mig till familjen igen för att ta en liten shoppingrunda med mamma.
På kvällen blev jag hämtad av min älskade sambo som fick i sig lite mat innan vi åkte
hem till vårt lilla bo =)


-Midsommarstång-


-Mami in action-


-Delar av Midsommarbordet-


-Mammas hemmagjorda laxtårta-


-Laxtårta-


-Mammas hemmagjorda halloncheesecake-


-Bella var också sugen på mat-

Igår var det lördag, något ovanlig lördag då nästan allt var stängt. Men vill man
så går det, smart av de få restauranger som höll öppet på torget igår trots att
det var Midsommardagen. Det gick bra att sitta ute med värmelamporna i full
gång och filten i beredskap. J och jag skulle den här helgen ha varit på en kort-
resa i Bratislava, men jag var tvungen att ställa in den. Vi bestämde oss därför
för att umgås lite i alla fall och äta en god middag, även om det inte går att jäm-
föra med middagarna i min födelsestad ;) Men det kommer fler tillfällen! Riktigt
god mat valde vi båda, ryggbiff med bakpotatis fylld med ost, bacon och jala-
penos, bearnaisesås och en somrig sallad med körsbärstomater, ruccola och
en god dressing.
Det är alltid trevligt att babbla med J, titta på folk och prata gamla minnen.



Midsommarhelgen med familjen var jättemysig, mer om det senare...

Glad Midsommar på Er allihopa! =)

Bättre sent än aldrig. Sista veckorna i skolan för våra elever handlade mycket om
att städa, lämna tillbaka böcker och åka på utflykter. En av dagarna tog mina två
kollegor och jag med oss tjejerna på ett äventyr ute i naturen. UrNatur skapades
av ett par som intresserar sig för gamla tekniker vad gäller matlagning, husbygge,
överlevnad och helt enkelt överlag slopa alla dagens nymodigheter. De bor på en
stor gård omringad av mycket skog, vatten och ängar. Mannen i familjen har med
sina bara händer byggt ett tiotal små trähus i skogen som används som en väl-
besökt turistattraktion. Vi fick under vår dag prova på att koka kaffe över öppen eld,
röka fisk, tillaga fisk i kokgrop, baka tunnbröd på tallbarksmjöl och dricka björksav
till maten. Det blev en mycket lyckad dag med ett gäng oerhört engagerade tjejer!

Lite bilder för att kunna leva sig in i stämningen...


-Välkomstskylten-


-En av de många fina stugorna-


-Bröllopssviten-


-Det lilla trähuset högt över marken mellan träden-


-Konferenslokal med bar-


-Foreller som snart ska tillagas i kokgrop-


-Jag hjälper till att fylla kokgropen (syns ej på bilden) med glödheta stenar-


-Det färdigbakade tunnbrödet-


Dessa små urgulliga varelser på 7 veckor fängslade oss alla... =)





Rekommenderar UrNatur varmt för er som vill ha en annorlunda konferens-
upplevelse.

Häromveckan passerade de två åren som krävs för att bli LAS-ad inom
kommunen och för att få en tillsvidareanställning. Nu är det bara att
skriva under! Känns underbart!

Nu ska det här sovas!

Natti

Vi hade en väldigt skön helg. På lördagkvällen bestämde vi oss sent för att
gå på bio F och jag och jag gick med på att se X-men Wolverine. Det är inte
direkt något jag föredrar, att se påhittade monstermänniskor som springer
runt och dödar varandra, men klart vi måste göra varandra glada. Nästa
gång blir det en smörig romantisk komedi =) Det blev en mysig kväll i alla
fall, bio är alltid bio, en känsla av det nykära stadiet då man fortfarande
"bara" dejtade varandra.
På söndagen drog jag ut bröderna på en fika på stan ihop med F och mig
och efteråt spontanåkte vi till mamma och pappa och blev kvar till sent på
kvällen för att grilla, prata och umgås.
Tycker det är så värdefullt att kunna umgås med föräldrar, svärföräldrar,
familj, släkt... alla tillsammans. Jag är verkligen en familjemänniska och
är glad över att F också är det.

Det känns som höst, eller eventuellt mars, men knappast som mitten av juni!
Det börjar faktsikt kännas som en mardröm. Jag vet att jag bor i Sverige och
att jag inte kan förvänta mig tropisk värme, men det här? Jag förstår på ett sätt
de som vill trotsa kylan och klär sig i sommarkläder när det är 7 grader ute,
men kära nån, jag tror inte jag skulle se någon gå i sandaler, linne och kjol i
mars! Jaja, inte mitt problem, men det ser lite komiskt ut, speciellt då man ser
gåshuden på 300-meters avstånd och hur de huttrar av de kalla vindarna.
Hoppas verkligen på en vändning snart. Vill ha sol!

Igår när F hade spring i benen och åkte iväg på träning, körde han mig
till mamma och pappa, där vi tog tillvara på det någorlunda bra vädret,
i alla fall om man jämför med hur det har varit övriga dagar. Pappa tog
fram grillen, medan mamma och jag satt och tjattrade i hammocken.
Mina två bröder sprang runt och var stolta över sina klädinköp och hun-
den Bella släppte inte grillen med blicken, förutom när hon blev störd
av sitt eget dregel som orsakades av bratwurst- och kolbászdoft.
Efter maten försvann alla åt olika håll och jag blev kvar alldeles ensam
en liten stund. Vad händer när jag är ensam efter en god middag och
i en skön säng? Jo, jag somnar. Vaknade till när mamma kom hem och
snart var det dags att bli hämtad av min vältränade, fotbollsspelande
sambo.

Skulle gärna skriva ett inlägg till om en intressant upplevelse ute i na-
turen som min kollega och jag ordnade för tjejgruppen tidigare i veckan,
men det får bli en annan gång... Nu blir det soffan eller sängen.

Hajhaj.

Både F och jag var hemma relativt tidigt idag och hade inget speciellt för oss.
Jag la mig i soffan direkt efter jobbet och somnade som en stock efter att ha
utfört mer än jag hade planerat idag. Lämande arbestplatsen riktigt nöjd och
kunde med gott samvete ta helg. När F kom hem någon timme senare skrev
jag ihop en inköpslista till honom för att kunna slänga ihop en god plåt fylld
med pizza. Nu sitter jag här, proppmätt och belåten och funderar på att gå
och lägga mig snart.



Imorse konstaterade både F och jag att medicinen jag tar verkligen hjälper
mig och att det var det bästa jag kunde ha gjort. Känns så otroligt skönt
(peppar peppar). På tal om medicin, imorse när jag knappt hade fått upp
ögonen, öppnade jag en ny burk med piller som jag aldrig haft förut och gav
ifrån mig ett gällt ljud, så att F tittade på mig med huvudet på sned med sina
trötta ögon under luggen. Minitabletter formade som små hjärtan. Urgulliga!
Trodde nog aldrig att jag skulle kalla tabletter för gulliga! Men det var svårt
att låta bl i =)

Igår var det sista dagen med elever på plats på skolan. Vi hade tur med vädret
och kunde vara ute och spela kubb och slippa bli blöta på väg till och från av-
slutningslunchen. Det kändes riktigt sentimentalt att släppa hem tjejerna efter
maten. Jobbar man så tätt ihop och så intensivt med en liten grupp, blir man
som en stor familj. Och när några av eleverna bestämmer sig för att testa sina
vingar och flyga vidare till nästa steg i sina liv, blir det extra sorgligt. Jag satt
dagen innan nästan hela dagen och ordnade med skivor innehållande bilder
från det gångna året, så att tjejerna skulle få en liten present. Trots att många
av dem flyr fältet när kameran plockas fram, tror jag nog att det kan vara roligt
för dem att få ett litet minne.

Jag fick också något som jag blev otroligt glad av. Två av tjejerna hade med sig
blommor. Lika glad varje gång blir jag! Tack så mycket! Det var gulligt av er! =)

Jag älskar Dig.

Dags att inta vågrät position. Idag har jag varit otroligt aktiv. Gått upp tidigt
för att handla ordentlig frukost, varit hos mamma och pappa och varit en
ordentlig svenk medborgare genom att rösta. Inte överdrivet aktiv ändå =)

Nattnatt

Farfar var en underbar person, älskad av alla. Vi saknar honom mycket och pappa
saknar nog honom allra mest. Livet är verkligen orättvist. Varför fick han inte vara
kvar vid livet? Det funderar jag ofta på, trots att det har gått 16 år! Tårarna rinner
fortfarande varje gång jag är på kyrkogården och "hälsar på honom". Pappa hade
honom som sin förebild och han kände sig sedd, hörd och älskad. Det syns på
bilden (pappa som ung till vänster) och jag är så ledsen för pappas skull att han
inte fick ha kvar honom här längre ='( Du finns i våra hjärtan farfar.

Ett starkt minne jag har är när farfar och jag satt och tittade på tv och såg en film
där ett bröllop utspelade sig. Då sa han: "När du blir stor kommer du gifta dig med
en jättebra man och jag tror att han kommer heta ......... i efternamn."  Han bara sa
så, det kom från ingenvart, som en liten spådom... och han hade så rätt så, i alla
fall om namnet och godheten =) ...vår förlovning är ju ett litet steg närmare giftermål,
alltså nästan tre rätt =)


-Pappa och farfar-

Onsdag och torsdag förra veckan tillbringades ute i naturen trots det kalla och regniga
(läs hagliga) vädret. Vi var på läger i en scoutstuga 4 mil söderut. Ett par promenader
i skogen och vid sjön stod på schemat, förutom bastubad, grillning och många lata
stunder med mycket skratt. Jag måste erkänna att jag inte är en naturmänniska och
känner mig tryggast i storstan, men att åka ut på landet ibland och få känna sig fri och
avslappnad, är inte helt fel. Jag hoppas tjejgruppen tyckte likadant.

Förra veckan var F och jag på ett läkarbesök på fertilitetskliniken tillsammans.
Det blev en entimmessittning som äntligen kändes givande. I alla fall såhär
långt. Snart är det semestertider för både oss och vissa delar av sjukvården
och därför väldigt passande med ett litet "uppehåll" i det aktiva försökandet
med hormonpreparat och allt som hör därtill. Jag behöver istället varva ner
något och få må bra ett tag, för att i augusti kunna ge oss på "verksamheten"
igen. Vi har blivit erbjudna en inseminationsbehandling med lågdos FSH-sti-
mulering. Det är alltså inte tal om fullständig provrörsbefruktning med äggut-
plockning mm (iaf inte än), utan "endast" insemination med en "snällare"
hormonbehandling. Detta innebär att jag cykeldag 3 ska börja med att ge mig
själv hormonsprutor varje dag och gå på regelbundna kontroller. När det börjar
närma sig ägglossning och alla värden ser bra ut, sker en insemination på
sjukhuset, där jag får ligga kvar någon timme och sedan åka hem och invänta
ett svar, förhoppningsvis positivt, efter ca två veckor.

Det känns bra att ändra strategi, vill ju att det ska hända något nytt eftersom
det bara har gått åt h*****e fyra gånger. Jag har nu fått medicin för att kunna
varva ner under sommaren, jag ska fortsätta med de blodförtunnande spru-
torna i augusti, men får även Trombyl, ytterligare blodförtunnande medel. Har
även fått receptbelagda vitaminer; B6, B9 (=Folsyra som innan) B12. Sen är
det bara att hoppas igen. Finns inte så mycket mer vi kan göra just nu.

Det blir vår tur en vacker dag.

Kom tidigare idag hem från Stockholm och en väldigt kall men makalös upplevelse.
Han är stor, han har en fantastisk röst och han heter Bruce Springsteen. Jag har al-
drig direkt lyssnat på hans musik och inte varit  något fan, mer än att jag som många
andra har hängt med på hans riktigt stora klassiker. Sitter nu i efterhand och njuter
av en låt jag aldrig har hört förut som verkligen trängde in i varenda por på kroppen
när man fick höra den live. Oerhört mäktigt om man jämför med våra gamla högta-
lare och Spotify på datorn. Dum som jag var filmade jag inte just då. Var nog väldigt
koncentrerad.

Men här kommer den i alla fall...



Idag är jag väldigt trött. Medicinen jag börjat äta kör riktigt hårt med mig. Sitter och
försöker bestämma mig för om jag ska hoppa in i duschen, göra iordning mig och
haka på lagfesten F är på ikväll. Men måste säga att det tar emot lite när jag sam-
tidigt funderar på att beställa pizza och se en film... får se vad det blir.



-Trötta efter 3 timmars skuttande på konsert i 3-gradig kyla-

Nu är jag hemma igen efter två dagar ute i skogen. Det tvättas förfullt
och imorgon bär det av till Stockholm för att se Bruce Springsteen =)

Idag fyller du år lillebror... men du är inte liten längre, du fyller 21. Helt otroligt vad
tiden går fort. Jag kommer ihåg dagen då jag fick se dig på BB för första gången.
Jag var 7 år, överlycklig och stolt storasyster som hoppade upp och ner av iver att
få hålla i dig.
Är nu, 21 år senare, precis hemkommen från en middag med hela familjen. Du såg
ut att vara nöjd med livet och du sken som en sol bredvid din söta flickvän. Jag har
sagt det förut men jag måste säga det igen. Jag är stolt över dig och jag önskar dig
all lycka i världen!

Kram från mig