En självklarhet för mig...
...och en positiv överraskning för andra. Bratislava, även kallat Pressburg en
gång i tiden, ligger mig (som ni redan vet) varmt om hjärtat. För mig har den
staden funnits i många år och alltid varit lika vacker, trots att den stylas om
mer och mer för varje år som har passerat sedan kommunismens hårda tider,
medan detta är en nyupptäckt pärla för svenska turister.
Jag tycker att det är lika roligt varje gång jag läser en artikel om hur trevligt och
billigt det är, som om det inte alltid har varit det. Jag tror att det i åratal har han-
dlat om att många svenskar inte vågat upptäcka nya platser, speciellt inte "de
där gråa öststatsstäderna". Visst, det finns ett och annat grått höghus i föror-
terna, men vilken huvudstad består av bara pastellfärgade fasader, röda tak
och rosa skorstensrök? =)
Att jag skriver det här, beror på att flera personer jag har stött på, som aldrig
tidigare hade besökt Bratislava, hade en väldigt förvrängd uppfattning om hur
det egentligen ser ut. Fortsätt gärna att sprida info, precis som någon gjorde i
denna tidning förra veckan... annars gör jag gärna det =)
-Ur tidningen Extra-
gång i tiden, ligger mig (som ni redan vet) varmt om hjärtat. För mig har den
staden funnits i många år och alltid varit lika vacker, trots att den stylas om
mer och mer för varje år som har passerat sedan kommunismens hårda tider,
medan detta är en nyupptäckt pärla för svenska turister.
Jag tycker att det är lika roligt varje gång jag läser en artikel om hur trevligt och
billigt det är, som om det inte alltid har varit det. Jag tror att det i åratal har han-
dlat om att många svenskar inte vågat upptäcka nya platser, speciellt inte "de
där gråa öststatsstäderna". Visst, det finns ett och annat grått höghus i föror-
terna, men vilken huvudstad består av bara pastellfärgade fasader, röda tak
och rosa skorstensrök? =)
Att jag skriver det här, beror på att flera personer jag har stött på, som aldrig
tidigare hade besökt Bratislava, hade en väldigt förvrängd uppfattning om hur
det egentligen ser ut. Fortsätt gärna att sprida info, precis som någon gjorde i
denna tidning förra veckan... annars gör jag gärna det =)
-Ur tidningen Extra-
Lördagkväll
Gårdagens föreställning var inte så bra som jag hade väntat mig. Första akten var
mestadels tråkig och grå, bisarr på sina håll, helt enkelt inte någon färgsprakande
uppsättning som jag hade hoppats på. Andra akten däremot fick lite fart och satte
igång mina korslagda ben i gungning, men det var långt ifrån Cabaret som jag
kopplar ihop med bl a Liza Minelli. Men en kulturell kväll är alltid en kulturell kväll,
något som alltid har legat mig varmt om hjärtat och när jag dessutom delar kvällen
med F, kan det aldrig bli misslyckat.
Efter föreställningen begav vi oss mot stadskärnan och hade totalt glömt bort att
det var lönehelg, det stället vi hade riktat in oss på var fullständigt fullspäckat. Vi
hade tur och lyckades prata till oss ett bord på en annan trevlig restaurang/nattklubb,
då de ordinarie gästerna inte hade dykt upp. Att boka bord kan vara en bra idé när
man ska ut i nattvimlet en lönehelg. Väl på plats fick vi sällskap av våra kära vänner
A och B, men lyckades stöta på ett helt gäng kända ansikten. T och J satt vägg i vägg
och åt en bit mat, en trevlig överraskning.
Ikväll har F match ute i kylan, därför blev det en ganska tidig hemgång, men alldeles
lagom för den här helgen. Vi börjar bli äldre helt enkelt =)
En utsökt förrätt och en delikat pizza
B koncentrerad på fotbollen efter maten och F på
restaurangdelen.
A och jag
Och så min F när vi väntade på bussen hem... =)
Du är så fin, älskar dig.
mestadels tråkig och grå, bisarr på sina håll, helt enkelt inte någon färgsprakande
uppsättning som jag hade hoppats på. Andra akten däremot fick lite fart och satte
igång mina korslagda ben i gungning, men det var långt ifrån Cabaret som jag
kopplar ihop med bl a Liza Minelli. Men en kulturell kväll är alltid en kulturell kväll,
något som alltid har legat mig varmt om hjärtat och när jag dessutom delar kvällen
med F, kan det aldrig bli misslyckat.
Efter föreställningen begav vi oss mot stadskärnan och hade totalt glömt bort att
det var lönehelg, det stället vi hade riktat in oss på var fullständigt fullspäckat. Vi
hade tur och lyckades prata till oss ett bord på en annan trevlig restaurang/nattklubb,
då de ordinarie gästerna inte hade dykt upp. Att boka bord kan vara en bra idé när
man ska ut i nattvimlet en lönehelg. Väl på plats fick vi sällskap av våra kära vänner
A och B, men lyckades stöta på ett helt gäng kända ansikten. T och J satt vägg i vägg
och åt en bit mat, en trevlig överraskning.
Ikväll har F match ute i kylan, därför blev det en ganska tidig hemgång, men alldeles
lagom för den här helgen. Vi börjar bli äldre helt enkelt =)
En utsökt förrätt och en delikat pizza
B koncentrerad på fotbollen efter maten och F på
restaurangdelen.
A och jag
Och så min F när vi väntade på bussen hem... =)
Du är så fin, älskar dig.
Lördagmorgon
Ligger i sängen. Solstrålarna har hittat en liten springa mellan väggen och gardinen för
att kunna nå mitt sömndruckna ansikte. F sover fortfarande sött bredvid mig. Det verkar
som att jag inte kommer kunna somna om, hur bra det än vore inför sommartiden som
träder in inatt. Kommer som vanligt ha svårt med att behöva övertyga kroppen om att
klockan är 6:20, när den i ett halvår har varit 5:20 vid samma tidpunkt enligt min hjärna.
Dagen kommer tyvärr bestå av en hel del måsten som städ och tvätt, men avslutas med
den efterlängtade musikalen Cabaret. Jag hade som tusentals andra människor tänkt
att släcka ner ikväll, men måste ursäkta mig med att jag då sitter mitt i föreställningen.
Efter det omtalade spektaklet, ska vi eventuellt möta upp ett par goda vänner för ett glas
rött och lite prat.
Ha en trevlig lördag och gå ut och ta vara på den sällsynta solen (som förövrigt har gömt
sig bakom molnen på den här korta stunden).
att kunna nå mitt sömndruckna ansikte. F sover fortfarande sött bredvid mig. Det verkar
som att jag inte kommer kunna somna om, hur bra det än vore inför sommartiden som
träder in inatt. Kommer som vanligt ha svårt med att behöva övertyga kroppen om att
klockan är 6:20, när den i ett halvår har varit 5:20 vid samma tidpunkt enligt min hjärna.
Dagen kommer tyvärr bestå av en hel del måsten som städ och tvätt, men avslutas med
den efterlängtade musikalen Cabaret. Jag hade som tusentals andra människor tänkt
att släcka ner ikväll, men måste ursäkta mig med att jag då sitter mitt i föreställningen.
Efter det omtalade spektaklet, ska vi eventuellt möta upp ett par goda vänner för ett glas
rött och lite prat.
Ha en trevlig lördag och gå ut och ta vara på den sällsynta solen (som förövrigt har gömt
sig bakom molnen på den här korta stunden).
Simhallen
Kom precis hem från simhallen. Skönt att mami och jag äntligen kom iväg.
Det är alltid så svårt att ta sig dit, men känns alltid lika skönt efteråt. F är inte
hemma, han bestämde sig för att ta en tur och returresa till Karlstad för att
se sitt hjärtelag spela semifinal. Tungt nog ligger de under för tillfället, men
jag lovade att hålla tummarna nu när LHC ändå är ute ur spelet. Känns lite
tomt och tyst, hör bara ett par akvariepumpar brumma i bakgrunden och
hunden Bella som sussar sött på sin plats. Snart är det dags att lägga sig
raklång i soffan och se ännu ett avsnitt Grey's Anatomy... får väl se om jag
lyckas hålla tårarna borta för en gångs skull... mina känslor är verkligen
inte att leka med just nu...
Måste även fundera ett par dagar (riktigt noga) på hur jag ska göra med all
min framtida medicinering...
Dags att förflytta sig.
Det är alltid så svårt att ta sig dit, men känns alltid lika skönt efteråt. F är inte
hemma, han bestämde sig för att ta en tur och returresa till Karlstad för att
se sitt hjärtelag spela semifinal. Tungt nog ligger de under för tillfället, men
jag lovade att hålla tummarna nu när LHC ändå är ute ur spelet. Känns lite
tomt och tyst, hör bara ett par akvariepumpar brumma i bakgrunden och
hunden Bella som sussar sött på sin plats. Snart är det dags att lägga sig
raklång i soffan och se ännu ett avsnitt Grey's Anatomy... får väl se om jag
lyckas hålla tårarna borta för en gångs skull... mina känslor är verkligen
inte att leka med just nu...
Måste även fundera ett par dagar (riktigt noga) på hur jag ska göra med all
min framtida medicinering...
Dags att förflytta sig.
Ny leksak
Igår blev jag övertalad att förlänga mitt mobilabonnemang med två
år och få en perfekt leksak. Men om jag ska vara riktigt ärlig tog det
ca 30 sekunder att fundera. Abonnemangsformen lönar sig för mig,
såg därför inte någon anledning att inte nappa på erbjudandet =)
Ja, det hade de rätt i =) Synd att de inte hade rätt om våren på köpet...
år och få en perfekt leksak. Men om jag ska vara riktigt ärlig tog det
ca 30 sekunder att fundera. Abonnemangsformen lönar sig för mig,
såg därför inte någon anledning att inte nappa på erbjudandet =)
Ja, det hade de rätt i =) Synd att de inte hade rätt om våren på köpet...
Vår vs vinter
Nu kämpar verkligen den stackars solen hårt för att utplåna alla
de fallande snöflingorna. Igår härjade vårvärmen och den typiska
doften spred sig i det strålande solskenet. En konstig känsla är
då att idag vakna till enorma snöflingor som sakta och elegant
svävar ner mot marken.
Helgen är snart över (igen!) och mina föräldrar och deras vänner
är hemma från en kryssning. Därav F:s och mitt barnvakteri åt lille-
bror och hans kompis. I fredags blev det för mig helkväll med
killarna, Let's Dance och lasagne. F tillbringade större delen av
kvällen med kompisen H, jag mötte senare upp dem på stan. Det
blev en drink för min del och därefter raka vägen hem till sängen.
Dagen därpå blev det relax i simhallen, pizza på det och slutligen
film. Ungdomarna somnade som stockar efter en fullspäckad dag.
Jag likaså. Sussade gott runt 22:30. Idag vaknade jag med en
förvärrad förkylning, men bet ihop och åkte buss en bit för att se
lillebror spela bandymatch. Kul att se honom spela för första
gången, de vann dessutom med 9-1, medan F:s fotbollslag gjorde
succé de med och vann med 7-0. F inledde matchen med första
målet =) Efter det var det dags att leka husmor och laga ihop en
snabb och enkel lunch för att orka med en shoppingrunda med
ungdomarna. Stora lillebror följde med och var smakråd ihop med
övriga bunten karlar =)
Jag fick med mig en påse hem och är väldigt nöjd.
Förövrigt var det nog inget mer tror jag... förutom att jag lägger
in ett recept på den lasagne jag alltid gör. Lilla gästen (lillebrors
kompis) konstaterade idag att jag skulle bli en väldigt bra kock.
Tackar för komplimangen! =)
Lasagne ca 4 personer.
- 1 kg blandfärs
- 1-2 påsar Tacokrydda Original
- 1 pkt Ostsås (Kelda)
- 2-3 tomater
- Lasagneplattor
- Riven ost
Stek färsen, tillsätt Tacokrydda. Börja med att fördela färsen
jämnt i en ungnssäker form. Lägg lasagneplattor över färsen
och häll ostsås över. Lägg på ny färs, skiva tomaterna och lägg
skivorna över färsen. Häll över ostsås och täck allt med lasagne-
plattor igen. En sista omgång färs, ostsås och plattor ska fördelas
i formen en sista gång. Täck allt med ytterligare ostsås och strö
över den rivna osten. Ugnen ska vara förvärmd till 175 grader
och lasagnen är färdig när osten fått en gyllenbrun färg.
Smaklig måltid!
...och finn lilla mig ;)
de fallande snöflingorna. Igår härjade vårvärmen och den typiska
doften spred sig i det strålande solskenet. En konstig känsla är
då att idag vakna till enorma snöflingor som sakta och elegant
svävar ner mot marken.
Helgen är snart över (igen!) och mina föräldrar och deras vänner
är hemma från en kryssning. Därav F:s och mitt barnvakteri åt lille-
bror och hans kompis. I fredags blev det för mig helkväll med
killarna, Let's Dance och lasagne. F tillbringade större delen av
kvällen med kompisen H, jag mötte senare upp dem på stan. Det
blev en drink för min del och därefter raka vägen hem till sängen.
Dagen därpå blev det relax i simhallen, pizza på det och slutligen
film. Ungdomarna somnade som stockar efter en fullspäckad dag.
Jag likaså. Sussade gott runt 22:30. Idag vaknade jag med en
förvärrad förkylning, men bet ihop och åkte buss en bit för att se
lillebror spela bandymatch. Kul att se honom spela för första
gången, de vann dessutom med 9-1, medan F:s fotbollslag gjorde
succé de med och vann med 7-0. F inledde matchen med första
målet =) Efter det var det dags att leka husmor och laga ihop en
snabb och enkel lunch för att orka med en shoppingrunda med
ungdomarna. Stora lillebror följde med och var smakråd ihop med
övriga bunten karlar =)
Jag fick med mig en påse hem och är väldigt nöjd.
Förövrigt var det nog inget mer tror jag... förutom att jag lägger
in ett recept på den lasagne jag alltid gör. Lilla gästen (lillebrors
kompis) konstaterade idag att jag skulle bli en väldigt bra kock.
Tackar för komplimangen! =)
Lasagne ca 4 personer.
- 1 kg blandfärs
- 1-2 påsar Tacokrydda Original
- 1 pkt Ostsås (Kelda)
- 2-3 tomater
- Lasagneplattor
- Riven ost
Stek färsen, tillsätt Tacokrydda. Börja med att fördela färsen
jämnt i en ungnssäker form. Lägg lasagneplattor över färsen
och häll ostsås över. Lägg på ny färs, skiva tomaterna och lägg
skivorna över färsen. Häll över ostsås och täck allt med lasagne-
plattor igen. En sista omgång färs, ostsås och plattor ska fördelas
i formen en sista gång. Täck allt med ytterligare ostsås och strö
över den rivna osten. Ugnen ska vara förvärmd till 175 grader
och lasagnen är färdig när osten fått en gyllenbrun färg.
Smaklig måltid!
...och finn lilla mig ;)
Helg
Hemma från jobbet nu. Tur att helgen är här. Mitt dåliga mående börjar
verkligen bli olidligt. Jag är så trött att kroppen inte riktigt hänger med.
Igår somnade jag på ca en minut efter att F och jag hade pratat med va-
randra en bra stund... en timme senare väcker jag mig själv med att jag
nyser ljudligt, tittar förskräckt på F, säger hej och undrar när han kom och
la sig... jag kommer knappt ihåg att jag pratade med honom innan jag
somnade... vad vi pratade om, har jag ingen aning om...
Snart ska jag bege mig hem till familjen där jag ska vara barnvakt, laga
lite mat och umgås. F ska träffa en kompis på stan för att killsnacka över
några öl.
Imorgon och på söndag ska både F och jag vara barnvakt genom att åka
till simhallen, äta pizza, se på film, se bandy och fotboll... och ja, det blir
säkert en hel del dataspel däremellan. F kommer att vara i sjunde himlen
ihop med 14-åringarna =)
Nu ska jag hämta en del av vår tvätt så den slipper bli inlåst...
C ya
verkligen bli olidligt. Jag är så trött att kroppen inte riktigt hänger med.
Igår somnade jag på ca en minut efter att F och jag hade pratat med va-
randra en bra stund... en timme senare väcker jag mig själv med att jag
nyser ljudligt, tittar förskräckt på F, säger hej och undrar när han kom och
la sig... jag kommer knappt ihåg att jag pratade med honom innan jag
somnade... vad vi pratade om, har jag ingen aning om...
Snart ska jag bege mig hem till familjen där jag ska vara barnvakt, laga
lite mat och umgås. F ska träffa en kompis på stan för att killsnacka över
några öl.
Imorgon och på söndag ska både F och jag vara barnvakt genom att åka
till simhallen, äta pizza, se på film, se bandy och fotboll... och ja, det blir
säkert en hel del dataspel däremellan. F kommer att vara i sjunde himlen
ihop med 14-åringarna =)
Nu ska jag hämta en del av vår tvätt så den slipper bli inlåst...
C ya
Dåligtdåligt
Verkligen inte acceptabelt att inte uppdatera på en hel arbetsvecka...
Nu låter jag besatt, men jag lovar, jag är inte det. Det är bara det att
skrivandet får mig att slappna av, det är skönt att få ur sig lite tankar
på pränt...
Har den här veckan ens varit? Vet inte vad som hände med den...
men nu är det fredag i alla fall och jag ska skynda mig till bussen.
Jobbet kallar.
Nu låter jag besatt, men jag lovar, jag är inte det. Det är bara det att
skrivandet får mig att slappna av, det är skönt att få ur sig lite tankar
på pränt...
Har den här veckan ens varit? Vet inte vad som hände med den...
men nu är det fredag i alla fall och jag ska skynda mig till bussen.
Jobbet kallar.
Vill hitta filmen...
Jag har verkligen letat överallt, i alla fall känns det så. Men jag kan
inte hitta det gamla dammiga videobandet med filmen jag spelade
i som liten. Blir så ledsen. Får nog tillbringa en hel helg i vårt förråd
och sen förflytta mig till mamma och pappa och börja om med letan-
det där... Tänk så liten jag var, en av mina elever ropade högt när hon
såg bilderna: "Men det är ju du! En mini-B! Vad konstigt att se dig så
kort!" =) Som kortaste tjejen i klassen när året var 1987, trodde jag
inte att jag 22 år senare skulle bli 186,7 cm (för att vara exakt). =)
inte hitta det gamla dammiga videobandet med filmen jag spelade
i som liten. Blir så ledsen. Får nog tillbringa en hel helg i vårt förråd
och sen förflytta mig till mamma och pappa och börja om med letan-
det där... Tänk så liten jag var, en av mina elever ropade högt när hon
såg bilderna: "Men det är ju du! En mini-B! Vad konstigt att se dig så
kort!" =) Som kortaste tjejen i klassen när året var 1987, trodde jag
inte att jag 22 år senare skulle bli 186,7 cm (för att vara exakt). =)
Melodifestivalkväll
Igår satt vi bänkade framför teven, såsom stora delar av övriga landet gjorde.
Det var Melodifestival, något som mer och mer verkar bli en äkta svensk tra-
dition. Skulle först bara bli F och jag, men plötsligt var soffan fullsatt och det
blev en helkväll med goda vänner. Avslutningsvis hamnade vi ute i nattvimlet.
Jag personligen hade svårt för den skönsjungande operadamen till en bör-
jan, men börjar nu vänja mig och tycker faktiskt att detta bidrag är riktigt bra!
Även om jag allra helst hade sett de vitklädda Broadwayinspirerade "herrarna"
som vinnare... brukar inte vara så förtjust i pojkband, men gillade gunget och
de små men snygga detaljerna. En annan favorit var Sarah Dawn Finer med
den otroligt mäktiga rösten och melodin.
Det var Melodifestival, något som mer och mer verkar bli en äkta svensk tra-
dition. Skulle först bara bli F och jag, men plötsligt var soffan fullsatt och det
blev en helkväll med goda vänner. Avslutningsvis hamnade vi ute i nattvimlet.
Jag personligen hade svårt för den skönsjungande operadamen till en bör-
jan, men börjar nu vänja mig och tycker faktiskt att detta bidrag är riktigt bra!
Även om jag allra helst hade sett de vitklädda Broadwayinspirerade "herrarna"
som vinnare... brukar inte vara så förtjust i pojkband, men gillade gunget och
de små men snygga detaljerna. En annan favorit var Sarah Dawn Finer med
den otroligt mäktiga rösten och melodin.
En vårdag
Det är just det jag behöver. En dag då vårsolen värmer min rygg, medan
jag hör mina steg tydligt mot den nysopada asfalten. Inte ett gruskorn
kvar efter den långa vintern, ljuvlig fågelsång hörs från trädet som precis
börjat knoppa och som ser så otroligt ståtligt ut med den klarblåa himlen
som bakgrund...
Jag är trött på vintern, trött på mörkret och trött på människors allvarliga,
sammanbitna och frusna miner när man möter dem i det snöblandade,
ständigt återkommande regnrusket...
Människan behöver få en nypa sol, värme och mängder av leenden som
ger kroppen en euforisk känsla.
Jag drömmer mig bort...
Läggdags.
jag hör mina steg tydligt mot den nysopada asfalten. Inte ett gruskorn
kvar efter den långa vintern, ljuvlig fågelsång hörs från trädet som precis
börjat knoppa och som ser så otroligt ståtligt ut med den klarblåa himlen
som bakgrund...
Jag är trött på vintern, trött på mörkret och trött på människors allvarliga,
sammanbitna och frusna miner när man möter dem i det snöblandade,
ständigt återkommande regnrusket...
Människan behöver få en nypa sol, värme och mängder av leenden som
ger kroppen en euforisk känsla.
Jag drömmer mig bort...
Läggdags.
Vi = bra
Som rubriken lyder... det är vi det. Bra. Bra för varandra.
Och jag hoppas att det förblir så, i 200 år till... ;)
Jag är stolt över att få gå bredvid dig och presentera dig
som min.
Puss på dig.
Och jag hoppas att det förblir så, i 200 år till... ;)
Jag är stolt över att få gå bredvid dig och presentera dig
som min.
Puss på dig.
En konstig dag
Idag är jag hemma hela dagen. Tjejerna har studiedag och personalen jobbar
med annat. Allt har bara varit för mycket de senaste dagarna. Har knappt fått nå-
gon sömn. Sjukvården gör det inte lättare för mig, de försvårar det bara genom
att ständigt låta mig vänta. Behövde lite time out från omvärlden idag och jag
sitter nu och jobbar hemifrån med en rad olika uppgifter.
Samtidigt händer det en hel del konstiga ting runtomkring mig... vad händer med
alla människor egentligen? Det känns som att det vilar ett gigantiskt, aggressivt
åskmoln över den här staden för tillfället och gör människor ledsna och låga...
När F åkte hemifrån tidigare idag, tog han med sig Bella för att överlämna henne
till min familj. Vi har delad vårdnad om henne, om jag nu kan överföra ett sådant
uttryck på en hund =) Pratade senare med min bror M och fick mig ett gott morgon-
skratt. Sömndrucken öppnade han sovrumsdörren imorse och välkomnades av en
grimaserande och viftande nöjd hund. Han hade ingen aning om att hon skulle vara
hemma just denna morgon, han blev skrämd till vettet! Vår hund är dessutom så
otroligt charmig att hon lyfter hela överläppen och ger ifrån sig ett fnysande ljud när
hon är glad. Detta ger ett intryck av ett hysteriskt skratt, vilket verkligen får en att rea-
gera om man inte känner den här lilla primadonnan =)
Inte så intressant, jag vet, men jag var så sugen på vitlöksbaguetterna från Lidl vi
har i frysen, så fort jag öppnade ögonen imorse, att det blev en baguettefrukost
och rött the tidigare idag...
-En del av min frukost-
"Intresseklubben antecknar" =)
med annat. Allt har bara varit för mycket de senaste dagarna. Har knappt fått nå-
gon sömn. Sjukvården gör det inte lättare för mig, de försvårar det bara genom
att ständigt låta mig vänta. Behövde lite time out från omvärlden idag och jag
sitter nu och jobbar hemifrån med en rad olika uppgifter.
Samtidigt händer det en hel del konstiga ting runtomkring mig... vad händer med
alla människor egentligen? Det känns som att det vilar ett gigantiskt, aggressivt
åskmoln över den här staden för tillfället och gör människor ledsna och låga...
När F åkte hemifrån tidigare idag, tog han med sig Bella för att överlämna henne
till min familj. Vi har delad vårdnad om henne, om jag nu kan överföra ett sådant
uttryck på en hund =) Pratade senare med min bror M och fick mig ett gott morgon-
skratt. Sömndrucken öppnade han sovrumsdörren imorse och välkomnades av en
grimaserande och viftande nöjd hund. Han hade ingen aning om att hon skulle vara
hemma just denna morgon, han blev skrämd till vettet! Vår hund är dessutom så
otroligt charmig att hon lyfter hela överläppen och ger ifrån sig ett fnysande ljud när
hon är glad. Detta ger ett intryck av ett hysteriskt skratt, vilket verkligen får en att rea-
gera om man inte känner den här lilla primadonnan =)
Inte så intressant, jag vet, men jag var så sugen på vitlöksbaguetterna från Lidl vi
har i frysen, så fort jag öppnade ögonen imorse, att det blev en baguettefrukost
och rött the tidigare idag...
-En del av min frukost-
"Intresseklubben antecknar" =)
Belladonna
En inflikad bild mellan allt skrivande och all text
är aldrig fel och den här lilla donnan ville också
vara med på bild...
är aldrig fel och den här lilla donnan ville också
vara med på bild...
Förvirrad
Jag brukar vara det. Det tycker F i alla fall. Men nu är
det riktigt illa, för nu är jag förvirrad på riktigt. Till och
med jag tycker det.
Jag äter choklad, det hjälper.
Och imorgon är det en ny dag.
det riktigt illa, för nu är jag förvirrad på riktigt. Till och
med jag tycker det.
Jag äter choklad, det hjälper.
Och imorgon är det en ny dag.
Tangentknappande
Funderar intensivt på vad jag ska skriva, medan jag febrilt knappar på tangenterna.
Dagen har passerat väldigt snabbt, det har varit full fart på jobbet hela dagen och
det är just det jag behöver. En actionfylld tillvaro dag in och dag ut och gärna en frisk
vind som i förbifarten tar med sig alla mina tankar...
Första dagen på monsterkuren har vi idag och hittills är jag förvånansvärt snäll mot
min omgivning... istället är jag oerhört trött och har nära till gråt var och varannan
sekund men försöker aktivera mig hela tiden. När jag kom hem lyckades jag städa
hela lägenheten på en timme, efter att ha tagit en promenad med vovven. (En timme
var verkligen bra jobbat, med tanke på hur det såg ut här hemma. Saker överallt!)
Nu är det i alla fall finfint, F och kompisen M sitter med nöjda miner i soffan efter att
jag har lekt hemmafru och gött dem med en riktig hockeymiddag, nämligen Brat-
wurst, Kolbász, pommes och bearnaisesås...
Jag har precis över en kopp kaffe svarat på ett viktigt mail som jag ivrigt väntat på de
senaste dagarna. Doktorn i Slovakien skulle svara på ett par frågor som jag nu ska
översätta och skicka vidare till min doktor här hemma i Sverige. Jag märker att hon
har sådan respekt för honom, vilket i och för sig är ganska förståeligt då han verkli-
gen verkar veta vad han pratar om. Han är helt enkelt en grym kapacitet. Jag är så
otroligt tacksam över att han har hjälpt mig/oss så mycket som han har gjort!
Nu ska jag faktiskt göra mig iordning för sängen, tröttheten börjar bli mer än påtaglig.
Söv så gött allihopa =)
Dagen har passerat väldigt snabbt, det har varit full fart på jobbet hela dagen och
det är just det jag behöver. En actionfylld tillvaro dag in och dag ut och gärna en frisk
vind som i förbifarten tar med sig alla mina tankar...
Första dagen på monsterkuren har vi idag och hittills är jag förvånansvärt snäll mot
min omgivning... istället är jag oerhört trött och har nära till gråt var och varannan
sekund men försöker aktivera mig hela tiden. När jag kom hem lyckades jag städa
hela lägenheten på en timme, efter att ha tagit en promenad med vovven. (En timme
var verkligen bra jobbat, med tanke på hur det såg ut här hemma. Saker överallt!)
Nu är det i alla fall finfint, F och kompisen M sitter med nöjda miner i soffan efter att
jag har lekt hemmafru och gött dem med en riktig hockeymiddag, nämligen Brat-
wurst, Kolbász, pommes och bearnaisesås...
Jag har precis över en kopp kaffe svarat på ett viktigt mail som jag ivrigt väntat på de
senaste dagarna. Doktorn i Slovakien skulle svara på ett par frågor som jag nu ska
översätta och skicka vidare till min doktor här hemma i Sverige. Jag märker att hon
har sådan respekt för honom, vilket i och för sig är ganska förståeligt då han verkli-
gen verkar veta vad han pratar om. Han är helt enkelt en grym kapacitet. Jag är så
otroligt tacksam över att han har hjälpt mig/oss så mycket som han har gjort!
Nu ska jag faktiskt göra mig iordning för sängen, tröttheten börjar bli mer än påtaglig.
Söv så gött allihopa =)
Mitt ansvar?
Igår förmiddag fick jag skjuts till Kvinnoklinikens jourmottagning för att
ta några prover som behövde tas just en lördagförmiddag. Personalen
skulle vara beredda på att ta emot mig mellan klockan 10 och 12 enligt
doktorns mail. Tysthet och lugn härskade där jag gick, mina steg ekade
i sjukhuskorridoren.
Varje gång jag befinner mig på sjukhusplan, tänker jag för mig själv att
det är en arbetsplats jag någon gång i framtiden skulle vilja ha. Jag har
sådan respekt för människor som finns till för att hjälpa andra, att rädda
liv måste medföra en av de mäktigaste känslor man kan uppleva.
Jag känner mig för det mesta trygg när jag är i doktorers händer... men
på sistone har jag tappat förtroendet för sjukvården något oerhört som
ni redan vet... det är synd, för jag förknippar fortfarande sjukhus med
ordet trygghet.
Gårdagens händelse var bara en liten bagatell, inget att hänga upp sig
på... inte efter mina erfarenheter... men jag funderar ändå på vilka all-
varliga följder det skulle kunna medföra för andra patienter?
Till saken:
Personalen tittade på mig som om jag precis hade landat med ett ufo
från Mars. "Jaha, så du ska lämna ett blodprov, vänta ett ögonblick, vi
hjälper dig alldeles strax." Efter ett litet tag ställde jag mig upp för att
fråga dem om det möjligtvis skulle hjälpa om de fick min patientbricka?
Det skulle vara bra fick jag som svar. Efter ytterligare en stund fick jag
följa med och bli stucken... men bara ett rör togs? Vad jag vet skrev dok-
torn att det skulle göras två olika prover. Jag sa till och det dubbelkol-
lades en extra gång. Som jag trodde, ett prov till skulle tas, då fick jag
snällt slänga upp andra armen.
Jag anklagar inte någon specifik person. Jag tror på att systemen inte
är så bra synkroniserade mellan olika avdelningar... men är det verkli-
gen mitt ansvar att hålla reda på vilka prover som ska tas? Och är det
verkligen mitt ansvar att sitta dygnet runt och söka information på nätet
kring min diagnos?
Häromdagen, när jag hittade denna enda klinik i Malmö som ägnar sig
lite extra åt trombosbenägenhet, slängde jag iväg ett mail till doktorn för
att informera om detta. Det jag fastnar vid när jag ögnar igenom den info
jag hittar är det här:
"Homozygoter (bärare av två av dessa sällsynta variantanlag) utvecklar
tidig atheroskleros och har en kraftigt ökad trombosbenägenhet, fr.a. på
artär sidan. Dödsfall pga cerebral ischämi eller hjärtinfarkt inträffar vid
mycket tidig ålder. Av denna anledning har många studier över sam-
bandet mellan MTHFR varianterna och trombosrisk eller kardiovaskulär
sjuklighet utförts."
I mina öron låter det ganska allvarligt och uppenbarligen tyckte doktorn
detsamma. Jag får som svar att det självklart kommer att tas kontakt
med denna klinik för vidare utredning (Även om det egentligen inte är det
jag är i behov av, jag har ju redan allt jag behöver veta från utredningen
utomlands, men skulle vilja känna mig trygg även här med doktorer som
vet vad det hela handlar om) och jag får även frågan ifall jag har fått komma
till någon trombosexpert här i min hemstad? De har varit medvetna om min
diagnos i över ett halvår och jag har vid ett flertal tillfällen bett om att få komma
till en trombosexpert, men varje gång har det känts som att prata till en vägg...
När jag nu fick frågan, fick jag mig ett gott skratt... Så nu är det minsann dags?
Om det fortfarande kommer att stå still här hemma efter att ha träffat en expert,
kan jag eventuellt bli remitterad vidare till Malmö. Och detta får jag veta nu?
Efter ett halvår? Efter att ha tillbringat hundratals timmar framför den här j-a
burken? Är allt detta verkligen MITT ansvar?
Ibland undrar jag var eller hos vem felet ligger...
ta några prover som behövde tas just en lördagförmiddag. Personalen
skulle vara beredda på att ta emot mig mellan klockan 10 och 12 enligt
doktorns mail. Tysthet och lugn härskade där jag gick, mina steg ekade
i sjukhuskorridoren.
Varje gång jag befinner mig på sjukhusplan, tänker jag för mig själv att
det är en arbetsplats jag någon gång i framtiden skulle vilja ha. Jag har
sådan respekt för människor som finns till för att hjälpa andra, att rädda
liv måste medföra en av de mäktigaste känslor man kan uppleva.
Jag känner mig för det mesta trygg när jag är i doktorers händer... men
på sistone har jag tappat förtroendet för sjukvården något oerhört som
ni redan vet... det är synd, för jag förknippar fortfarande sjukhus med
ordet trygghet.
Gårdagens händelse var bara en liten bagatell, inget att hänga upp sig
på... inte efter mina erfarenheter... men jag funderar ändå på vilka all-
varliga följder det skulle kunna medföra för andra patienter?
Till saken:
Personalen tittade på mig som om jag precis hade landat med ett ufo
från Mars. "Jaha, så du ska lämna ett blodprov, vänta ett ögonblick, vi
hjälper dig alldeles strax." Efter ett litet tag ställde jag mig upp för att
fråga dem om det möjligtvis skulle hjälpa om de fick min patientbricka?
Det skulle vara bra fick jag som svar. Efter ytterligare en stund fick jag
följa med och bli stucken... men bara ett rör togs? Vad jag vet skrev dok-
torn att det skulle göras två olika prover. Jag sa till och det dubbelkol-
lades en extra gång. Som jag trodde, ett prov till skulle tas, då fick jag
snällt slänga upp andra armen.
Jag anklagar inte någon specifik person. Jag tror på att systemen inte
är så bra synkroniserade mellan olika avdelningar... men är det verkli-
gen mitt ansvar att hålla reda på vilka prover som ska tas? Och är det
verkligen mitt ansvar att sitta dygnet runt och söka information på nätet
kring min diagnos?
Häromdagen, när jag hittade denna enda klinik i Malmö som ägnar sig
lite extra åt trombosbenägenhet, slängde jag iväg ett mail till doktorn för
att informera om detta. Det jag fastnar vid när jag ögnar igenom den info
jag hittar är det här:
"Homozygoter (bärare av två av dessa sällsynta variantanlag) utvecklar
tidig atheroskleros och har en kraftigt ökad trombosbenägenhet, fr.a. på
artär sidan. Dödsfall pga cerebral ischämi eller hjärtinfarkt inträffar vid
mycket tidig ålder. Av denna anledning har många studier över sam-
bandet mellan MTHFR varianterna och trombosrisk eller kardiovaskulär
sjuklighet utförts."
I mina öron låter det ganska allvarligt och uppenbarligen tyckte doktorn
detsamma. Jag får som svar att det självklart kommer att tas kontakt
med denna klinik för vidare utredning (Även om det egentligen inte är det
jag är i behov av, jag har ju redan allt jag behöver veta från utredningen
utomlands, men skulle vilja känna mig trygg även här med doktorer som
vet vad det hela handlar om) och jag får även frågan ifall jag har fått komma
till någon trombosexpert här i min hemstad? De har varit medvetna om min
diagnos i över ett halvår och jag har vid ett flertal tillfällen bett om att få komma
till en trombosexpert, men varje gång har det känts som att prata till en vägg...
När jag nu fick frågan, fick jag mig ett gott skratt... Så nu är det minsann dags?
Om det fortfarande kommer att stå still här hemma efter att ha träffat en expert,
kan jag eventuellt bli remitterad vidare till Malmö. Och detta får jag veta nu?
Efter ett halvår? Efter att ha tillbringat hundratals timmar framför den här j-a
burken? Är allt detta verkligen MITT ansvar?
Ibland undrar jag var eller hos vem felet ligger...
"That 70's Show"
Igår var det dags för vår käre J att bli riktigt vuxen. Hela 30 år har han blivit.
I över en månad har han trott att alla hans vänner är riktiga svikare. Nästan
alla (för att det inte skulle verka suspekt) tackade nämligen nej till hans
egenanordnade födelsedagskalas. J:s sambo T, hade redan planer för
denna dag, nämligen att överraska J med en 70-talsfest i hemmet. Därför
fick vi andra artigt tacka nej till J:s inbjudan, som förövrigt skulle ha ägt rum
på en travrestaurang.
Snacka om att han blev förvånad när han kom hem iklädd 70-talsmundering
med bindel för ögonen och möttes av ett helt gäng sjungande 70-talsnissar!
En riktigt trevlig kväll blev det och jag tror att J själv också tyckte det av alla
kramar han delade ut till gästerna under kvällens gång att döma...
Det gjorde du bra T! =)
Grattisgrattis ännu en gång J!
/B och F
Klicka för större!
I över en månad har han trott att alla hans vänner är riktiga svikare. Nästan
alla (för att det inte skulle verka suspekt) tackade nämligen nej till hans
egenanordnade födelsedagskalas. J:s sambo T, hade redan planer för
denna dag, nämligen att överraska J med en 70-talsfest i hemmet. Därför
fick vi andra artigt tacka nej till J:s inbjudan, som förövrigt skulle ha ägt rum
på en travrestaurang.
Snacka om att han blev förvånad när han kom hem iklädd 70-talsmundering
med bindel för ögonen och möttes av ett helt gäng sjungande 70-talsnissar!
En riktigt trevlig kväll blev det och jag tror att J själv också tyckte det av alla
kramar han delade ut till gästerna under kvällens gång att döma...
Det gjorde du bra T! =)
Grattisgrattis ännu en gång J!
/B och F
Klicka för större!
Stark
Jag har under de senaste dagarna flera gånger fått höra att jag verkar vara en
sådan stark person som orkar att fortsätta kämpa efter mina missfall. Har både
fått kommentarer här, men även på den omtalade sidan familjeliv. Jag är så glad
över att den finns. Man får så otroligt mycket stöttning av både personer med barn
och personer som befinner sig i samma situation som mig. Vill bara tacka för alla
fina ord... det värmer så och det hjälper... det hjälper otroligt mycket. Det får mig att
vilja kämpa ännu mer. För hur stark jag än verkar vara, känner jag mig jättesvag.
Ikväll är en sådan kväll. Kan knappt andas, känns som att mina tårar skulle kunna
få ett hav att svämma över.
De som hjälper mig allra mest är självklart min älskade F och min familj beståen-
des av mamma, pappa och mina gulliga bröder. Tack för att ni finns här för mig
när jag behöver er.
sådan stark person som orkar att fortsätta kämpa efter mina missfall. Har både
fått kommentarer här, men även på den omtalade sidan familjeliv. Jag är så glad
över att den finns. Man får så otroligt mycket stöttning av både personer med barn
och personer som befinner sig i samma situation som mig. Vill bara tacka för alla
fina ord... det värmer så och det hjälper... det hjälper otroligt mycket. Det får mig att
vilja kämpa ännu mer. För hur stark jag än verkar vara, känner jag mig jättesvag.
Ikväll är en sådan kväll. Kan knappt andas, känns som att mina tårar skulle kunna
få ett hav att svämma över.
De som hjälper mig allra mest är självklart min älskade F och min familj beståen-
des av mamma, pappa och mina gulliga bröder. Tack för att ni finns här för mig
när jag behöver er.
Sköna fredag
Bussen går om 10 minuter. Måste rusa. Ska tillbringa en trevlig
fredagkväll hemma hos familjen med god mat och som vanligt
Let´s dance. Det pratas alltid så mycket i vår familj att jag inte får
tillfälle att tänka på allt det som i vanliga fall upptar hela min
hjärnkapacitet. Hoppas på att bli hämtad av min "taxi-var-god-
dröj-kille" senare ikväll, för att få lägga mig i tid i vår stora sköna
säng och för att få de välbehövliga timmarna i drömmarnas värld
som jag inte har en chans att uppnå en vanlig veckodag.
Imorgon förmiddag är det dags för blodprov igen.
Allt för att lyckas.
fredagkväll hemma hos familjen med god mat och som vanligt
Let´s dance. Det pratas alltid så mycket i vår familj att jag inte får
tillfälle att tänka på allt det som i vanliga fall upptar hela min
hjärnkapacitet. Hoppas på att bli hämtad av min "taxi-var-god-
dröj-kille" senare ikväll, för att få lägga mig i tid i vår stora sköna
säng och för att få de välbehövliga timmarna i drömmarnas värld
som jag inte har en chans att uppnå en vanlig veckodag.
Imorgon förmiddag är det dags för blodprov igen.
Allt för att lyckas.
Tänk om...
...jag kunde se in i framtiden... det skulle ge mig ro, ro för att
slippa tänka... tänka på samma sak hela tiden... varje minut,
timme, dag, vecka, månad... Vi ska lyckas en vacker dag.
Så är det bara. Vi ger aldrig upp. Aldrig.
slippa tänka... tänka på samma sak hela tiden... varje minut,
timme, dag, vecka, månad... Vi ska lyckas en vacker dag.
Så är det bara. Vi ger aldrig upp. Aldrig.
MTHFR forts.
Just nu känner jag hur det brinner i mig. Har nu hittat kliniken i Malmö
som ägnar sig åt problematiken kring den medfödda defekten MTHFR.
Det är alltså visst så att denna defekt (brist på Folsyra) dessutom ökar
på min Trombosrisk. Doktorerna som jag har pratat med här i Sverige,
försökte övertyga mig om att min Folsyrabrist säkert inte har att göra
med min Trombofili och att min blodproppsbenägenhet inte alls är all-
varlig. I Sverige ger man inte ens blodförtunnande medicin med "bara"
den sortens Trombofili jag har. Detta uttalande kommer de alltså med
trots att de inte är insatta i ämnet. De har alltså aldrig hört talas om
MTHFR... och ändå ger de mig information som de tycker låter rimlig...
utan några somhelst belägg...
Vet knappt vad jag skriver nu... för att jag är så upprörd...
Har äntligen hittat en vettig sida på svenska. Gå vidare in på Fråge-
ställning/Diagnostik, sedan DNA-diagnostik och sist men inte minst
MTHFR. Där hittar ni det ni behöver veta om denna defekt.
http://www.labmedicin.org/
som ägnar sig åt problematiken kring den medfödda defekten MTHFR.
Det är alltså visst så att denna defekt (brist på Folsyra) dessutom ökar
på min Trombosrisk. Doktorerna som jag har pratat med här i Sverige,
försökte övertyga mig om att min Folsyrabrist säkert inte har att göra
med min Trombofili och att min blodproppsbenägenhet inte alls är all-
varlig. I Sverige ger man inte ens blodförtunnande medicin med "bara"
den sortens Trombofili jag har. Detta uttalande kommer de alltså med
trots att de inte är insatta i ämnet. De har alltså aldrig hört talas om
MTHFR... och ändå ger de mig information som de tycker låter rimlig...
utan några somhelst belägg...
Vet knappt vad jag skriver nu... för att jag är så upprörd...
Har äntligen hittat en vettig sida på svenska. Gå vidare in på Fråge-
ställning/Diagnostik, sedan DNA-diagnostik och sist men inte minst
MTHFR. Där hittar ni det ni behöver veta om denna defekt.
http://www.labmedicin.org/
4/3 = 3 år
Tre år har gått sedan våra blickar möttes för första gången. Det jag inte visste då,
var att jag skulle älska denne F så otroligt mycket. Igår när jag precis hade somnat,
väcktes jag av F:s väckarklocka, jag svor lite för mig själv för att något störde min
Törnrosesömn, men när jag fick en mjuk puss på munnen av den jag älskar allra
mest, kom jag på varför jag en liten stund skulle vara vaken.
Det var midnatt, datumet hade precis slagit om till den 4/3 och F hade ställt klockan
för att kunna viska i mitt öra: "Grattis på 3-årsdagen älskling".
Lyckan genomströmmade varenda cell i kroppen, jag log och besvarade den fina
gesten med detsamma. Idag fick jag en bukett vackra rosor (bakgrunden till fotot
nedan) och vi tillbringade en fin kväll tillsammans...
Vi är så olika... men ändå så lika... =)
var att jag skulle älska denne F så otroligt mycket. Igår när jag precis hade somnat,
väcktes jag av F:s väckarklocka, jag svor lite för mig själv för att något störde min
Törnrosesömn, men när jag fick en mjuk puss på munnen av den jag älskar allra
mest, kom jag på varför jag en liten stund skulle vara vaken.
Det var midnatt, datumet hade precis slagit om till den 4/3 och F hade ställt klockan
för att kunna viska i mitt öra: "Grattis på 3-årsdagen älskling".
Lyckan genomströmmade varenda cell i kroppen, jag log och besvarade den fina
gesten med detsamma. Idag fick jag en bukett vackra rosor (bakgrunden till fotot
nedan) och vi tillbringade en fin kväll tillsammans...
Vi är så olika... men ändå så lika... =)
Gissa vem?
Känner mig nostalgisk med tanke på alla svartvita bilder jag
delat med mig av den senaste tiden. Gräver man riktigt djupt
i vårt proppfulla förråd, kan man hitta en hel del gott&blandat.
Det gör ont i mitt hjärta när jag skriver att min tenniskarriär nu
tyvärr är ett minne blott... men vilket minne! En underbar tid jag
aldrig kommer att glömma...
Här ser ni en liten och smal tjej på 13 år på väg upp.
Jag älskade det! =)
Dela med er
Eftersom jag började skriva den här bloggen på grund av att jag
hade ett stort behov av att få tömma mitt huvud på en mängd tankar
varje dag, som under det senaste året mestadels har bestått av
tankar kring mina tre tunga förluster... mina missfall, tänkte jag att
det dessutom vore otroligt skönt att få ta del av andra människors
tankar i samma situation...
Känner ni igen er? Har ni varit med om ett missfall? Dela med er,
berätta om era erfarenheter, det är alltid så mycket lättare att vara
fler om samma bekymmer...
Hoppas jag får läsa åtminstone någons historia... eller i alla fall ett
"jag vet precis vad du pratar om"...
hade ett stort behov av att få tömma mitt huvud på en mängd tankar
varje dag, som under det senaste året mestadels har bestått av
tankar kring mina tre tunga förluster... mina missfall, tänkte jag att
det dessutom vore otroligt skönt att få ta del av andra människors
tankar i samma situation...
Känner ni igen er? Har ni varit med om ett missfall? Dela med er,
berätta om era erfarenheter, det är alltid så mycket lättare att vara
fler om samma bekymmer...
Hoppas jag får läsa åtminstone någons historia... eller i alla fall ett
"jag vet precis vad du pratar om"...
Denna ständiga väntan...
Dags att börja om från början. Denna ständiga väntan och längtan.
Imorgon är det en stor dag. Dagen för tre år sedan, som jag tackar
Gud för att jag infann mig på samma ställe som F. Lite synd att det
är onsdag bara, inte säkert det finns någon ork till att hitta på något
vettigt. Jag önskade i hemlighet att vi båda skulle få en underbar
present dagen till ära. Men så blir det tyvärr inte. Inte den här gången.
Karusellen fortsätter... men snart... snart ska den krokiga stigen för-
vandlas till en rak väg mot den stora lyckan även för oss...
Är glad att vi har varandra.
Imorgon är det en stor dag. Dagen för tre år sedan, som jag tackar
Gud för att jag infann mig på samma ställe som F. Lite synd att det
är onsdag bara, inte säkert det finns någon ork till att hitta på något
vettigt. Jag önskade i hemlighet att vi båda skulle få en underbar
present dagen till ära. Men så blir det tyvärr inte. Inte den här gången.
Karusellen fortsätter... men snart... snart ska den krokiga stigen för-
vandlas till en rak väg mot den stora lyckan även för oss...
Är glad att vi har varandra.
Ny vecka
Första dagen på den nya veckan börjar lida mot sitt slut. I alla fall
för mig. Ögonlocken är tunga som bly och sängen känns oerhört
lockande. En god middag, som jag lagade ihop för ett par timmar
sedan blev lyckad. Kycklinggryta med ris och ett par tomatklyftor
till gjorde susen (Ingredienser: Kycklingfilé, rödlök, bacon, Créme
Fraiche, matlagningsgrädde, cocosmjölk, pesto rosso, vattenkas-
tanjer och minimajs).
Dags att börja laga nyttig mat inför F:s utomhuspremiär =) I sön-
dags såg jag F rädda träningsmatchen i det fina solskensvädret.
Fem minuter före slutsignalen hördes, gjorde min långe back
mål och matchen kunde därmed avslutas med 2-2 och jag fick
en mysig puss direkt efter vid fotbollplanens långsida. Jag kände
mig välkommen av F:s lagkamrater, som tyckte det var roligt att
klubben fick lite publik. En god trend skulle skapas... jag lär alltså
besöka fler matcher när våren träder in på riktigt =)
Nä, nu är det dags att lyfta rumpan från datastolen och sova en
blund. Hoppas på att få höra från personen jag ska få hjälp av att
bearbeta mina bekymmer kring bebistänket... det är verkligen dags
nu. Snart en ny härlig dag! Positiv ska man vara! ...försöka går ju i
alla fall...
för mig. Ögonlocken är tunga som bly och sängen känns oerhört
lockande. En god middag, som jag lagade ihop för ett par timmar
sedan blev lyckad. Kycklinggryta med ris och ett par tomatklyftor
till gjorde susen (Ingredienser: Kycklingfilé, rödlök, bacon, Créme
Fraiche, matlagningsgrädde, cocosmjölk, pesto rosso, vattenkas-
tanjer och minimajs).
Dags att börja laga nyttig mat inför F:s utomhuspremiär =) I sön-
dags såg jag F rädda träningsmatchen i det fina solskensvädret.
Fem minuter före slutsignalen hördes, gjorde min långe back
mål och matchen kunde därmed avslutas med 2-2 och jag fick
en mysig puss direkt efter vid fotbollplanens långsida. Jag kände
mig välkommen av F:s lagkamrater, som tyckte det var roligt att
klubben fick lite publik. En god trend skulle skapas... jag lär alltså
besöka fler matcher när våren träder in på riktigt =)
Nä, nu är det dags att lyfta rumpan från datastolen och sova en
blund. Hoppas på att få höra från personen jag ska få hjälp av att
bearbeta mina bekymmer kring bebistänket... det är verkligen dags
nu. Snart en ny härlig dag! Positiv ska man vara! ...försöka går ju i
alla fall...
MTHFR -> Folsyrabrist = Missfallsorsak
Som jag nämnt tidigare har jag fått veta vilka möjliga missfallsorsaker jag kan ha blivit drabbad av vid de två första graviditeterna. Jag med min kombination av de två genetiska defekterna, har 120 gånger större risk att få missfall än en "vanlig" kvinna. 120 gånger(!!!). I mina öron säger det sig självt att de två första missfallen antagligen berott på min och doktorernas ovetskap (okunskap) om mitt problem.
Docenten/professorn/genetikern som höll i utredningen (utomlands) tittade på mig med höjda ögonbryn och undrade varför dessa enkla prover inte gjorts tidigare? Det kan man fråga sig och det kan jag berätta för er. För enligt svensk sjukvård är det normalt att genomlida tre svåra missfall, därefter får man söka sig till närmaste fertilitetsklinik och mötas av en övertrevlig sjuksköterskeröst som menar att hon precis förstår hur dåligt man mår över sina missfall och att de nu ska hjälpa en så snart de bara kan. Underbart tänker man då! Vet ni vad man får då? Ett fjärde slag i magen, då man i andra änden av linjen hör att väntetiden är ca 3 månader, ibland längre... vilket i sin tur innebär att man kanske hinner bli gravid igen ett par gånger och få några missfall till på vägen tills dagen då den "perfekta" utredningen äntligen får äga rum... där de inte ens vet vad MTHFR är för något...
Ja vad är det nu för något..? Eftersom jag själv inte är forskare kan jag bara kortfattat och enkelt förklara vad det innebär, mer får ni läsa på sidan jag länkar till i slutet av detta inlägg (engelsk text - då svensk forskning inte kommit lika långt inom detta område).
MTHFR är en medfödd defekt som innebär att kroppen inte är benägen att ta upp det viktiga B-vitaminet folsyra (B-9). Normalt finns detta ämne i den föda människan förtär, i vissa grönsaker såsom brysselkål, broccoli, spenat, rotfrukter, rödbetor mm. Vet man med sig att detta är föda man inte får tillräckligt av finns folsyra i de flesta kosttillskottprodukter för kvinnor idag. När man blir gravid behöver man större mängd folsyra än vanligt rekommenderat dagligt intag. Men lider man av denna defekt räcker inte det heller, utan det krävs en mängd som endast går att få utskrivet på recept. (OBS! Det går inte att med ett vanligt blodprov på Vårdcentral eller Kvinnoklinik att se ifall man har brist på Folsyra om man har MTHFR. Det vanliga blodprovet brukar vara vilseledande. Det kan se ut som att halterna är optimala men det ger dig inget svar på ifall du har MTHFR eller inte. Det krävs en genetisk utredning som alltså inte görs i Sverige i någon stor utsträckning ännu).
Vad händer då i min stackars kropp? Jo, min kropp är inte benägen att ta till sig ämnet överhuvudtaget i de små mängder som finns i den ovannämnda födan eller i kosttillskottprodukterna, utan kräver 10-15 gånger större dos för att överhuvudtaget ta till sig något av ämnet och för att fostret i sin tur ska kunna fånga upp sin lilla beskärda del och i sin tur kunna utvecklas på rätt sätt. finns det ingen folsyra att ta utav är chanserna ytterst små att fostrets utveckling får fortlöpa som den ska. närmare bestämt är chanserna obefintliga.
Länken, varsågod:
MTHFR
Docenten/professorn/genetikern som höll i utredningen (utomlands) tittade på mig med höjda ögonbryn och undrade varför dessa enkla prover inte gjorts tidigare? Det kan man fråga sig och det kan jag berätta för er. För enligt svensk sjukvård är det normalt att genomlida tre svåra missfall, därefter får man söka sig till närmaste fertilitetsklinik och mötas av en övertrevlig sjuksköterskeröst som menar att hon precis förstår hur dåligt man mår över sina missfall och att de nu ska hjälpa en så snart de bara kan. Underbart tänker man då! Vet ni vad man får då? Ett fjärde slag i magen, då man i andra änden av linjen hör att väntetiden är ca 3 månader, ibland längre... vilket i sin tur innebär att man kanske hinner bli gravid igen ett par gånger och få några missfall till på vägen tills dagen då den "perfekta" utredningen äntligen får äga rum... där de inte ens vet vad MTHFR är för något...
Ja vad är det nu för något..? Eftersom jag själv inte är forskare kan jag bara kortfattat och enkelt förklara vad det innebär, mer får ni läsa på sidan jag länkar till i slutet av detta inlägg (engelsk text - då svensk forskning inte kommit lika långt inom detta område).
MTHFR är en medfödd defekt som innebär att kroppen inte är benägen att ta upp det viktiga B-vitaminet folsyra (B-9). Normalt finns detta ämne i den föda människan förtär, i vissa grönsaker såsom brysselkål, broccoli, spenat, rotfrukter, rödbetor mm. Vet man med sig att detta är föda man inte får tillräckligt av finns folsyra i de flesta kosttillskottprodukter för kvinnor idag. När man blir gravid behöver man större mängd folsyra än vanligt rekommenderat dagligt intag. Men lider man av denna defekt räcker inte det heller, utan det krävs en mängd som endast går att få utskrivet på recept. (OBS! Det går inte att med ett vanligt blodprov på Vårdcentral eller Kvinnoklinik att se ifall man har brist på Folsyra om man har MTHFR. Det vanliga blodprovet brukar vara vilseledande. Det kan se ut som att halterna är optimala men det ger dig inget svar på ifall du har MTHFR eller inte. Det krävs en genetisk utredning som alltså inte görs i Sverige i någon stor utsträckning ännu).
Vad händer då i min stackars kropp? Jo, min kropp är inte benägen att ta till sig ämnet överhuvudtaget i de små mängder som finns i den ovannämnda födan eller i kosttillskottprodukterna, utan kräver 10-15 gånger större dos för att överhuvudtaget ta till sig något av ämnet och för att fostret i sin tur ska kunna fånga upp sin lilla beskärda del och i sin tur kunna utvecklas på rätt sätt. finns det ingen folsyra att ta utav är chanserna ytterst små att fostrets utveckling får fortlöpa som den ska. närmare bestämt är chanserna obefintliga.
Länken, varsågod:
MTHFR
Medfödd Trombofili
Nu till en annan missfallsorsak som jag blev drabbad av och förhoppningsvis slipper nästa gång om jag bara får i mig den medicin jag ska. Återigen ska jag ge mig på ett försök att enkelt förklara vad detta innebär. Tjockt blod, blodproppsbenägenhet, förbud mot höga doser hormoner såsom p-piller... många förbud finns det, det har jag inga problem med, men att denna diagnos troligen "kvävde" mina tidigare foster, genom att bilda proppar i livmodern, som i sin tur hindrade de små liven att fortsätta sin utveckling... det känns hemskt :( Varför kunde jag inte fått veta det innan, för att eventuellt kunna förhindra mina tidiga missfall..? :(
Finns det någon lösning på problemet? Lågmolekylärt heparin - blodförtunnande medicin som börjar injiceras vid tidpunkten för ägglossning, sedan under hela eventuella graviditeten och ca 6 veckor efter förlossningen. Jag tar sprutan själv morgon och kväll i magen, låret eller skinkan. Försöker växla så mycket jag kan, då det annars ömmar en del och blåmärkena sprids som fräknar i solen.
Länk till en mer avancerad förklaring:
