Mitt liv, min vardag, längtan efter att bli förälder, upprepade missfall

Precis hemkommen från jobbet. Avslutade dagen med en fika på stan
med en av mina elever. Det blev en jordgubbsbakelse och Café Latte
för min del. Tror att jag behövde lite koffein efter en dag i fullständig
dimma. Varför ska jag behöva vara så trött hela j-a tiden? Varför kan
jag inte få sova utan att vakna 20 gånger per natt? Samma gamla visa.



Nu är det i alla fall dags för mig att göra en köttfärspaj och någon god
sallad till. En "god dag" trots allt med andra ord... och snart är det lång-
helg! =)



Ser ni fisken som parkerade sin "rumpa" på den lilla krukan? Den satt
orörlig där och trivdes ett bra tag =)

Nu sitter jag här igen. Måndag kväll. Veckorna är sig lika, förutom att
jag denna bara jobbar måndag till onsdag. På torsdag är det Valborg
och det ska firas med min familj och deras grannar. Igår kom vi hem
i ganska lagom tid jämfört med vad vi brukar när vi har varit i Värmland.
Vi stannade till hos mamma och pappa för en kaffe och för att hämta
hem den stackars löpande hunden. Trött och sliten somnade jag som
en stock relativt tidigt.

I lördags, när jag hade suttit på läktaren och sett fotboll ihop med min
familj, brände jag mig litegrann, solen har sådan enorm styrka att sol-
krämen nog är mer nödvändig nu än när högsommaren härjar. Efter
matchen brummade F och jag iväg mot norr i vår lilla bil. På kvällen
var det dags för inflyttningsfest hemma hos F:s nästyngsta bror och
hans flickvän. En lyckad kväll tycker jag, som avslutade med en
klassiker vad gäller Värmland, nämligen en mosmeny på Statoil med
utsikt på förbifarande raggarbilar =) 3:30 var vi i säng vilket medförde
en lång sovmorgon dagen därpå. En slapp söndag med pizza och lite
prat, sen bar det av hem igen.

Kom precis på mig själv att blanda väldigt konstiga smaker om vart-
annat. Saltgurka, toblerone, solroskärnor och mjölk. Undrar hur magen
mår av det? Jaja, för mycket svammel från min sida nu, kanske dags
att göra något vettigt. Lägga upp ett par bilder från helgen kanske?

Imorgon, efter F:s hemmapremiär, bär det av till F:s bror som har
inflyttningsfest. Matchen imorgon kommer även hela min familj be-
vittna. Ska bli roligt, vet att F tycker om att ha lite publik =)
Kom nyss hem efter att ha varit och ätit middag med kompisen J.
Trevligt att äntligen ses ordentligt. Vi hade en lång pratstund och
mörk väg att gå hem. Stadens gatubelysning verkade ha ballat ur
och vi snubblade på våra egna fötter. Det slutade med att vi gick
mitt i vägen och höll på att bli påkörda av en ambulans. Det vore ju
passande. Tror att det är läggdags för mig nu.

Måste bara citera en av mina elever. Jag fick ett sms av henne
för en liten stund sen. Hon skrev att jag skulle besöka hennes
bilddagbok, för att hon hade skrivit om mig. Det är obeskrivligt
underbart att få höra sådana ord. Det lyfter mig till skyarna och
det värmer så otroligt mycket! Du är en bra tjej du. Tack för de
fina orden!


"Du betyder massor för mej och jag är glad
att du finns! Du har vart vid min sida väldigt
länge och hjälp mej med så mycket i mitt liv..
Hade inte klarat det utan dig.

Du ställer upp på så mycket följt med mej på
så mycket och alltid sätt till så jag fått ett
leende på läpparna fast det tagit tid .. Men du
har fan alltid lyckats!

Om jag kunde så skulle jag fan ge dig hela
världen som tack för allt du har gjort för mej.

Det finns fan ingen som du!"

Det är alltid lika skönt att komma hem och känna att varenda liten muskel
i kroppen har fått jobba hårt. Kom nyss hem från ett pass Bodybalance (en
kombination av Pilates, Yoga och Thai chi). Jag gör det alldeles för sällan,
trots att jag alltid lovar mig själv att vara disciplinerad och ta mitt pick och
pack varje onsdag och släpa iväg både mamma och mig på ett välbehövligt
pass för både kropp och själ. Skriver väldigt kort idag, är ganska utmattad,
dels efter samtalet på fertilitetskliniken (som är givande och tungt samtidigt)
och dels efter tandläkarbesöket. Har ont i hela käken just nu och ska försöka
hitta det mest lättuggade vi har till middag.

See you soon

Jag somnade med en psykologibok, ett block och min kalender under mig igår kväll.
Alltså blev det inte mycket skrivet om resten av min helg. Somnade med böckerna, för
att in i det sista och på bästa sätt kunna hålla i den "föreläsning" kring moment två i
Psykologi A på gymnasienivå, som jag höll i idag. Om jag inte nämnt det tidigare, har
jag alltså blivit tillfrågad att hålla i denna kurs, eftersom jag är såpass intresserad av
ämnet som jag är. Jag tycker att det är riktigt kul, speciellt då jag ser att eleverna gör
framsteg och min chef, rektor på skolan, berömmer både dem och mig. Det är han
som ska sätta betyg på den färdiga kursen, eftersom jag tyvärr inte har den behörig-
heten som beteendevetare.

Helgen som var, har jag ju redan beskrivit lite kortfattat men för att få en återblick,
måste jag skriva att den var helt underbar. Vi gjorde inget speciellt, men allt kändes
bara så bra mellan F och mig. Den här kuren har inte alls påverkat mig som den gjort
tidigare (*pepparpeppar*) och livet känns ungefär som när vi träffades för tre år sedan.
Vi avslutade kvällen med varma hallon och gammaldags vaniljglass =) Låt det förbli
så, låt inte demonerna ta över mig igen...

Slappsöndag      Kaffe på stan

Igår var det måndag och jag slutade klockan 16 för att ta min friskvårdstimme. När
jag väl hade kommit hem, blev jag otroligt sugen på att laga ihop någon ordentlig
middag, så att min karl skulle bli nöjd med sin husliga sambo. Det blev köttfärslimpa
på slovakiskt vis med mycket vitlök och krydddor, F:s favoritpotatis, delad, kokt med
mycket salt, kummin och vänd i smör. Till det gjorde jag en sallad på gurka gräddfil
och vitlök. Mamma kom förbi för ett par koppar te och lite småprat och blev kvar resten
av kvällen. Tycker om sådana stunder.

Nu sitter jag här, något skadad i fingrarna efter två serier bowling med tjejerna, har väl
inte vanan inne antar jag. Imorgon väntar en sjukvårdsdag för min del, med start på
fertilitetskliniken där jag har samtal och därefter tandläkarbesök... *brrr*. Jag får rysnin-
gar i hela kroppen vid tanken på hur de ska borra i mina tänder. Jag ser inte alls fram
emot det. Jag har aldrig haft tandläkarskräck förut, men verkar börja få det nu på "äldre"
dagar. Ser inte heller fram emot att få höra vad jag får punga ut med innan jag lämnar
stället. Tur att de har börjat med att erbjuda avbetalningsplan.

Nu är det dags för soffan.

Som jag tidigare nämnt, har F varit krasslig alldeles för ofta på sistone. Jag har
tappat räkningen, men tror att han har varit hos doktorn på vårdcentralen fem gånger
de senaste två månaderna med flera olika krämpor. Han som aldrig brukar uppsöka
vård annars, det måste innebära att det verkligen är något som plågar honom. Fjärde
gången han var där, fick han med sig penicillin hem, egentligen utan någon större an-
ledning. Doktorn kunde inte "se" att det var något fel på honom, för här är doktorerna
synska och kan se alla virusinfektioner och bakterier utan att ta hjälp av några prover.
Det måste faktiskt vara en väldigt fantastisk gåva att ha den egenskapen. Till och med
jag som lekman vet att det bör göras en rad olika hals- och näsprover för att vara riktigt
säker på att det inte finns en massa skit i kroppen. Den välbekanta penicillinen Kåve-
penin som sägs täcka nästan alla infektioner, täcker ju faktsikt inte ALLA infektioner!

Femte gången gillt hamnade F i ett rum med två läkarstuderande som hade i uppgift
att påbörja undersökningen, intervjua patienten och filma. Efter en liten stund kom
doktorn in och genomgick en grundlig undersöknig, ställde tusen frågor och gjorde en
mängd olika prover, bland annat hals- och näsprov (det jag förväntade mig skulle göras
redan vid första besöket). Doktorn tyckte att det hade varit att göra det väldigt lätt för sig att
bara ge patienten penicillin i handen och skicka hem honom. Mycket intressant tycker
jag! Vad fick doktorn att plötsligt tänka om? Kan det ha varit för att visa de två läkarstuden-
terna hur perfekt vården är? Eller krävs det att man ska söka sig till vårdcentralen fem
gånger innan man får göra två j-a förbannade prover? Jag vet att jag är tjatig och jag vet
att jag kanske glorifierar den slovakiska vården, men hur det än är, gör de redan vid
första besöket sitt jobb och vid minsta lilla förkylning görs det en mängd olika prover för
att vara på den säkra sidan och slippa låta patienten komma tillbaka fler gånger. Inget av
dessa två sätt är optimalt. Här gör de inget och i Slovakien överdriver de. Men jag blir
hellre överdrivet undersökt och frisk- eller sjukförklarad än att hela tiden behöva gå om-
kring och undra och behöva ställa mina egna diagnoser som jag i min förtvivlan och
eviga väntan hittat på nätet. Inte undra på att folk i det här landet spenderar en massa tid
vid datorerna, delar med sig av sina erfarenheter, sprider falska lekmannarykten om det
ena med det tredje, som kanske inte alls är sanningsenliga. Jag funderar även på om det
verkligen är så mycket dyrare att göra ett par prover vid första besöket än att behöva
boka in patienten fem gånger?

Ni som tänker att: "Men är det så otroligt perfekt i Slovakien, flytta dit så får du din dröm-
vård. "Till er kan jag säga att: "Nä, det ska jag inte behöva göra och det vill jag inte heller,
men är vi alla bara ständigt tysta och inte vågar stå för vad vi tycker och vad vi har rätt till
för våra skattepengar, kommer vi aldrig komma någon vart!" Och ni vet mycket väl att det
fifflas och fumlas med prover med mera, för att spara så mycket det bara går på bekost-
nad av vår hälsa! Vet ni hur jag vet det? För att jag själv varit med om när doktorer har
erkänt att man hellre låter bli att göra ett prov för att det kostar för mycket. Det värsta är då
när man ett par veckor senare kommer fram till att just det provet faktiskt var nödvändigt!
Ett annat sätt att få veta detta på, är genom att gå till en privat läkare som just på grund av
alla besparingar gått ifrån Landstinget.

Det var det det... måste bara få ur mig sådant ibland. Finns säkert andra som känner
igen sig, om inte vad gäller vården, finns det alltid andra ting man kan störa sig på om
man upprepade gånger får "käftsmällar" och blir besviken.

Till slut tappar man allt förtroende...

Snart dags för Eurovision Song Contest 2009 och jag har två länder att heja på
precis som när det gäller hockey. Slovakien har äntligen en någorlunda vettig låt,
det är nog första gången tycker jag. Det som är extra roligt, är att den här duetten
består av två unga talangfulla skådespelare/artister som jag inte känner person-
ligen, men de är från Bratislava och nära vänner till mina vänner =)

Det blev en väldigt lugn dag och en väldigt ensam kväll för min del.
Jag beställde en pizza och har tittat på film efter film. F skulle se
fotboll och komma hem tidigt, nu är det snart midnatt och ingen F
i sikte. Han skrev till mig på msn nyss från min killkompis R! Hur
hamnade han där? Trevligt verkar han ha det i alla fall... =) Får se
när han kommer hem... märker att jag är helt tom på ord just nu,
bäst att avsluta svamlet...
Natti

Inte en aning faktiskt. Sitter och väntar på att J ska höra av sig och säga om
vi kan ses ikväll eller inte. F är i klubblokalen, tittar på fotboll och dricker öl.
Kan hända att det blir en väldigt slapp dag det här, utan att ha rört mig mer
än nödvändigt, som till exempel på ett par promenader med hunden. Jag
har nyligen ätit färdigt en snabblagad lunch och snart smällt i mig en halv
burk Nutella. Funderar på att hoppa in i duschen nu, men är så seg! Hade
egentligen tänkt att ha minst hundra järn i elden den här helgen, men det
verkar som att slappandet har övertaget.
Imorgon ska vi i alla fall ut i gröngräset med min familj och hoppas på att
vädret håller.
I'll be back.

Efter jobbet igår kändes det så otroligt skönt att bara komma hem och sjunka
ner i soffan i väntan på att F skulle komma hem. Jag njöt av de sista normala
minuterna inför en ny två veckor lång hormonell berg- och dalbana... Det var
dags för sprutan och monsterfasen var inte direkt sen med att infinna sig på
kvällskvisten. Två timmar efter dosen vaknade djävulen i mig upp och jag fick
en hysterisk städmaniattack och slet upp F från soffan för att be honom göra
detsamma. Både bra och dåligt kan jag tycka, blev ju i alla fall gjort och det
gick minsann fort. Sen kom illamåendet... och blahablaha, helt enkelt alla gra-
viditetssymptom man kan få, utan att vara gravid. Efter ett litet tag somnade
monstret i mig och vi begav oss raka vägen mot närmaste kebabställe, för att
efter det se en film på bio. Det blev Gran Torino med Clint Eastwood, en film
jag verkligen rekommenderar. Klicka på bilden för att se trailer.



Lyssna och se även på den tillhörande MUSIKVIDEON
(Jamie Cullum)

Clint Eastwood och Jamie Cullum Youtube

...för då är det snart helg. Att få ligga och dra sig hela förmiddagen är så
underbart skönt. Speciellt när solstrålarna kittlar mig i ansiktet för att be-
rätta att det är en ny, härlig och solig dag. En belöning för hela veckans
arbete. Idag är det exakt en månad kvar tills vi ska åka till Bratislava och
fira morfar som fyller 85 år. Dagen efter kalaset har det redan gått 1 år
sedan F och jag förlovade oss högt ovanför Donau. Det kanske vi också
skålar för =) ...men nu ska jag börja fundera på refrängen... och nu kom
F hem från träningen =)
Natti

Första dagen på jobbet efter långledigheten har passerat. Det var full fart
hela tiden vill jag lova, men det är så det ska vara och perfekt i kombina-
tion med att jag har ett yrke som jag trivs med. Den enda nackdelen är de
tidiga morgnarna. Det är riktigt segt att komma upp, speciellt efter att ha
sovit som en stock hela förmiddagarna i över en vecka.
Nu är det inte långt kvar tills jag blir LAS-ad inom kommunen, närmare
bestämt blir det någon gång i mitten på juni. Tiden går så otroligt fort!
Känns som att det var nyligen som jag för första gången steg in på min
nuvarande arbetsplats för att bli "grillad" på en intervju. Två år har gått
(i övermorgon) och det ska bli så skönt att äntligen få ha en säkerhet
precis där jag vill ha den!
Har suttit i soffan en stund efter en god middag beståendes av grillad
kyckling, en bit revbensspjäll, potatisgratäng, och lite räksallad. Efterrätt
blev det också, fruktsallad med Kesella (vanilj), samma goda blandning
som min kollega och jag gjorde med tjejerna idag.

Ögonlocken är riktigt tunga nu. Har redan svalt sömntabletten som snart
kommer att ut sin rätt på mig och söva mig sittandes. Bäst att förflytta sig
till sängen så att F slipper bära mig igen =)
Godnatt

Det blir en hel del att komma ihåg i medicin- och vitaminväg för mig varje dag.
Här är min dagliga dos. (Som tur är, har jag en paus från sprutorna två veckor
varje månad och sticker mig de två resterande veckorna.) Jag får så mycket
svullnader och blåmärken av dem, att det är skönt att vila huden då och då.
Ytterligare en spruta som inte är med på bilden, tar jag en gång i månaden
och den är det snart dags för. Nästa hormonchock som håller i sig i tio dagar.
Är du redo F? =)

Nu är vi hemma igen efter en händelserik helg i Värmland. Man sitter inte still
en sekund, för att kunna hinna med så mycket som möjligt. Ligger raklånga
och helt utslagna hemma i soffan. Tidigare idag var vi hemma hos min familj
för att fira Annandag Påsk på det traditionsenliga väldigt speciella sättet (som
jag kan försöka förklara någon annan gång) =) God mat och god efterrätt blev
det och sedan raka vägen hem till soffan.


Mamma och pappa var med och hälsade på F:s släkt för första gången (på
"deras mark"). Det blev otroligt lyckat. Det märktes så tydligt att alla fattade
tycke för varandra, som om vi alla hade varit en väl sammansvetsad familj se-
dan långt tillbaka i tiden. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, värm-
länningar är underbara och påminner mig så mycket om allt det positiva ur
min kultur och bakgrund som jag är van vid, vad gäller gästvänlighet, familje-
förhållanden och så vidare. F:s mamma sprang runt och bjöd på mat hela ti-
den och blev otroligt besviken på alla som tackade nej. F:s alla bröder och
deras respektive bjöd på sig själva och välkomnade mina föräldrar i sina hem
som sina egna nära och kära. Det hade helt enkelt inte kunnat bli bättre än så.
Är så glad över att mamma och pappa trivdes =)


Igår, innan mamma och pappa begav sig söderut, guidade F runt dem i
sin lilla stad och berättade om sina barndomsminnen. Vi var bland annat
vid den vackra kyrkan som ligger F varmt om hjärtat. Det är kyrkan i vilken
F skulle vilja gifta sig med mig, när vi gör det en vacker dag =)


Nu blir det tv en stund, precis som de två slappande varelserna på bilden
nedan, men kanske skriver ett kort inlägg till innan sängdags.
Byebye so long.

Idag är det Skärtorsdag. I Slovakien kallas dagen "den gröna torsdagen",
vilket innebär att man inte äter kött, om man villl följa de gamla kristna tra-
ditionerna. Grönt är idag alltså att föredra och spenaten ligger då ganska
högt upp på listan vad gäller mat för att bli mätt. Alltså äts det idag stuvad
spenat med speciella ostplättar och potatis. Låter kanske inte som jordens
godaste middag, men jag älskar det! =)



Har precis landat hos mamma och pappa, varit och fikat/lunchat med bå-
da bröderna på stan. Det blev sallad med pasta/couscous och räkor/feta-
ost för hela slanten och mycket trevligt babblande och skrattande. Sysko-
nen ute på vift tillsammans =)

Fick nyligen veta att det inte blir något Grey's Anatomytittande idag...
Det är ju hockey! Hur i hela friden kunde jag glömma det? Glömde
i och för sig inte, men trodde bara inte att de kunde lägga hockeyn
på kanal fem när denna serie visas där...
Har plågat mig själv i ett par timmar nu genom att lyssna på låten
från föregåemde inlägg. Varför gör man så? Varför lyssnar och tittar
man på något som får en att skaka av gråt? Kanske för att få ur sig
lite smärta... man orkar inte gråta i all oändlighet, i alla fall inte jag...
Sitter och dricker te med honung och citron.
Det lugnar.

När jag tror att jag mår bättre och när jag tror att mitt glada jag är här för att
stanna, kommer de j-a tårarna tillbaka. Det gör så ont och det kommer det
att göra, ända tills även vi får uppleva den stora lyckan... ='(

En grå ledig dag som denna bestämde jag mig för att ta en liten
runda på stan. Hade tänkt att köpa ett par enkla ballerinaskor till
våren som jag hittade på Kalle P häromdagen. Men velig som jag
är sprang jag in i ett par butiker till. Oftast ångrar jag min velighet
och svär åt mig själv när jag ett par dagar senare har bestämt mig
och saken är borta, men ibland lönar det sig. I en reahörna på Din
Sko fanns det två par alldeles perfekta ballerinas att springa om-
kring i när vårsolen har bestämt sig för att stanna. 150 kr betalade
jag för båda(!)
Jag är så otroligt trött på de mörka färgerna efter vintern, men likt
förbannat köper jag alltid ytterplagg svarta som natten. Sprang för
en gångs skull på en helvit jacka på H&M som fick följa med mig
hem som fynd den med.
Sist men inte minst köpte jag fotbollsskor till F som han hade lagt
undan dagen innan och nu sitter jag hemma i det perfekta blogg-
vädret och väntar på att Grey's Anatomy ska börja om ett par tim-
mar... visst är det skönt att ibland ha väldigt lite att göra? =)

Dagen började med ett läkarbesök, inte alltför ovanligt i min vardag. Allt såg bra
ut, förutom en liten cysta som nog skulle försvinna av sig själv. Jag får fortsätta
med hormonkurerna som vanligt och idag tar jag det första lilla djävulska pillret.
F konstaterade nyligen att: "Jaha, där försvann den rofyllda perioden, tack för att
jag fick lära känna dig lite till..." =) Det är tur att han ändå kan se på det med en
nypa humor, det får mig att slappna av lite mitt i den hormonsprudlande karusel-
len. Efter läkarbesöket mötte F upp mig på torget och vi tog en trevlig fika/sen fru-
kost i solen klockan 11. Därefter var det dags att uppsöka vården igen, jag för ett
blodprov och F för sin ständiga krasslighet han har förföljts av på sistone.

Klockan 18 idag var jag på ett viktigt möte på jobbet. Tycker att det är så otroligt
viktigt att vara flexibel i det yrket jag har och jobba när jag behövs oavsett tid på
dygnet, helgdag eller liknande. Älskar mitt jobb och jag hoppas att det förblir så.

Nu är jag hemma, fick skjuts av chefen, skönt att slippa åka snigelfart hem med
kollektivtrafiken. Möttes av en mycket koncentrerad sambo, han släpper inte tv:n
med blicken, det är förstås hockey han sitter och tittar på.

Tidigare idag var jag på Ica och hade bestämt mig för att laga lite enkel pasta
med någon italienskinspirerad tomatsås, men när jag blev hejdad av en trevlig
dam med kockmössa och förkläde som bjöd på en utsökt pastarätt gjord på fläsk-
ytterfilé och Crème Bonjour, tänkte jag om och var bara tvungen att sätta mina
matlagningskunskaper på prov.
Just nu sitter jag här, proppmätt och belåten. Måste slopa jantelagen och ge mig
själv beröm, gott var det minsann, så gott att jag måste dela med mig...

Fläskytterfilé med ost och pasta
4 portioner (inte om man har en karl som äter för tre =))

- 600 g fläskytterfilé
- 1 msk Arla smör
- salt och peppar
- 200 g Crème Bonjour färskost
- 2,5 dl matlagningsgrädde
- Maizena ljus redning efter behov
- 500 g pasta (fullkornspasta passar bra)
- 1/2 dl olivolja
- 1/2 citron
- 70 g rucola

1. Skiva fläskytterfilén i ca 2 cm tjocka skivor.

2. Bryn skivorna i smör i en stekpanna 3-4 minuter på varje sida eller tills köttets
innertemperatur är 72 grader. Krydda med salt och  peppar.

3. Toppa med färskosten och låt smälta ner. Tillsätt matlagningsgrädden och
gärna lite redning efter behov.

4. Koka pastan. Blanda den med olivolja, citron, salt och peppar. Vänd ner rucolan.

Smaklig måltid! =)


En liten portion kvar efter middagen.

Satt på torget med mamma och drack en kopp kaffe med påtår
därpå. Riktigt underbar känsla när man känner hur oerhört stark
vårsolen redan är. Den stackars trötta och bleka vinterhuden är
inte van vid strålarna och får sig en röd nyans efter bara en kort
fikastund. Men lite D-vitamin skadar inte...


Tröja med tryck som verkligen passar bra i dessa tider.

Den här veckan kommer förhoppningsvis bli väldigt skön. Ledighet är aldrig
fel och vädret valde verkligen rätt tillfälle att bättra på sig. Blev en tidig morgon
för mig idag, samma buss som jag alltid brukar åka med till jobbet, fick jag
utnyttja även idag. Jag var på mitt andra samtal på fertilitetskliniken. Det bör-
jade med att de hade glömt att boka in mig. Jag blir inte förvånad längre, satt
bara leendes och väntade tills de skulle ordna till det. Turligt nog var ingen
annan inbokad, det löste sig den här gången.
I början av samtalet ville jag bara gå därifrån. Kändes inte som att person-
kemin var den bästa och ska man gå på samtal, bör det stämma till hundra
procent, annars finns det ingen mening med att fortsätta. Jag berättade att jag
har bestämt mig för att inte börja med någon medicin, utan vill gärna försöka
samtala mig ur min oro och min stress, som jag sakta men säkert har byggt
upp till ett enormt berg av negativitet.
Till slut var vi någorlunda överens om en del saker i alla fall och därför tänkte
jag ge det en chans ett par gånger till och se om det fungerar för mig. Proble-
met är att det inte finns någon annan expert inom just detta område, därför har
jag inte så mycket till val. Skulle jag vilja gå till någon annan, skulle jag snällt
få vänta ett halvår-år på att få bli mottagen. Och det har jag verkligen inte nerver
för. Nu ska jag ut i vårsolen och ta en fika med mami och reklamera min nya
leksak, i-phonen som plötsligt inte ville vara med och leka längre, efter att jag
har haft den i lite mer än en vecka. Tråkigt.

C ya.

Gårdagens kväll började hemma hos min kära vän A. Vi spelade alla gamla
dängor vi brukade lyssna på en gång i tiden, när vi fortfarande bodde hemma
hos våra föräldrar och ordnade att telefonräkningarna nådde en gräns som inte
längre kunde accepteras. A bytte kläder 300 gånger som förr och vi fnittrade
hysteriskt som om vi plötsligt befann oss i sena tonåren igen.

Steg två var att besöka min vän R där även J och G skulle vara, för att slut-
ligen förflytta oss till nattens festligheter i stan. Planen ändrades dock någon-
stans på vägen och vi hamnade 200 meter bort, hemma hos A:s kollega, där
många för mig kända ansikten från förr hade samlats. Vännen J var också på
plats och det blev en trevlig dans- och pratstund innan vi äntligen hamnade i
nattvimlet på ett ställe som vi inte hade räknat med att hamna på från början.
Men nu var vi där och det var en trevlig avslutning på kvällen. F satt vid ett bord
med M och hade H på språng någonstans i lokalen. Jag pratade en stund med
en gammal klasskompis från mellan- och högstadiet som kom och pratade en
liten stund innan det var dags att bege sig hemåt i taxin. Alltid trevligt att prata
gamla minnen och höra sig för hur livet har sett ut de senaste tio åren.

Vi måste umgås oftare A. Alltid roligt med dig!

Jag vaknade klockan 5 imorse av oerhörd smärta. Låg och grät ett par timmar
och insåg att jag inte kommer kunna ta mig till jobbet en dag som denna. När
jag fick i mig smärtstillande, lyckades jag somna om och nu sitter jag här. Nu
känns det lite bättre, men det gör fortfarande ont i själen. Jag vill inte låta så
dramatisk. Jag skäms över att göra det. Jag vet att det finns de som upplever
så mycket värre ting än mina missfall, mina små sorger, min oerhörda längtan,
mina löjliga hormonkurer och mina ständiga besvikelser... men vem är det som
sätter gränserna för hur man ska må och känna i olika situationer? Det är alltid
bara man själv.

Ingen annan.

Jag är ett riktigt lejon. Många av egenskaperna som tillskrivs detta
stjärntecken i astrologins värld stämmer väldigt bra på mig. Tyvärr
måste jag säga att det innefattar både positiva och negativa egen-
skaper. Varför rubriken fick bli "guld", är att denna metall hör till just
detta stjärntecken och när jag häromdagen satt i ett väntrum, insåg
jag att jag nog har en viss förkärlek för denna färg... =)
Förlovningsring, fjärilshalsband, örhängen, nagellack, sjal och till
och med knapparna på skjortan har en svag nyans av guld.

Jag vet att jag borde röra på mig för mitt psykiska välbefinnandets skull,
men jag har bara inte orkat på senaste tiden. Tycker att det är så skönt
att komma hem och bara vara, inte behöva packa ihop väskan och bege
mig ut i världen igen efter en lång arbetsdag.
Det börjar äntligen bli ljusare ute, vårvärmen smyger sig på och glass-
baren har (redan!) öppnat. Jag tror Sverige är det enda landet där uteser-
veringarna öppnar när det fortfarande är minusgrader om nätterna och
shortsen flyger på när det är lite sol och 12 plusgrader =) Måste säga att
jag var en aning road när jag betraktade det vintertrötta folket som lapade
sol på stan idag som om det vore högsommar.
Till saken... fler ljustimmar kommer förhoppningsvis medföra en piggare
mig och därmed mer frekvent utnyttjande av träningskortet som verkligen
är redo att dammas av efter vintern.