Mitt liv, min vardag, längtan efter att bli förälder, upprepade missfall

Dagarna går långsamt men tiden går fort. Hur hänger det ihop? Jag går in
i vecka tjugo idag, känns helt otroligt, snart halvvägs och det har gått bra,
*pepparpeppar*. Det lilla livet i min mage är det full fart på, har känt det
i över en vecka nu och de senaste dagarna har jag fått riktigt ordentliga
sparkar. F lyckades känna redan förra veckan och mamma för ett par da-
gar sen :) Det är en alldeles obeskrivligt underbar känsla, jag bara ler och
ler och kan inte sluta hålla handen på magen för att känna närheten till
vårt barn. Jag längtar så tills du föds vår älskade bebis. Nu SKA allt gå bra.

I övrigt mår jag som vanligt, ständigt väldigt yr, trött, svag, har migrän
ett par gånger i veckan, svårt att andas och klarar inte av att göra saker
mer än ett par timmar per dag. Men det är något jag bryr mig så otroligt
lite om att jag knappt tänker på det. Jag anpassar allt efter att både bebis
och jag ska må så bra som möjligt.

Har varit inomhus väldigt mycket på sista tiden eftersom jag inser att jag
inte orkar så mycket annat, men försöker förstås ta alla tillfällen i akt och
gå ut och röra på mig de stunderna jag orkar. Helgen som, var blev en
familjehelg, eftersom de varit förkylda i över två veckor. Nu var det
äntligen fritt fram och vi passade på att ta en fika i det fina vädret :)