Snart dags
att det faktiskt var en evighet sedan jag skrev något. Borde ha haft en massa
tid till det kan man ju tycka, men på något sätt har jag inte kunnat, inte orkat?
Inte vetat vad jag ska skriva. Behållit alla tankar för mig själv, för F eller för
mamma, som varit de personer som fått stå ut mest med all min oro och rädsla.
Det betyder inte att allt det är borta nu, det finns kvar och kommer nog alltid
att göra det, me det är mer lätthanterligt än för ett halvår sedan.
Nu sitter jag här och skriver. Antagligen för mig själv, etersom alla de trogna
läsarna jag har haft nog har sprungit sin väg. Hoppas ni hittar tillbaka någon
dag. Jag tittar ner på min mage som inte längre får plats under skrivbordet och
råkar jag komma för nära kanten, får jag veta det genom att en liten fot buktar
ut och berättar för mig att "här är jag"! Jag bara ler och blir lika lycklig varje
gång. Snart är det dags. Två och en halv vecka kvar till den stora Dagen. Vi
får äntligen träffa Dig vår lilla vackra bebis. Allt kommer att gå bra. Precis allt.
Blir glad när jag läser detta :-) Så underbart med lilla magen :-) kramar
Hej! Jag är en trogen läsare av din blogg som är kvar;). Vad underbart att ni snart får träffa er efterlängtade bebis!! För två veckor sedan fick jag min son som oxå var otroligt efterlängtad :). De sista dagarna innan BF kändes som år! Men nu när han är här känns det som vi alltid haft honom, helt underbart! Håller tummarna för att tiden ska gå lite fortare till förlossningen!Är så glad för er skull. Tusen kramar!
Hej :)
Så roligt att du läser min blogg! :) Har inte blivit så mycket på sistone men det har hänt desto mer! :) Vår lilla prinsessa kom ut med kejsarsnitt i tisdags den 9/2! Vi är sååå lyckliga! Grattis till er skatt! Visst är det underbart? :)
Kommer antagligen skriva lite såsmåningom, kanske blir en annan adress bara, men den står då med här.
Kramar till dig och familjen!
